Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 120: Säger man faktiskt att tjejen man är kär i är fet, ful och dum i huvudet?

Ung person sitter på golvet.
Ung person sitter på golvet. Bild: Yle / Peter Sjöholm #tadetpåallvar

Chatarina fick hjälp att bearbeta mobbningen av Folkhälsans terapeuter. I dag frågar hon sig varför det var hon som måste flytta bort från hemorten för att komma undan. Pojkarna som mobbade henne i tio års tid bor kvar som om inget hänt.

Chatarina skriver så här till #tadetpåallvar

Jag har alltid varit en glad och utåtriktad flicka. Men i mitten av lågstadiet förändrades min värld från att ha varit ett äventyr till en vardag där man funderar: "Sa jag rätt nu? Ser jag ut som alla andra i mina kläder? Hoppas att jag inte träffar på honom eller henne idag!"

Jag vet inte hur det började, eller så har jag förträngt det. Men jag minns ännu hur pojkarna på min lågstadieklass mobbade mig dag ut och dag in.

Värsta minnet jag har från ett möte med min klasslärare, kurator och rektor efter att jag hade blivit mobbad, var när rektorn sade nonchalant: "Jamen de är pojkar! De gör såhär bara för att de kanske är kära i dig!"

Mobbningen i lågstadiet slutade aldrig, mina föräldrar var förargade över att skolpersonalen inte verkade göra något åt saken.

Värsta minnet jag har från ett möte med min klasslärare, kurator och rektor efter att jag hade blivit mobbad, var när rektorn sade nonchalant: "Jamen de är pojkar! De gör såhär bara för att de kanske är kära i dig!" Denna replik har fått mig att tills idag ha haft svårt med att forma relationer med pojkar. Säger man faktiskt att tjejen man är kär i är fet, ful och dum i huvudet?

Vissa minnesbilder av mobbningen är ännu fastskruvade i min hjärna, utfrysningen i högstadiet och yrkesskolan kommer alltid att finnas med mig. Men det gör mig bara starkare.

Min "mobbningsvardag" har fortsatt från att jag var ca 10 år till att jag var ca 19. Och jag kan ännu idag vara osäker på vissa nya människor jag möter, om de är där för att prata skit bakom min rygg, eller för att sprida rykten om mig.

Flyttade bort från mobbningen

På grund av att jag blev mobbad, och för att människor trott att de känner mig efter att ha sett mig några gånger, eller hört någon åsikt av en annan person, har jag idag sökt mig bort från de orter där jag gått i lågstadie-, högstadie- och yrkesskola, det vill säga jag har sökt mig bort från mitt hemområde. Jag störs egentligen inte av det, det är skönare såhär, men det kan ändå störa mig: varför jag måste söka mig bort från problemet, då jag inte har skapat det?

Jag har många gånger under de nio åren jag blivit som mest mobbad undrat: Vad har jag gjort för fel? Är det något fel på mig? Säger jag fel saker? Är de saker som låter normala i mitt huvud dåliga att säga?

Varför skall människor ha så svårt att fatta sig en egen, ordentliga uppfattning om andra personer? Speciellt om personer som inte har de populäraste vännerna eller är ute varje helg och festar.

Folkhälsan och vännerna hjälpte

Jag skulle kunna skriva en roman om min mobbningshistoria, men jag slutar här.

Huvudsaken är att jag mår bra idag tack vare Folkhälsans psykoterapeuter och kuratorer. Men jag tycker det ändå är nyttigt att ha kontakt med det jag varit med om, det hjälper mig i mina framtidsvisioner och jag vet hur stark jag verkligen är idag.

Jag har inte många vänner, men de personer som jag omges av är viktiga för mig och jag kan lita på dem. Jag är också glad över min familj som jag kan prata uppriktigt med och min älskade pojkvän som är min klippa när havet stormar som värst. Jag hoppas att alla som blivit och blir mobbade någon gång skall få uppleva den styrka som bra vänner och familj ger!

Chatarina
Mobbningen pågick 2002–2011.

Läs nästa berättelse: Som 13-åring blev jag kallad hora

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.