Hoppa till huvudinnehåll

Antimobbningsexpert: "Föräldrar är blåögda"

En flicka som lutar huvudet i handen
En flicka som lutar huvudet i handen Bild: Yle/Eila Haikarainen ångest

Undersökningar visar att nästan ingen tror att det egna barnet mobbar regelbundet. Många föräldrar säger sig tro att barnet nog skulle berätta ifall det mobbade någon.

- Det är ganska blåögt och oroväckande, säger Elisa Poskiparta som är docent och ansvarig för antimobbningsprogrammet KiVa Skola.

Personalen i skolan jobbar ofta hårt för att lösa mobbningfall, men om föräldrarna vägrar samarbeta och inte tror att deras eget barn kan vara inblandat är det svårt.

- Föräldrar ser sina barn umgås problemfritt med kompisar och i olika sociala situationer. Men vissa barn är selektivt aggressiva och väljer ut vem de är elaka mot, säger Poskiparta. Då syns det inte nödvändigtvis så lätt.

Föräldrar kan svartmåla mobbad

Särskilt svårt blir det om föräldrarna backar upp sitt eget barns beteende och börjar svartmåla den som blir mobbad.

Flera av de berättelser som kommit in till Svenska Yles öppna granskning ”Fixa mobbningen” visar att mobbarens föräldrar vägrar jobba för att få slut på mobbningen.

Här hittar du en av berättelserna.

Också en lärare skriver om hur föräldrarna kan sätta käppar i hjulet.

Oj, om föräldrar visste vad de kan ställa till med genom att svälja det egna barnets lögner om att det inget gjort. Om att det är det mobbade barnet som är konstigt och jobbigt. Som ljuger. Det betyder att i stället för att få upprättelse så blir det mobbade barnet anklagat för att vara lögnare. Eller för att vara "fel" på olika sätt. Gissa vems version klasskompisarna kommer att understöda? Den mobbades eller den ofta åtminstone ytligt sett populära elevens? I värsta fall kan det till och med urarta till stora stridigheter mellan föräldrarna. Där kan det också vara den populära elevens föräldrar som får de andra med sig. Deras barn brukar ju leka tillsammans. I detta skede är det väldigt knepigt för skolan att göra något mer. Lärarens energi går åt till att lugna ner upprörda föräldrar. Och så fort man försöker ingripa mot mobbningen så brusar föräldrarna upp igen. Som lärare vill jag verkligen genuint jobba mot mobbing, och ställa mig på den svagares sida. Jag skulle önska att vi fick arbetsro.

Stina Forsberg som har jobbat som skolkurator säger att den största utmaningen i jobbet är kontakten med mobbarens föräldrar.

- Det blir så lätt så att föräldern hamnar i försvarsposition om man beskyller den. Då är det svårt att jobba konstruktivt.

Föräldrar ska inte ringa varann

Enligt KiVa Skola-modellen ska föräldrarna inte blanda sig i mobbningen, innan lärarna tar kontakt. Tanken bakom är att det lätt blir fel när alltför heta känslor är inblandade. Lärarna ser vad som händer i skolan och är mer objektiva än föräldrarna.

Vid Folkhälsan påpekar man att det förebyggande arbetet är A och O. Skolorna skulle gärna få arbeta ännu aktivare för att involvera föräldrarna i skolan för att skapa en bättre stämning.

- Det är bra om förärldrarna i klassen känner varandra. Då är det lättare att kommunicera också när det blir problem mellan eleverna, säger Stina Forsberg.

Elisa Poskiparta uppmanar föräldrar att vara nyfikna och fråga barnen varje dag hur det går i skolan och hurdana klasskompisarna är. Mobbning sker oftast i den egna klassen, så man kan koncentrera sig på relationerna där.

Läs också:
Mobbarens föräldrar bryr sig inte

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP