Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 159: Mitt erbjudande fick tyst på mobbarna

Närbild av läppglans som dras över läpp
Närbild av läppglans som dras över läpp Bild: Yle / Eva-Maria Koskinen läppglans

I puberteten blev Elin utpekad för att vara tjock men att ha för små bröst. Först några år senare hittade hon ett sätt att försvara sig mot de kränkande kommentarerna.

Så här skriver Elin till #tadetpåallvar:

Mina år i lågstadiet var underbara. Alla gillade alla, alla umgicks med alla. Vad jag kan komma ihåg fanns det inga större problem med mobbning. Själv var jag en tjock liten flicka som gillade att spela fotboll och umgås med pojkar, och ingen klandrade mig.

En dag var det tydligen någon som kom på att jag fyllde bh:n med tidningspapper, ryktet spred sig som en löpeld, och helvetet bröt lös.

Sedan kom högstadiet. De flickor som varit mina goda vänner i högstadiet fick plötsligt bröst, började sminka sig och blev ofantligt populära. De började röka och dricka, och eftersom vi alla kom från en liten periferiskola var de väl exotiska och spännande.

Min kompis hamnade i skottlinjen

Utanför blev jag, och min kompis. Jag var ju fet från början, så att glåporden rann in då och då var väl ingen överraskning. Men för min kompis del var det värre. Jag vet inte vad det var med henne som gjorde henne till hela skolans lilla hackkyckling. Hon ”luktade illa”, hon såg ut som en ”dränkt råtta”, hon blev ”pounkarn”, och en kväll kastades det till och med ägg på henne.

Än i denna dag förstår jag inte hur hon orkade, och hur hon lyckades växa upp till den starka, vackra kvinna hon är idag. Till och med våra bästa kompisar, från lågstadiet, hängde på. Hittade på smädliga visor ”men bara på skämt” och viskade bakom ryggen.

Bredvid stod jag. Jag ville ju hjälpa, men vad kunde jag göra? Hon hade det mycket värre än jag, men jag hade ju inte direkt pondus. Jag var endast ”vittus fetto”, alternativt ”pinko” (plugghäst, red.anm.) eller ”lärarnas lellikki” (lärarnas kelgris, red.anm.), för att jag var elevkårsaktiv och hade bra betyg. Vid ett skede lyckades jag värva min coola storasyster att prata med min kompis mobbare, och det lugnade ner sig, för ett tag. Men det kom tillbaks, det kom alltid tillbaka.

Nian började bättre för vår del. Vi hade blivit goda vänner med en av de populära tjejerna, och fann oss plötsligt välkomna – eller ja, vi fick vara med i deras gäng i alla fall. Men sedan vände allting för min del. Kommentarerna om min vikt kom allt oftare, både från vänkretsen och från andra.

Verbal motattack hjälpte

Eftersom min pubertet infann sig rätt sent så hade jag, enligt mig själv, pinsamt små bröst. Det försökte jag bota med att stuva ner diverse inlägg i min bh. En dag var det tydligen någon som kom på att jag fyllde bh:n med tidningspapper, ryktet spred sig som en löpeld, och helvetet bröt lös.

Jag fick papperstussar med inskriften ”till din bh” kastade i huvudet dagligen, och tusentals kommentarer. Det enda som fick slut på detta var att jag, flera år senare, då mina egna bröst faktiskt växt, och det med råge, fick erbjuda alla som kommenterade att sticka ner handen i min bh och känna efter. Då sinade kommentarerna ganska kvickt.

Det jag kanske vill säga med min berättelse är att all mobbning måste tas på allvar. Jag berättade aldrig om min egen mobbning, eftersom jag skämdes. Min kompis hade det ju så mycket värre.

Än idag lider jag av ett relativt dåligt självförtroende, och skuldkänslor över att jag inte kunde hjälpa. Dock tror jag ändå att mobbningen härdat mig. Eller jag kanske hoppas att den gjort det, så inte allt var förgäves.

Elin
Mobbningen pågick 2004–2008.

Läs nästa berättelse: Lärarna idiotförklarade mig

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.