Hoppa till huvudinnehåll

Pensionärsspelningen som blev guld

Peter Gabriel på sin turné Back to Front.
Peter Gabriel på sin turné Back to Front. Bild: EPA/BORIS ROESSLER peter gabriel

Anka gick på fafakonsert och blev positivt överraskad. Faffan i fråga, alltså Peter Gabriel, levererade stort tillsammans med svenska Jennie Abramahamson och Linnea Olsson.

Även om jag för några veckor sedan lite skämtsamt skrev att de stora gamla banden borde gå i pension, bestämde jag mig för att ge 64-åriga musikern Peter Gabriel en chans när han kom till Helsingfors i går.

Det var i december när jag och min kompis såg Depeche Mode på Helsingfors arenen som vi fick idén: Vi går på Peter Gabriel-konsert! Vi visste inte så mycket om honom, bara att han tidigare sjöng i Genesis och att han gjorde det bra. Och att det är han som står bakom 80-tals hitten Sledgehammer.

Vi lyssnade på Gabriel innan spelningen (min kompis mer än mig vilket var bra för då kunde hon viska namnet på låtarna i örat på mig när de spelades) och hittade några personliga favoriter. Ändå var förväntningarna inte så höga. En gammal gubbe liksom. Det blir säkert alldeles jättevackert och musikaliskt sett bra, men rätt tråkigt, tänkte vi.

Gabriels spelning var uppbyggd i tre akter. Först en akustisk del med han sittandes vid ett piano (okej, det var faktiskt ganska tråkigt), sedan en mer mörk och elektronisk del, och det hela avslutades sedan med att han spelade igenom hela sitt hitalbum So (från 1986) låt för låt.

Bevis på att det var en pensionärsspelning:
* Den delen av arenan där publiken brukar stå (den så kallade seisomon) hade … sittplatser.
* Ibland, när Gabriel sade något riktigt viktigt, så översattes hans ord till finska på de stora skärmarna vid scenen.

Bevis på att det var en spelning för alla:
* Efter en stund struntade stå-publiken i sina stolar och steg upp och dansade.
* Jag och min kompis klappade, smådansade, förundrades och klappade igen. Vi till och med tjoade lite grann.

En stor orsak till att konserten var en så fin upplevelse var Jennie Abrahamson och Linnea Olsson. Först fick vi se dem som förband, och sedan var de med som bakgrundskör under hela spelningen. Jennie sjöng också två duetter med Gabriel: Don´t give up (som han ursprungligen sjöng med Kate Bush) och mastodontverket In your eyes som trollband hela publiken.



En till orsak varför jag fick ett leende på mina läppar var att han inte låtsades vara något annat än vad han är – en ödmjuk gamlis. Han dansade på i lugna små kordinerade steg som såg alldeles förträffligt söta ut, de andra musikerna (bland annat mustaschmannen Tony Levin som har en grym basröst - lyssna och kolla in dansstegen i klippet nedan) gjorde likadant och de lät i stället Linnea och Jennie stå för det ungdomliga. Gabriel hade ändå inte glömt sin dramatiska sida, och i flera låtar hände det konstiga saker på scenen: han låg på golvet och sjöng, det var strobopartaj och i ett skede åkte han in i en stor spiral som sänktes ner från golvet.

Så, varför bloggar jag om en gammal gubbe som sjunger 80-tals låtar som din faffa lyssnar på? Jo, för att jag kom fram till att vi måste göra mer sånt här. Ja vi, du också. Vidga dina vyer, gå på konserter du kanske inte skulle välja i första hand. Hitta på något nytt helt enkelt. Det ger dig en fantastisk känsla. Och gör det inte det så har du i alla fall testat på. Då vet du att Hasses hojsiga dragsspelsgrupp inte är för dig, och du kan gå vidare.

Nya musikupplevelser ftw!