Hoppa till huvudinnehåll

"Kiva Skola" garanterar ingenting

Man iklädd kiva skola-väst står och tittar ut över en aula
Att en skola anmält sig som KiVa Skola, betyder inte att programmet förverkligas fullt ut. Man iklädd kiva skola-väst står och tittar ut över en aula Bild: Yle / Eva-Maria Koskinen #tadetpåallvar

Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

Svenska Yle har träffat Veikko som mobbades när han gick på sjunde klass i en skola i huvudstadsregionen.

Jag får samtal av föräldrar som upplever att skolan gömmer sig bakom Kiva Skola-programmet

Skolan hade gått med i Kiva Skola-programmet men för mobbningsoffret blev det aldrig klart hur programmet fungerade.

- Det syntes som affischer på väggarna och västar på rastvakterna, men mer än så förstod jag inte vad det handlade om. Det är säkert bra att ha antimobbningsprogram, men just i mitt fall var det till ingen hjälp, säger Veikko.

4,8 miljoner

Kiva Skola är en storsatsning som har utvecklats länge och med en stor budget. Utbildningsministeriet och utbildningsstyrelsen gav Åbo universitet 4,8 miljoner för att utveckla programmet.
Professor Christina Salmivalli vid Åbo universitet är medveten om att mobbningsoffer i Kiva Skolor ofta känner sig bittra på programmet.

– Jag får samtal av föräldrar som upplever att skolan gömmer sig bakom Kiva Skola-programmet. Som om deltagande i programmet, skulle göra att mobbningen försvinner. Men så enkelt är det inte. Att anmäla sig till programmet betyder givetvis ingenting om inte det inte förverkligas, säger hon.

Långsam effekt

Hittills har Kiva Skola lett till att mobbningen har minskat, men det går långsamt. Hur stor andel av skoleleverna i Kiva Skolor som känner sig mobbade undersöks av Christina Salmivalli och hennes forskare vid Åbo universitet. När programmet började år 2009 blev 16 procent av skoleleverna mobbade upprepade gånger. De tre följande år låg siffran vid 14 procent. Ifjol sjönk siffran med en procentenhet. Idag mobbas 13 procent av skoleleverna. Professor Christina Salmivalli säger att riktningen är den rätta.

– Varje procent innebär tusentals barn, så därför är vi nöjda med utvecklingen, berättar professor Christina Salmivalli.

600 skolor oklara

Nu börjar Kiva Skolan vara välkänd i de finländska skolorna. Ungefär 2500 skolor har anmält sig till programmet, men vissa skolor har hoppat av programmet. Enligt en uppskattning som gjorts av Åbo universitet använder 1900 skolor programmet aktivt. Främsta orsaken till att en skola slutar använda Kiva Skola-programmet är att den har egna rutiner för att agera i mobbningsfall.

Levande intresse

Andra orsaker är att skolan är liten, att resurser saknas och att personalen byts ut. KiVa Skola-programmet används allra minst i specialskolor, eftersom det inte passar deras behov. Endast hälften av Specialskolorna har registrerat sig som användare av programmet.

För Christina Salmivalli är den stora utmaningen att hålla intresset för programmet levande i skolorna.

– Vi arrangerar utbildningar och träffar där lärare får utbyta erfarenheter av programmet. Det brukar höja motivationen och det behövs. Att bara beställa materialet till skolorna gör ingenting i mobbningsfall, säger professor Christina Salmivalli.

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.