Pippi kom tidigt i puberteten och pojkarna retade henne för hennes kropp. Egentligen var de väl intresserade av mig, har Pippi insett efteråt, men retandet har satt sina spår.
Så här skriver Pippi till #tadetpåallvar:
Jag minns bäst då sjätteklassens pojkar, framför allt en, ropade efter mig ”isoperse” (ungefär ”stor röv”, red.anm.) alltid då han såg mig. Om han kom åt sparkade han mig där bak. Lyckligtvis var jag trygg i min egen klass och hade en bästis som stod vid min sida hela tiden. Men ändå var jag rädd för alla gemensamma tillställningar i skolan.Du är inte ensam – #tadetpåallvar
Följande år var han borta och vi själva sjätteklassister. I dag förstås jag att han egentligen var intresserad av mig. Han hade stannat på klassen flera gånger och såg att jag var en tidigt utvecklad tjej som börjat få former.
Osäker över min kropp
Men samtidigt led jag mycket själv. Jag var olycklig över mina former som kom så mycket tidigare än för de andra. Det att någon påpekade det var en mardröm. Ärren läks aldrig helt.
Jag hatade gymnastiklektionerna och har fortsatt hata gymnastik efter det. På de lektionerna var man mest utsatt för att visa sin kropp och allt det främmande. För att inte tala om duschandet, simmandet ... brrrr, ännu i dag 40 år senare. Jag skulle älska att röra på mig, speciellt simma, men har nog mycket svårt att gå på allmänna platser i simdräkt.
Pippi
Mobbningen pågick åren 1973–74.
Läs nästa berättelse: Min mobbare delade länken till #tadetpåallvar
