Hoppa till huvudinnehåll

Otydlig lag drabbar mobbade

Rädd person bakom glas
Rättskyddet svagt för mobbade. Rädd person bakom glas Bild: Yle / Peter Sjöholm #tadetpåallvar

Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

Svenska Yles öppna granskning #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen har träffat en familj i huvudstadsregionen som har kämpat med mobbning länge. Dottern i familjen har blivit mobbad sedan förskolan och går nu i femman. Föräldrarna känner sig uppgivna.

– Våra händer är bundna vid att det är skolan som ska ta tag i det och vi har försökt meddela skolan vad som har hänt. Jag vet inte riktigt vad man ska hitta på om det ändå inte händer och sker något, säger mamman som vill vara anonym för att mobbningen inte ska bli värre.

– Hoppet har börja försvinna. Skolan lovar att sätta stopp för det men ingenting händer, säger flickans pappa.

Vag lag

Enligt finländsk lag har varje barn rätt till en trygg inlärningsmiljö. Lagen definierar ändå inte vem som ansvarar för tryggheten eller vad som händer om skolan inte är trygg. När mobbning pågår finns det alltså ingen som pekas ut som ansvarig i lagstiftningen.

– Det är en dålig situation för de mobbade, det finns ingen instans som tar tag i ärendet och får till stånd en förändring. I värsta fall fortsätter mobbningen, utan att någon ingriper, konstaterar Niina Mäntylä som är forskardoktor vid Vasa Universitet och har forskat i hurdan den mobbades ställning är i det finländska rättssystemet.

Sverige förebild

Niina Mäntylä ser att den svenska lagstiftningen är betydligt tydligare i och med att det finns en klar ansvarsfördelning. Vem ska göra vad och vem är ansvarig för att mobbning upphör.

– Där är personalen ansvarig för att informera rektorn om någon blir mobbad. Rektorn ska sedan informera den som arrangerar utbildningen, det vill säga till exempel kommunen. Då är det klart för alla parter att mobbning förekommer och de måste också ingripa mot mobbningen. Dessutom finns också tidsgränser vilket gör att de ansvariga inte kan dröja för länge med att göra någonting, säger Niina Mäntylä.

Barn- och elevombudet starkt stöd i Sverige

Sverige har ett Barn- och elevombud (BEO) som ska arbeta mot mobbning och kränkningar i skolan. BEO kan kräva skadestånd för barn som har blivit mobbade i skolan. I Finland finns ingen motsvarighet till BEO. Barnombudsmannen i Finland agerar endast i frågor av allmän karaktär och ger inga råd i enskilda fall.

– Skillnaden mellan de två instanserna är milsvid. Ett ombud i stil med den svenska skulle förbättra de finländska elevernas rättsskydd, säger Niina Mäntylä.

Efter BEO:s ingripande fick 23 elever skadestånd för mobbning och kränkningar i Sverige i fjol. Skadeståndet låg mellan 500 och 10 000 euro.

Domstolen ingen lösning

I Finland kan mobbningsoffer eller deras föra sitt ärende till domstol, men Niina Mäntylä är tveksam till om det lönar sig.

– Ansvarsfördelningen gör det svårt att hitta skyldiga till mobbningen i domstol, eftersom det inte finns någon som har ansvar för att mobbningen upphör. Den otydliga lagstiftningen drabbar de mobbade här, säger Niina Mäntylä.

Psykiska skador

Mobbningen leder till psykiska skador och de är svåra att bevisa i en domstol. Ett annat problem är att det är en känslig fråga för en förälder att föra en skola till rätten.
– Föräldrarnas rättsliga åtgärder kan lätt orsaka inflammerade relationer mellan skolan och hemmet. Därför är föräldrarna rädda för att använda rättsmedel, avslutar hon.

I Sverige beräknas tre till fyra procent av skolbarnen mobbas regelbundet. Motsvarande siffra i Finland är 13 procent.

Skriftlig utredning

Den som är missnöjd med hur skolan hanterar ett mobbningsfall kan vända sig till den övervakande myndigheten, Regionförvaltningsverket. Där behandlar juristerna ändå ärendet skriftligt och då står ord mot ord. Regionförvaltningsverket klarar inte av att utreda mobbningsfallen tillräckligt grundligt med den metoden.

– Genom en skriftlig utredning kommer vi inte tillräckligt långt. Det är frustrerande att inte kunna utreda fall och höra vittnen. För som det är i dag vågar vi varken säga ”bu” eller ”bä”. Det leder till att klagomålsprocessen är dåligt lämpad för mobbningsfall, säger Thomas Sundell, jurist vid Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland.

Regionförvaltningsverket behandlar i genomsnitt ungefär ett mobbningsfall per år från de finlandssvenska skolorna. Det återspeglar inte hur allmänt problem mobbningen är.

Ingenting förändras

Ett annat problem är att de eventuella beslut som Regionförvaltningsverket tar sällan leder till någonting konkret.
– Ingen får nåt straff, inga beslut upphävs, ingen får någon ersättning. Det är ett ställningstagande från Regionförvaltningsverkets sida, som kanske kan ha en styrande effekt i framtiden. För det enskilda fallet spelar det inte så stor roll, säger Sundell.

Mera om det här temat i Radar fredag 16.5. klockan 11.03 i Radio Vega

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.