Hoppa till huvudinnehåll

Jessicas mobbningshelvete urartade

20-åriga Jessica är en av de första som skrev in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica.

Jessica har varit mobbad så länge hon kan minnas. På lågstadiet hade hon inga vänner utan fick vara med och leka då det passade flickgängets ledare.

kompisen började skrika att jag skulle gå och ta livet av mig och att ingen skulle bry sig

– Jag satt ofta i gungan och ville åka hem.

Under sommarlovet till sjuan hittade Jessica två nya kompisar. De nya kompisarna började också i samma högstadium och i och med det steg Jessicas popularitet. Flickorna började hälsa på henne och killarna började titta på henne på ett nytt sätt.

#TaDetPåAllvar

  • Ni har skickat in över hundra berättelser om mobbning till Svenska Yles öppna granskning #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Läs dem här
  • Stå upp mot mobbning! Skriv #tadetpåallvar på en lapp. Håll upp lappen och ta en selfie. Posta fotot av dig på Facebook, Instagram eller Twitter och tagga med #TaDetPåAllvar
  • Den öppna granskningen pågår 12-18.5

– Alla ville vara kompis med mig och killarna började flörta med mig. Jag märkte ganska snabbt att flickorna som mobbat mig på lågstadiet tittade smutsigt på mig, säger Jessica.

Svartsjuka startade smutskampanj

Jessicas popularitet varade bara i några månader. I dag tror Jessica att allt egentligen handlade om att tjejerna var svartsjuka på att hon blev populär bland killarna.

– De skrek att jag var en hora, dum i huvudet, bimbo, fittjävel och att jag skulle gå och ta livet av mig. Jag minns inte alla de där orden, jag minns bara hur ont det gjorde när de sade det.

Jag sade att jag ville byta skola för jag visste inget som skulle kunna bli värre än vad det var

Började dricka

Mobbarna passade ofta på då Jessica var ensam. Att Jessica tittade ner i golvet och försökte undvika mobbarna verkade bara egga upp dem mera. I slutet av sjuan hade Jessica bara två kompisar i sin klass. Alla andra hade vänt sig emot henne. Hon började må allt sämre och i början av åttan började hon bedöva smärtan med alkohol.

– Jag testade dricka lite en kväll och märkte hur skönt det var. Jag började dricka allt mer och till slut var jag full nästan varje kväll.

I brist på vänner i sin egen årskurs började Jessica umgås med äldre killar och tjejer. De gick i gymnasiet och visste inte något om mobbningen som Jessica utsattes för. Tillsammans drack de alkohol under både helger och vardagar.

– När jag var ute och söp med de äldre killarna och tjejerna träffade jag en flickkompis som också gick i åttan. Vi blev väldigt bra kompisar och jag var chockad för hon var en av dem som kallat mig fula saker.

Konfirmationslägret

Vänskapen mellan Jessica och den nyfunna kompisen varade i två månader. Att något hade förändrats och var fel märkte Jessica redan på bussen till konfirmationslägret. I stället för att umgås med Jessica satte sig kompisen med mobbarna.

– Hon sade att hon inte orkar dela rum med mig. Sen tog hon min väska och sade att hon behöver kläder.

Eftersom lägret bara varade i några dagar bestämde sig Jessica för att inte ställa till någon scen. Hon skulle klara sig med kläderna hon hade på sig. Men under lägrets sista dag bestämde Jessica sig ändå för att be kompisen att ge tillbaka kläder hon lånat.

– Den där kompisen började skrika att jag skulle gå och ta livet av mig och att ingen skulle bry sig om jag hängde mig. Och det där vanliga som man brukar höra att man är så jävla ful och att man var fuskblond. De andra skrattade. De var säkert tio stycken och plus den där bästa kompisen som satt och skrek att jag skulle ta livet av mig. Det var en jättechock för mig, för jag trodde att hon var min bästa kompis.

Händelserna under konfirmationslägret fick 15-åriga Jessica att dricka allt mer. Några veckor efter incidenten var hon ute och drack med några killar. Hon märkte att något var fel efter att hon druckit bara en öl.

När jag ser de där mobbarna i dag så säger de hej och ser mig som en helt vanlig kompis.

– Mitt i allt blev det svart. Jag hade blivit neddrogad och våldtagen av 35-åringar.

Jessicas familj tog senare kontakt med polisen och socialen som uppmanade dem att anmäla våldtäkten. Familjen bestämde sig ändå för att inte anmäla våldtäkten eftersom de var oroliga för att hon inte skulle klara av ytterligare press.

– Det enda jag tänkte var att jag ville ta livet av mig och det var då jag började skära mig.

Skolbyte blev vändpunkt

Jessica började skolka allt mer och vägrade gå till skolan. Vid den här tidpunkten hade Jessicas mamma kommit fram till att hennes dotter måste byta skola.

– Jag sade att jag ville byta skola för jag visste inget som skulle kunna bli värre än vad det var.

Den nya skolan blev en avgörande vändpunkt i Jessicas mobbningsberättelse. Hon började träffa en psykolog och fick lärare som stöttade henne. Att hennes klasskamrater inte kände till hennes förflutna hjälpte henne också se framåt.

– Jag pratade inte om våldtäkten men jag började prata om mobbningen. Självmordstankarna fanns fortfarande kvar men jag tog beslutet att jag tänker ordna upp det här. Det låter grymt lätt när jag säger det nu, det var inte så enkelt, men jag kan inte förklara det på något bättre vis.

Man kan inte heller gå och säga till en person som mår jättedåligt att det blir bättre för de tror inte på en.

Det första steget Jessica tog var att stiga upp ur sängen, klä på sig och ta sig till skolan.

– Jag märkte att det jag måste ändra på var min underlägsenhet. Jag började med jättesmå steg med mina kompisar i den nya skolan. I stället för att alltid vara den som bjöd på kompisgänget på kaffe eller körde bilen började jag be de andra göra det. Det låter inte som ett stort steg men för den som har varit så underlägsen och mobbad som jag är det ett stort steg.

Mobbarna fortsätter mobba

I dag har det gått sex år sedan helvetet bröt lös på högstadiet. Jessica jobbar fortfarande på att förbättra sin självkänsla. Hon bor fortfarande kvar på orten där hon växte upp och i bland ser hon mobbarna.

– När jag ser de där mobbarna i dag så säger de hej och ser mig som en helt vanlig kompis. Många av dem mobbar fortfarande i dag när de sitter och pratar dynga om andra.

I dag Jessica kan hitta ljuspunkter i sin mobbningshistoria.

– Jag har blivit bra på att läsa människor.

Varför vill du berätta din berättelse?
– Jag har sett många människor som har försökt ta livet av sig och jag tror att de behöver höra berättelser. Man kan inte heller gå och säga till en person som mår jättedåligt att det blir bättre för de tror inte på en. Kanske de behöver höra berättelser för att höra att det blir bättre.

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.