Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 142: Jag har försökt ändra utseende och personlighet

En person sitter ensam med korsade ben.
En person sitter ensam med korsade ben. Bild: Yle / Eva-Maria Koskinen #tadetpåallvar

Den blyga och tysta Carolina blev mobbad av sin bästis. Mobbningen fick henne att vilja ändra på sig själv med ätstörningar som följd.

Så här skriver Carolina till #tadetpåallvar

Jag var den blyga, snälla flickan som drog mig lite undan andra redan från början.

Då jag började i lågstadiet hade jag iallafall en riktig bästis, men en dag några år senare vände hon mig ryggen då hon hade hittat en ny vän. Tillsammans började de mobba och frysa ut mig.

Jag har förträngt det mesta från den tiden, men en sak som sårade mig djupt minns jag ännu idag, femton år senare. Det var dagen då min före detta bästis hade med sig alla presenter jag gett åt henne under årens lopp till skolan. Hon sade att hon aldrig vill se dem igen och att jag får ta dem tillbaka, om inte jag vill ha dem så slänger hon dem i soptunnan.

Alla var bjudna - bara tre kom

Jag minns även att jag en gång skulle ha födelsedagskalas för min lågstadieklass. Alla var bjudna, men bara tre klasskompisar kom. Själv var jag sällan bjuden på kalas. Efter händelsen med min före detta bästis umgicks jag bara med vänner som var många år yngre. Jag kände att de accepterade mig och inte vågade bråka med mig.

Högstadiet gick nästan problemfritt och från andra året där fick jag till och med några vänner. Några mindre incidenter med mobbning skedde trots det även där och jag var ganska ensam. Lägerskolan åkte jag inte med på för jag kände att ingen ville ha mig med i sitt gäng och jag var livrädd att bli ensam. På skolgymnastiken blev jag alltid vald sist då elever fick välja ut grupper, det sänkte mitt självförtroende rejält.

Jag har försökt ändra mig både till utseende och personlighet, så pass mycket att jag en dag fick anorexi och inte längre hade någon självkänsla kvar.

Även i yrkesskolan råkade jag ut för en del mobbning första året. Jag minns speciellt bra de gånger mina klasskompisar skrev om min pojkvän och mitt stora djurintresse på nätets sociala medier. De skrev på liknande sätt som jag brukade skriva, men med en mobbande, förlöjligande underton.

Det gjorde så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, jag minns känslan ännu idag. Andra året i yrkesskolan bytte jag klass och äntligen kände jag att alla accepterade mig.

Familjen har stöttat

Min familj har alltid varit ett stort stöd. Föräldrarna har kontaktat skolan vid behov, men om jag ska vara ärlig har skolorna aldrig skött sin del av saken ordentligt. Vid skolan har ingen hjälp funnits och de har blundat för problemen.

En del av mobbarna har bett om ursäkt i efterhand.

Många år såg jag ner på mig själv. Jag trodde på allvar att det var fel på mitt utseende eller min personlighet. Jag har försökt ändra mig både till utseende och personlighet, så pass mycket att jag en dag fick anorexi och inte längre hade någon självkänsla kvar.

Ännu idag, flera år efter avslutad skolgång har jag kvar ärren efter mobbningen. Sakta men säkert bygger jag upp min självkänsla och mitt självförtroende igen.

Rädd för kritik

Tyvärr är jag ännu väldigt känslig för kritik och jag har lätt för att ta det personligt. Jag är även rädd för vad nya människor jag träffar ska tänka om mig och jag har svårt för att våga låta någon lära känna mig på djupet. Jag tror inte att jag någonsin mera vågar börja studera och lära känna en ny klass.

Tack vare mitt jobb med kundbetjäning har jag ändå insett att jag accepteras som jag är av de flesta människor. Till dem som retas och mobbar vill jag säga: tänk dig för! Ett litet ord kan såra djupt!

Carolina
Namnet är fingerat.
Mobbningen skedde 1997–2010.

Läs nästa berättelse: Skräcken att inte bli vald sitter i

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.