Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 138: Osäkerheten som bet sig fast

Köpkorg fylld med varor på affärsgolv
Köpkorg fylld med varor på affärsgolv Bild: Yle/Josefine Janhonen #tadetpåallvar

Fia blev mobbad i skolan och flera år senare då hon arbetade som butiksbiträde i en mataffär var mardrömmen tillbaka. Så gott som varje dag grät Fia i bilen före hon skulle gå till jobbet.

Så här skriver Fia till #tadetpåallvar:

Jag blev mobbad under hela lågstadietiden. Jag började i skola som sexåring och förstod mig inte genast på matematik. Min lärarinna brukade säga: Du borde nog ha stannat hemma ett år till, du förstår och kan ingenting! Där stod jag framför hela klassen vid katedern och kände mig misslyckad.

Det enda tänkbara alternativet var att börja i flicklyceum eftersom jag då skulle slippa alla pojkar som var elaka.

Pojkarna brukade reta mig och säga fula saker. De gick efter mig, lyfte på min kjolfåll och skrattade. På den tiden hade flickorna kjol, som tur var förändrades det så småningom och jag fick långbyxor. Jag blev inte heller vald till "laget" i bollspel. Det utsågs två personer som turvis valde vem de ville ha i sitt lag. Jag blev sist kvar.

Grät då jag kom hem

Mina farföräldrar var jordbrukare och det fanns grisar på gården. En flicka spred ut rykten att vi hade smutsigt hemma och att grisarna sprang på bordet. Ingendera var sant och grisarna var inte ens våra. En städerska kom och städade då både mamma och pappa jobbade.

Mina fyra flickkompisar lämnade mig ofta ensam då de var på besök hemma hos oss. De började leka med min syster i stället. Jag förstod aldrig varför de inte ville leka med mig när de hade sagt att de vill komma hem till mig.

Jag blev också retad på hemvägen och var ofta rädd för att gå hem. Ofta grät jag då jag kom hem, jag avskydde skolan och ville inte gå dit. Jag var mycket ensam, blyg och rädd.

Det enda tänkbara alternativet var att börja i flicklyceum eftersom jag då skulle slippa alla pojkar som var elaka.

Fortfarande rädd för att inte bli vald

Jag tror att allt det här har gjort att jag är en osäker person. Jag inbillar mig att jag kan mindre än vad jag egentligen gör. Jag säger ofta "Jag kan inte" om någon ber mig göra något. När jag ska göra något fysiskt vill jag inte att någon tittar på. Om jag gjorde något fel kanske de skulle ha roligt åt mig.

Så gott som varje dag grät jag i bilen före jag skulle till jobbet

I situationer där man ska bilda par eller göra någonting i grupp blir jag helt paralyserad. Jag vågar knappt titta mig omkring, för att inte tala om att fråga om någon vill vara par med mig. Så rädd är jag för att inte bli vald. Det skulle vara hemskt om hen svarade "nej", eller svarade "ja" bara för att vara snäll.

Ny mobbning på jobbet

Jag blev även utfryst på min förra arbetsplats. Eller kanske var det psykisk mobbning? Ofta blev de andra tysta då jag kom. Om de hade roligt och skrattade åt någonting slutade de då jag gick förbi. Ibland hälsade de inte på mig när jag kom till jobbet.

Kunde ha kramat arbetsgivaren och tackat för att jag blev uppsagd!

Hörde även "Säg inte åt Fia". Många gånger himlade en person med ögonen då jag sade min åsikt eller så låtsades de att de inte hörde.

Till sist orkade jag inte med mitt jobb i kassan i mataffären. Jag blev utbränd. Så gott som varje dag grät jag i bilen före jag skulle till jobbet och funderade över hur jag skulle orka, stå ut, klara av en dag till...

Jag blev sjukskriven, var borta några månader men då jag återvände till jobbet var jag inte återställd. Snart kände jag av symtomen igen.

Ungefär ett år senare lade affären lapp på luckan. Det kändes som en befrielse för mig. Det bästa som har hänt mig på flera år. Kunde ha kramat arbetsgivaren och tackat för att jag blev uppsagd!

Fia
Namnet är fingerat.
Mobbningen pågick 1966–1970 och 1997–2005.

Läs nästa berättelse: Läraren gick hem innan jag kom i mål

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.