Jag hade många syskon och det fick mina klasskamrater att slå klorna i mig. Vi blev beskyllda för att ha bakterier och löss. Jag fick inte vara med de andra, berättar Emma.
Så här skriver Emma till #tadetpåallvar:
Jag vill att folk ska veta vad jag gick i genom. Jag blev mobbad nästan hela min lågstadietid och ända in i högstadiet. Jag blev hånad av äldre elever. Det berodde på att jag kom från en stor familj. Det blev värre då en populär flicka i min klass fick löss. Mitt i allt var det jag och min familj som hade gett dem åt henne fastän jag inte hade ens några löss.Du är inte ensam – #tadetpåallvar
Det var så det började. Jag och mina systrar blev retade för att vi hade baciller. Man skulle inte vidröra saker som jag hade rört. Som tur hade jag en bästa vän, men ibland ville hon vara med de populära i klassen och då ignorerade hon mig.
Jag försökte gång på gång få lärare göra något åt mobbningen, men de verkade inte bry sig utan tvingade istället folk att vara med mig. Varje nyår önskade jag att de bara skulle glömma bort allt och att de verkligen skulle vilja vara med mig. Men när jag kom tillbaka var allting sig likt.
Kärleksförhållandet gav mig styrka
Det kändes så grymt att jag frågade min mamma och pappa om jag skulle få byta skola. Jag blev aldrig bjuden på fester trots att min kompis blev det. Jag blir ännu i dag ledsen då jag tänker tillbaka på min lågstadietid. Jag hade gett vad som helst för att få vara med de andra.
Mobbningen följde nog med mig till gymnasiet också men inte på samma sätt som tidigare. Mobbningen bestod av utfrysning och att inte vara delaktig. Sedan träffade jag min pojkvän och då var det något som klickade i mig – jag var äntligen nöjd med den jag var. Jag behövde inte passa in och vara som de andra. När jag slutade försöka slutade jag känna mig utfrusen. Jag brydde mig inte längre.
Emma
Mobbningen pågick 2003–2011.
Läs nästa berättelse: Ständig tävlan med mobbaren
