Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 147: Ständig tävlan med mobbaren

En huvtröja hänger från en basketring.
En huvtröja hänger från en basketring. Bild: Yle / Peter Sjöholm #tadetpåallvar

Jenny tävlade med sin mobbare i allt: tävlingsplaceringar, skolgymnastiken, betyg och vänner. Mobbaren lyckades också vända Jennys vänner emot henne.

Så här skriver Jenny till #tadetpåallvar

Jag har alltid varit den sportiga tjejen som började sporta nästan innan jag kunde gå. Jag tror mycket av mobbningen grundade sig i att både mobbaren och jag tävlade mot varandra inom skidningen.

Mamma försökte stärka mitt självförtroende på många sätt. Men att säga åt ett offer att "ignorera mobbaren" är som att säga "ignorera regnet så skiner solen". Det funkar inte!

Det blev ett konstant tävlande i allt: placeringar i tävlingar, hur duktiga vi var på skolgymnastiken, betyg och hur många kompisar man hade.

Fick ord för det som hände

I ett tidigt läge vände hon några barndomsvänner emot mig. Hon sade också fula ord som sårade mig djupt. Hon skapade ett passivt men starkt gäng.

Efter att jag många gånger kommit hem från skolan och varit väldigt lättretlig och argsint förstod mamma att något var fel i skolan.

Slutligen fick jag ett ord för det som pågick i skolan - mobbning. Ett ord som jag visste fanns men som jag inte kunde förklara.

Mamma försökte stärka mitt självförtroende på många sätt. Men att säga åt ett offer att "ignorera mobbaren" är som att säga "ignorera regnet så skiner solen". Det funkar inte!

Fortsatte i högstadiet

Mamma försökte senare få skolan att göra något åt problemet vi hade, men inget hade verkan. Den enda hjälpen jag överhuvudtaget fått under tiden i lågstadiet var strax innan sommarlovet i sexan när mamma kom till skolan och tog en snabb men intensiv pratstund med mig och mobbaren samt hennes mamma.

Mobbaren, som aldrig tänkt på sitt uppförande som mobbning bad slutligen om ursäkt på något vis och lovade att sluta.

När högstadietiden närmade sig var det åter många känslor som blommade upp inom mig. "Tänk om mobbningen fortsätter?" "Tänk om jag lämnar utan kompisar igen?"

Mina farhågor besannades efter inte så lång tid, mobbningen fortsatte. Denna gång togs jag i alla fall på allvar och efter att jag fått prata med rektorn om hur det stod till ställdes mobbaren senare mot väggen och mobbningen slutade.

Känner ännu av irritation

Nu finns det inget problem längre men möter jag henne någon gång på jobbet bubblar de irriterade känslorna fortfarande upp.

Mobbningen har trots allt inte tryckt ner mig i någon djup avgrund.
Jag har blivit en starkare människa än vad jag annars skulle varit, men kanske aningen mer känslokall.

Jenny
Mobbningen skedde 2006–2008.

Läs nästa berättelse: Läraren tyckte inte vi borde lägga oss i

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.