Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 122: Peter blev offer för maktmissbruk på jobbet

En människoskugga på marken.
En människoskugga på marken. Bild: Yle / Peter Sjöholm #tadetpåallvar

Hela sitt yrkesliv har Peter jobbat inom det kommunala. Som sextioåring orkade inte Peter börja om på nytt trots att mobbningen och det tilltagande maktmissbruket förstörde hans arbetsglädje och vardag.

Så här skriver Peter till #tadetpåallvar:

Jag är ett av offren för mobbning och trakasserier i arbetslivet. Även om det är flera år sedan det hände är det ännu smärtsamt att berätta om det. Jag gör det nu för att arbetsplatsmobbningen är alltför vanlig hos oss och bör lyftas fram. Jag hatar den.

Jag har praktiskt taget i hela mitt yrkesliv varit verksam i det kommunala och med eget operativt ansvar.

Man kan undra hur jag stod ut men då man närmar sig sextio år är det alltför svårt att börja om på nytt.

Jag har avlagt min examen med toppbetyg och har aldrig känt mig osäker i min yrkesroll utan litat på min kompetens. Länge trodde jag att det i arbetslivet är tillräckligt att göra sitt bästa och att det är resultaten som räknas. Det tror jag inte längre. I dag är jag på goda grunder betydligt mera cynisk.

Lättare att missbruka makt

Kommunalpolitiken och dess förvaltning har förändrats på senare tid. De flesta lokalpolitiker var förr verksamma utifrån ett ideellt samhällsengagemang att arbeta för det allmännas bästa.

Även om åsikterna också då ofta gick isär var det detta engagemang som utgjorde den gemensamma värdegrunden för arbetet. Den här värdegrunden fungerade som en garant för att spelreglerna och förhållandet mellan olika aktörer hölls på ett anständigt plan.

Visst finns det fortfarande lokalpolitiker som lever upp till det här. Men ett sorgligt faktum är att det blir allt vanligare med personer som med arrogans och opportunism driver en agenda som till stor del handlar om att stärka egen makt och framgång. I en sådan agenda måste alla som upplevs som ett hinder för vägen till makten sopas undan.

Blev utfryst

Det har skrivits mycket om hur härskartekniker fungerar. Den mobbade blir utfryst, får inte nödvändig information och blir ständigt utsatt för nya krav samtidigt som de befogenheter som är nödvändiga för arbetet tas bort.

Andra tekniker som jag upplevt är att i centrala uppgifter uppgifter bli underställd någon som anses ”pålitlig” men som saknar både kompetens och erfarenhet för uppgiften. Vid ett tillfälle gjordes ett försök att undanröja mig och ge mig en helt meningslös och onödig uppgift. Detta försök skedde naturligtvis helt inofficiellt, utanför den gällande beslutsordningen.

I verkligheten blir det givetvis svårt eller rent av omöjligt att fungera framgångsrikt under sådan förhållanden och det är förstås det som är meningen med det hela. Då kan man fortsätta med ryktesspridning om den mobbades oduglighet och den mobbades invändningar mot arbetsförhållandena blir bara ett bevis på hur omöjlig den mobbade är att samarbeta med.

Måste söka professionell hjälp

I början trodde jag att jag kunde hantera trakasserierna genom att prestera bättre och mera men jag insåg till slut att detta inte hade någon betydelse.

Det hela pågick över tio år och alla mina försök att få arbetsförhållanden bättre misslyckades.

Man kan undra hur jag stod ut men då man närmar sig sextio år är det alltför svårt att börja om på nytt. Till slut gick jag i väggen och var tvungen att söka professionell hjälp.

Kollegerna såg - men ingrep inte

Såren efter det som hände kommer nog aldrig att läka. Det som också har varit svårt att bära är vetskapen om att många personer, kollegor och andra, såg vad som pågick men ändå svek mig i slutändan. En stor del hade givetvis inte reella möjligheter att göra något men alltför många valde att blunda och inte se.

Jag vill ogärna gradera vad som gjort mest ont men mycket högt upp på listan kommer nog de tjänstemannakollegor som villigt ställde sig till förfogade som maktens handgångna lakejer i en kafkaliknande process.

Ingen av dem spelade någon stor roll i det hela men det är ju summan av små delar som ger helheten. Både historien och psykologisk forskning visar ju hur lätt helt vanliga människor kan förmås att göra också onda handlingar om de underordnas en överordnad makt som ser åtgärderna som berättigade.

Peter
Mobbningen pågick från slutet av 1990-talet till 2009.

Läs nästa berättelse: Retades med viskningar och prat

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.