Hoppa till huvudinnehåll

"Vi har tappat hoppet"

Cykel med punktering och lös kedja står i cykelställ
Foto: Patrik Skön/Yle Cykel med punktering och lös kedja står i cykelställ Bild: Yle/Patrik Skön #tadetåpåallvar

Det började redan i förskolan. Anna retades för sitt namn och fick inte vara med och leka. Mobbarna påstod att hon luktade illa. Då hon började i första klass i skolan blev allting bara värre. Klasskompisarna retade henne för hennes kläder.

– Vi märkte att hon slöt in sig i sig själv och pratade mindre här hemma. Hon var inte sitt vanliga glada jag, säger Annas mamma.

Anna sade inget till sina föräldrar som ändå började ana att något var fel. Vändpunkten kom då en av mobbarnas föräldrar tog kontakt med Annas föräldrar. Mobbarens förälder berättade att flera barn i Annas klass på kvällarna planerar vad de ska göra med henne nästa dag.

För att få slut på mobbningen kontaktade Annas föräldrar skolans rektor. Tillsammans diskuterade föräldrarna, rektorn och kuratorn mobbningen. Men diskussionen gav inget resultat och mobbningen fortsatte.

Annas föräldrar blev därför mycket överraskade då Annas klassföreståndare några månader senare, under klassens föräldramöte, konstaterade att det inte fanns någon mobbning i skolan.

– De ville inte kalla det mobbning. Det är klart att det tillhör uppväxten att man blir retad någon gång. Men jag tycker att det finns en skillnad mellan att bli retad någon gång eller om det händer varje vecka, säger Annas mamma.

Elaka sms och söndriga jeans

Inte heller föräldramötet fick slut på mobbningen. I stället tilltog den. Mobbarna fällde Annas nya cykel, repade den och försökte skruva isär den. På hemvägen skuffades hon omkull flera gånger så att hennes nyköpta jeans gick sönder. En dag fick hon flera sms med nedtryckande ord.

– Jag tror att vi bara fått veta om en bråkdel, säger hennes mamma.

Pågår fortfarande

I dag, fem år senare, pågår mobbningen fortfarande. För några veckor sedan sprayade en av Annas klasskamrater gammal, illaluktande hårvax på Anna och hennes kompisar.

Mobbningen fortsätter trots att Annas föräldrar kontaktat både skolan och mobbarnas föräldrar många gånger.

– Det lugnar ner sig för en eller två veckor. Man tror att allt är bra och sedan kommer ett bombnedslag igen. Vi vet ju inte vad vi ska göra för att det ska bli bättre, säger Annas pappa.

Enligt Annas föräldrar tar skolan fortfarande inte mobbningen på allvar. Föräldrarna känner sig också frustrerade över att de inte vet om mobbarnas föräldrar är medvetna om vad som pågår.

– När vi kontaktar skolan säger de att de ska diskutera saken med eleven, psykologen och kuratorn. Men ingenting händer, de bara diskuterar och diskuterar. Jag har upprepade gånger sagt att jag vill veta vad som händer och vad de gör i skolan. Men jag har inte hört att de skulle ha varit i kontakt med mobbarnas föräldrar, säger mamman.

Överväger polisanmälan

För att få slut på mobbningen har Annas föräldrar övervägt att göra en polisanmälan.

– Men vi har inte gjort det än. Vi tycker ju inte att det skulle behöva gå så långt. Det är ju bara mobbning i skolan. Det borde ju gå att reda upp i skolan, säger Annas pappa.

Problemet med att polisanmäla mobbningen är också att det är svårt att skaffa fram bevis. Mobbningen sker för det mesta då ingen vuxen är närvarande. För att försäkra sig om att det finns vuxna vittnen om något skulle hända har Annas mamma börjat uppmana Anna att stå bredvid den lärare som övervakar under rasten.

– Men hon är ju en aktiv fröken som vill röra på sig och inte stå stilla bredvid rastvakten.

Själv hoppas Anna på att mobbningen kommer att sluta då hon börjar högstadiet.

Om några veckor fyller Anna tolv år. Då ska hon ordna födelsedagskalas. Själv har hon inte blivit bjuden på sina klasskompisars kalas en enda gång det här läsåret.

– Jag är van att inte bli bjuden. Men jag har sett när de ger inbjudningar och säger välkommen på mitt kalas. Om jag blir bjuden så kommer jag nog.

"Dåliga relationer mellan eleverna"

Då Radar kontaktar skolan Anna går i blir rektorn och klassföreståndaren överraskade. Enligt dem är det inte frågan om mobbning i Annas fall. Skolans bild är att det snarare handlar om dåliga relationer mellan vissa elever i klassen.

Annas klassföreståndare säger att klassen Anna går i var en orolig klass då hon tog över den för två år sedan. Hon upplever ändå att situationen har blivit bättre. Det förkommer mobbning i klassen, men inte just mot Anna.

Skolan Anna går i är en så kallad Kiva skola. I Kiva skolor ska mobbningsincidenter bokföras i en mapp. Men den här mappen eller innehållet i den har Annas föräldrar aldrig fått se.

– Den borde vara ganska tjock i dagens läge, den där mappen. Om de har behandlat alla fall, säger Annas pappa.

Rektorn berättar också att skolan har en policy att först försöka reda ut incidenter med barnen.

– Vi vill inte blanda in föräldrarna för då kan situationen bli mer inflammerad än den redan är, säger skolans rektor.

På frågan om varför Annas föräldrar inte får se mappen med alla incidenter svarar skolan att de inte får ge ut någon information om andras barn. De säger också att det under årens lopp varit många elever som intervjuats i rapporterna att det skulle vara ett stort jobb att täcka över alla namn.

Anna heter egentligen någonting annat.

Hör Annas berättelse i Radar på söndag 18.5 kl. 12.05 i Radio Vega eller på Arenan.

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.