Hoppa till huvudinnehåll

”Nato kan försvara Baltikum”

På onsdagen rapporterades om en intern Nato-rapport som gör gällande att alliansen inte kan försvara de baltiska medlemsländerna mot angrepp. Charly Salonius-Pasternak, expert på USA:s försvarspolitik och Nato vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors, säger att det finns problem med beredskapen, men ifrågasätter att Baltikum skulle vara utan försvar.

– När man gör liknande rapporter så har man ju många olika scenarier, och i något av dem är det sannolikt att man har byggt upp ett läge där motståndaren till en början lyckas ta en del av Baltikum och att det därmed skulle kräva att Nato var tvungen att återta delar av området. Jag förstår att det finns sådana element i den här rapporten. Men om det är det mest sannolika är en annan fråga. Jag är också av annan åsikt om hur läget beskrevs i artikeln, säger Salonius-Pasternak.

Det var tyska der Spiegel som först rapporterade om Nato-rapporten som ifrågasätter alliansens förmåga att försvara de baltiska medlemsländerna mot angrepp. Tidningen kallade bristen på baltiskt försvar ett hot mot hela alliansens trovärdighet.

Charly Salonius-Pasternak menar ändå att den rapport Spiegel har tagit del av inte är någon helhetsbild, utan en del av ett större sammanhang.

Också Spiegel-artikeln säger att Natos politiska ledarskap ska samlas i Bryssel i början av juni för att ta del av en ny helhetsbild av läget i Europa och diskutera vilka åtgärder som ska vidtas. Rapporten om försvaret av Baltikum ingår i förberedelserna för det mötet.

Beredskapen inte vad den borde vara

Salonius-Pasternak menar ändå att delar av Spiegel-artikeln stämmer. Beredskapen motsvarar inte den nya hotbild som har uppstått efter kriget i Georgien och nu ännu klarare efter den ryska annekteringen av Krim.

– Det är tyvärr sant. Man antog att möjligheten till ett storkrig i Europa hade försvunnit och man kunde koncentrera sig på fredsbevaring och krishantering. Då byggde man inte ut strukturerna för ett försvar, speciellt då man utvidgades österut till exempel till de baltiska länderna. Det beror delvis på en överenskommelse med Ryssland om att inte placera permanenta baser i de här länderna.

I överenskommelsen mellan Nato och Ryssland står att inga större Nato-förband permanent ska placeras öster om floden Elbe, bland annat i de baltiska staterna.

De nya hotbilderna har ändå enligt Salonius-Pasternak troligen fått alliansen att tänka om.

– Man har redan vaknat till det här några år sen. Och jag skulle gissa att man efter Ukraina-krisen inte längre anser att det här avtalet är bindande. Förstås måste man inom Nato kunna organisera sig så att man lättare kan försvara sina medlemmar.

Satsningar på försvar

Salonius-Pasternak menar att det kommer att kräva en hel del anpassning till de nya hotbilderna i Europa, både av alliansen i stort och av de enskilda medlemsländerna.

bild på charly salonius-pasternak
Nato kan försvara Baltikum men medlemsländerna måste också satsa mer på sit eget försvar, säger Charly Salonius-Pasternak. bild på charly salonius-pasternak Bild: YLE/Cityportal charly salonius-pasternak

Många av Nato-ländernas försvarsmakter har bantats ned och anpassats till uppgifter som har prioriterats av alliansen de senaste decennierna.

– Hela diskussionen utgick från att storkrig i Europa är osannolikt och då kan vi fokusera på andra uppgifter. Och sen i o med kriget i Georgien 2008 såg man att historien i Europa ändå inte var slut, och Nato kanske måste börja förbereda sig på det. Det kräver planer, en hel organisation och att varje medlemsland satsar. Det är många medlemsländer som har blivit av med sitt försvar. De har mycket vassa men små trupper, som inte riktigt går att använda lika lätt för ett större försvar.

Baltikum kan försvaras

Men vad gäller kärnfrågan, alltså om Nato kan försvara Baltikum och om ett motangrepp skulle kräva sex månader, är Salonius-Pasternak inte av samma åsikt som rapporten eller Spiegel-artikeln.

– Förståss finns det länder där det kan ta betydligt längre att mobilisera. Men sällan blir man helt överraskad och man kan alltså oftast förbereda sig. Bara en Nato-medlem, det vill säga USA, kan på kort varsel flytta en massiv mängd flyg och trupper om det skulle krävas. Det kostar mycket, lika så att flytta brittiska eller franska trupper, så man gör det inte i onödan. Men man kan göra det om man måste.

Salonius-Pasternak håller inte heller med om att frågan om det baltiska försvaret för tillfället utgör något existentiellt hot mot Nato, vilket är Spiegel-artikelns slutsats.

– En större fråga är vad som skulle hända om Nato inte ens skulle försöka försvara ett medlemsland. Då skulle jag säga att det är slut med organisationen, och också delvis slut med USA:s globala maktposition. Andra länder som har samarbete eller är lierade med USA skulle dra sina egna slutsatser. Det gäller Japan, Sydkorea, Australien och så vidare. Om det inte ens gjordes ett försök att försvara skulle det vara katastrofalt för alliansen. Men jag kan inte tänka mig en situation där man inte ens skulle försöka försvara ett medlemsland.

Åsikterna går i sär i Estland

På gatan i Tallinn, blir Daisy Palm förskräckt när hon hör om scenariot att det skulle ta Nato sex månader att svara på en rysk attack.

- Jag hoppas att de är snabbare om hjälp verkligen behövs, säger Palm. Jag har levt under ockupation, jag vet vad det betyder, därför oroar jag mig.

Den betydligt yngre Olga Grishina avfärdar däremot påståendet som nonsens.

- Jag är säker på att inget illa kommer att hända Estland, det är bara struntprat det är jag säker på, säger Grishina.

Också Janek Laidvee litar på att Nato skulle försvara Estland.

- Jag oroar mig inte för om Nato kommer till vår hjälp. Varför skulle Estland behandlas annorlunda än något annat medlemsland?

Laidvee anser ändå att varje land i slutändan ansvarar för sin egen säkerhet, och inte helt kan förlita sig på Nato. Han får medhåll av Toomas Türnpuu.

- Jag är inte orolig, men alla länder måste sköta om sitt eget försvar. Att vi är medlemmar i Nato är väldigt positivt, funderar Türnpuu.

Türnpuu anser samtidigt att Nato har reagerat alldeles för långsamt på det ryska hotet.

- Estland har ju pratat om farorna i flera år, men ingen har lyssnat. Nu har man börjat lyssna på varningarna att Rysslands ambitioner är på allvar, säger Türnpuu.