Hoppa till huvudinnehåll

Sex slutsatser av #tadetpåallvar

Skärmkapning av #tadetpåallvar-berättelserna
Skärmkapning av #tadetpåallvar-berättelserna Bild: Yle/Peter Sjöholm tadetpåallvar

Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

1) Prata, lyssna och ingrip

Stunden då ett barn eller en ung person vänder sig till en vuxen för att berätta om mobbning är avgörande. Många berättelser beskriver en stark känsla av hopplöshet och ensamhet om försöken att stoppa mobbningen uteblir eller är halvhjärtade. Många som har varit i kontakt med #tadetpåallvar upplever att ingen har brytt sig om att de blir mobbade, trots att skolan har varit inblandad. Det viktigaste är att lyssna och agera.

Läs mer här: Stina läste berättelserna, Berättelse 132: Jag storgrät men läraren förstod inte, Berättelse 81: irrade omkring i en dimma av ångest, Berättelse 14: De vuxna vände mig ryggen

2) Också ditt barn kan vara en mobbare

En del föräldrar har svårt att acceptera att deras barn mobbar och många som mobbar inser inte själva vad de gör. Berättelserna som ni har skickat in till #tadetpåallvar visar att en och samma person i olika skeden både kan mobba, bli mobbad och vara en passiv iakttagare. Tänk dig för innan du skyller ifrån dig. Föräldrar som vägrar inse att deras barn mobbar, gör det också svårare att sätta stopp för mobbningen. Det säger lärare, experter och polisen.

#TaDetPåAllvar

  • Ni har skickat in över hundra berättelser om mobbning till Svenska Yles öppna granskning #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Läs dem här
  • Stå upp mot mobbning! Skriv #tadetpåallvar på en lapp. Håll upp lappen och ta en selfie. Posta fotot av dig på Facebook, Instagram eller Twitter och tagga med #TaDetPåAllvar
  • Den öppna granskningen pågår 12-18.5

Läs mer här: Mobbarens föräldrar bryr sig inte, Uppfostrar vi omedvetet blivande mobbare?, Antimobbningsexpert: Föräldrar är blåögda, Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde, Berättelse 11: Mobbningen gjorde mig till mobbare, Det gällde att mobba eller bli mobbad

3) Mobbning lämnar spår som kan påverka dig långt senare

Många som har blivit mobbade skriver att de har svårt att lita på människor och har problem med närhet. En del kämpar med social fobi, panikattacker, ätstörningar och depression. Även om mobbningen upphört för länge sedan kan spåren finnas kvar. Då mobbningen minskar mår också färre människor dåligt.

Läs mer här: Att få slut på mobbningen räcker inte, De flesta vill inte vara mobbare, Ätstörningen tog fem år av mitt liv, Berättelse 26: Jag skakade av rädsla när jag mötte någon, Berättelse 25: Ensamheten skar genom hela mig, Berättelse 19: Mobbningen förstörde mitt liv

4) Kiva Skola riskerar bli gummistämpel

Staten har betalat nästan fem miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva skola som forskare vid Åbo universitet har utvecklat. Staten saknar ändå exakta uppgifter om hur många skolor som använder det frivilliga programmet aktivt. I värsta fall är antimobbningsprogrammet en gummistämpel i var fjärde Kiva skola. Programmet fungerar inte om det inte används.
Läs mer här: Kiva skola garanterar ingenting, Vi har tappat hoppet, Radio Vegas granskande program Radar granskar Kiva skola och den mobbades rättsskydd

5) Mobbning är ärekränkning, olaga hot och misshandel

Ofta är mobbning ett brott, till exempel ärekränkning, olaga hot eller misshandel. Om skolan inte klarar av att hantera mobbningen är offrets möjligheter ofta begränsade. Fler föräldrar tar kontakt med polisen – men det leder enbart till åtgärder i några fall. Till skillnad från vuxna är under 15-åringar inte straffskyldiga. Därför är den vanligaste konsekvensen en anmälan till det överbelastade barnskyddet. Medling används sällan men kunde vara ett bra sätt att komma vidare.
Läs mer här: Polisen gör skolbesök och barnskyddsanmälan, Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

6) Ge skolorna ansvar i lagen

Enligt finländsk lag har var och en rätt till en trygg skolmiljö. Trots det här kan mobbning pågå länge också då fler människor känner till den. Till skillnad från den svenska lagen slår vår lag inte tydligt fast vem som är skyldig att ingripa och hur snabbt det ska ske. Den vaga lagen gör att mobbningsoffer i Finland har sämre rättsskydd än i Sverige.
Läs mer här: Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka, Otydlig lag drabbar de mobbade, Radio Vegas granskande program Radar granskar Kiva skola och den mobbades rättsskydd

Fler berättelser och artiklar

Alla artiklar kring #tadetpåallvar hittar du här
Här kan du läsa de mobbningsberättelser som publiken har skickat in och vi har publicerat

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.