Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 141: Tack till min mamma

Människa står på gatan, bilden är suddig.
Människa står på gatan, bilden är suddig. Bild: Yle tadetpåallvar

De säger att tiden läker alla sår men mina ärr finns fortfarande kvar. Jag har egentligen aldrig haft några riktiga vänner. De har alla kommit och gått. Endast få har stannat kvar vid min sida tills denna dag, skriver Jennifer till #tadetpåallvar.

Mardrömmen började redan i dagis. Jag blev kallad för alla möjliga glåpord, bland annat fet och glasögonorm. Jag fick aldrig vara med och leka med de andra. Ofta lekte jag ensam eller med någon som vågade stå på sig och leka med mig.

Minns en dag när jag var hos min dagmamma med några andra. Jag var äldst. Vi hade just ätit middag och skulle vila på maten, när en flicka som var ett par år yngre än jag började slå mig och bet mig i benet.

Mådde sämre och sämre

Dagmamman kom och tog bort henne, men flickan kom tillbaka lika snabbt igen. Dagmamman var tvungen att sitta bredvid mig hela tiden tills allihop hade vilat färdigt.

Mobbningen fortsatte i lågstadiet. Samma saker, samma glåpord fick jag höra om och om igen. Jag försökte att inte ta åt mig, men tänkte på det varje dag och mådde sämre och sämre.

Det var många diskussioner med lärarna men de gjorde inget åt det. Det var ungefär som de tyckte att jag förtjänade
det.

Den nya läraren räddade mig

En gång fick jag ett brev av några flickor som jag skulle läsa först när jag kom hem. Jag hoppades ju på att det skulle vara något positivt eftersom det var lite blommor ritat på kuvertet. Men när jag öppnade det, stod där hur ful och fet jag var, hur dum jag är, vad jag tänker på när jag endast är med de som är yngre än mig. Hur värdelös jag är och att jag borde skämmas för mig själv.

Vid det laget hade vi fått en ny klasslärare i lågstadiet. Mamma ringde direkt till skolan och undrade om det får gå till på detta vis och hotade med att ta ärendet till högre poster om skolan inte ingriper. Den nya läraren blev min räddare i nöden.

Hon tog tag i det direkt och flickorna skulle be om förlåtelse och förklara varför de skrivit brevet. Efteråt fick jag börja vara med de populära men mobbningen försvann aldrig ordentligt.

Alkoholen blev min utväg

Jag såg fram emot högstadiet eftersom jag ville slippa den tystna mobbningen. Men just när jag hade börjat slappna av och trivas i den nya skolan, började blickarna synas och glåporden höras igen.

Jag började må sämre och sämre och gick in i en djup depression. Jag var självdestruktiv och försökte ta livet av mig i flera sammanhang.

I dag syns inte ärren längre men jag skäms för att jag behandlade min familj som jag gjorde. Alkoholen blev min lilla utväg. Jag var alltid klädd i svart, hängde med fel folk och höll på med fel saker.

Pojkvän och mamma stödde

Jag gick en sväng hos skolkuratorn men tyckte inte alls om henne så jag slutade. År 2009 hittade jag den man som blev min räddare i nöden. Han hjälpte mig upp på benen och jag blev diagnostiserad med djup depression.

Efter ett år var förhållandet slut men jag tror att vi var ihop för att vi skulle hjälpa varandra på fötter. Jag har fortfarande kontakt med honom och kommer aldrig glömma vad han gjorde för mig.

I dag sitter jag här, med livet på rätt väg. Jag mår bättre och bättre men det är ännu lång väg kvar tills jag blir frisk.

Mest av allt får jag tacka min mamma för att hon alltid funnits där för mig, utan henne skulle jag nog inte ha kommit så lång i livet. Fortfarande kommer alla minnen tillbaka nu som då och jag tror att mitt förflutna har mycket att göra med hur mina förhållanden ser ut i dag.

Man ska komma ihåg att man inte behöver klara allting ensam, ibland behöver du någon som stöder dig när dina ben inte vill bära längre.

Jennifer
Mobbningen pågick under 2000-talet

Läs nästa berättelse: Jag har försökt ändra utseende och personlighet

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.