Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 98: Jag blev mobbad för killen jag gillade

Läppstift appliceras på mun
Läppstift appliceras på mun Bild: Yle / Eva-Maria Koskinen pubertet

När idag 17-åriga Mia hittade en ny bästa vän och började gilla en kille så började mobbningen. Hon blev utfryst och folk talade illa om henne.

Så här skriver Mia till #tadetpåallvar:

Jag var bästa vän med en flicka (är själv flicka) under de två sista åren i lågstadiet, men i högstadiet hamnade vi på olika klasser och efter några månader fick jag en ny bästa vän och då började hon frysa ut mig och tala skit om mig.

Jag åt nästa ingen mat alls under de åren (årskurs sju och åtta), skippade morgonmålet, åt två knäckebröd med vatten i skolan och sedan ytterst lite mat på kvällen.

Jag tror att hon var avundsjuk för att jag hade hittat en ny bästa vän medan hon ”bara” hade sina gamla, men det gjorde så jävla ont. Hon hittade på saker med våra andra gemensamma vänner (två andra) och ignorerade mig totalt när vi var i grupp, redan fastän vi bara var tre stycken.

Blev ledsen och åt lite

Hon mobbade mig för killen jag gillade, fastän han var en av skolans populäraste och snyggaste. Hon började kommentera min vikt och hur smal jag var. Jag slutade äta när jag blev ledsen och svalt mig själv. Jag åt nästa ingen mat alls under de åren (årskurs sju och åtta), skippade morgonmålet, åt två knäckebröd med vatten i skolan och sedan ytterst lite mat på kvällen.

Jag gick aldrig ner i vikt men eftersom jag just då utvecklades och växte mycket stod min vikt stilla medan jag blev smalare hela tiden. Jag var kanske 165 cm och vägde mycket litet. Jag fick höra av skolhälsovårdaren att jag hade grov undervikt och hon blev väldigt förvånad, men hon gjorde inget åt saken.

Bästa vännen hjälpte

Jag berättade bara för min nya bästa vän och en annan vän hur jag kände och de har hjälpt mig genom det hela. Jag kan själv säga att jag hade både anorexi och depression, men jag visade inte det och sökte inte hjälp. Jag ville inte låta familjen veta för jag visste hur ledsna och besvikna de skulle bli och de hade sina egna bekymmer.

När jag vägde som minst tränade jag inte förutom i samband med skolgymnastiken. I dag cirka fyra år senare är jag lyckligare och starkare än någonsin, jag har kommit väldigt långt från att ha svultit mig själv varje dag och haft självmordstankar.

Tolererar inte mobbning längre

Vi är vänner igen, men jag låter henne aldrig mera tala skit till eller om mig för jag vet att jag mår bättre än henne och har alltid gjort det. Vi har aldrig tappat kontakten även om jag ville det varje dag, för vi började på samma skola efter högstadiet och åker samma buss.

Jag är 17 år, snart 18, och det höll på när jag var 13–14 år. Men följderna höll på mycket längre än så och de påverkar mig sjukt mycket ännu idag. Jag har varken depression eller anorexi nu och har inte haft det på kanske ett och ett halvt år, men jag glömmer inte det och det påverkar mig ännu mycket, fastän jag inte svälter mig mera eller är ledsen.

Jag är till exempel bara väldigt blyg och har svårt att visa känslor, ifall jag skulle bli mobbad för det igen, och jag tänker ännu till viss del på vad och hur mycket jag äter.

Mia
Namnet är fingerat.
Mobbningen pågick 2009–2010.

Läs nästa berättelse: Jag var töntig, konstig och ful

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.