Hoppa till huvudinnehåll

Eva Frantz: Presenter till världens bästa tanter

Eva Frantz.
Eva Frantz. Bild: Jyrki Valkama eva frantz

De tar hand om mina ungar medan jag är på jobb. De tröstar, förmanar och undervisar. De är snälla, lagom stränga och framför allt trygga. Det är klart att jag skulle vilja överösa dagispersonalen och lärarna med dyrbara presenter, för det är de sannerligen värda.

Så här i skolavslutningstider är frågan aktuell igen: borde man inte ge tanterna (ja, så kallar vi dem inom familjen, hoppas ingen känner sig nedvärderad av benämningen) en present som tack för det gångna året?

Ja men vad vill hen ha?

På yngsta dotterns dagisvårfest häromdagen vimsades det som vanligt runt med blompaket, chokladaskar, kort och olivolje-flaskor. Och tanterna tackade, kramade och såg glada ut.

Som dotter till en lärare minns jag att det var som en extra julafton varje år i månadsskiftet maj-juni. I synnerhet de år då pappa varit klassföreståndare bar han hem mängder av grejer. Blommor och choklad förstås, men ibland också ganska dyrbara prydnadsföremål.

Gladast blev pappa året då hans klass hade stickat en halsduk till honom. Alla hade stickat cirka tio cm, en del jämt och snyggt med mönster och olika färger, andra hade med stor ansträngning fått ihop några rader ojämn rätstickning. Halsduken var rörande! Eleverna måste ju ha stickat i flera veckor!

Personliga presenter är ju alltid trevligast, men samtidigt är jag tacksam när driftiga klassföräldrar ordnar en insamling, så att läraren kan få en lite dyrbarare gemensam gåva. Inte fullt lika personligt, men smidigt för mig som förälder. Men jag gillar inte riktigt tanken på att bara de barn, vars föräldrar kommit ihåg/ haft möjlighet att betala in en slant på insamlingskontot, får skriva sitt namn på kortet.

För här kommer nästa problem in. En del familjer kanske kan drämma till med spa-presentkort till hela personalen, medan en annan inte ens har råd med en gemensam pelargonia till kafferummet. Det blir lätt olustigt om den här skillnaden understryks mitt i sommarlovsyran.

Frågar man lärarna och dagistanterna själva är svaret antagligen det samma som det man fick när man som barn frågade sina föräldrar vad de önskade sig i julklapp ”Åååh, snälla barn och en kram är allt jag vill ha”. Men stämmer det?

Eftersom jag är lika konfunderad gällande den här frågan varje vår hoppas jag ändå att det inte bara är via presenterna man kan uttrycka sin uppskattning. Så i fortsättningen ska jag försöka bli bättre på att tacka och berömma lite an efter, under hela terminen.

Och så kan man ju alltid tacka offentligt också. Så här:

Tack! Tack för alla näsor ni snutit, för alla pärlplattor ni strukit, för alla borttappade strumpor ni lokaliserat och alla kramar ni delat ut (också i lösstider).

Tack för att ni alltid har så bra koll på hur mycket/lite kläder mitt barn ska ha på sig, medan jag själv tippar helt fel.

Tack för alla mors- och farsdagspresenter som ni säkert fick färdigställa själva.

Tack för att ni ger mina barn den där gula, trygga, mysiga sfären som jag längtansfullt brukar blicka in i när jag själv ska bege mig genom regnrusket mot busshållplatsen.

Tack för att ni orkar fast oväsendet är stort och lönen liten.

Tack för i år!

Vad är den bästa presenten till dagispersonal eller lärare?

En kram och "tack för i år" räcker
26.8% (44 röster)
Ett presentkort av något slag
18.3% (30 röster)
En vinflaska
14.6% (24 röster)
Nånting barnet gjort själv
11.6% (19 röster)
Choklad eller annat ätbart
11.6% (19 röster)
Blommor
11.0% (18 röster)
Annat, kommentera gärna
6.7% (11 röster)
Antal avgivna röster: 164

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt