Hoppa till huvudinnehåll

Han dödades av en gatsten i Kiev

Skylten med dem som dödats
Skylten med dem som dödats Bild: Kerstin Kronvall/Yle skylt med bild på dödade

Vid Europatorget i Kiev finns en stor skylt med foton av alla dem som dödades under striderna i februari. En man som stod och tittade på bilderna ville berätta historien om ett dödsfall.

- Min vän Igor dödades i striderna. Det var förfärligt och jag vill berätta sanningen om hans död, säger mannen som heter Aleksej Sjevtjuk

Akeksej förlorar sig i en mångordig berättelse som börjar i februari i fjol, alltså då demonstrationerna mot president Viktor Janukovitj började. Aleksej lyser upp då han berättar om kvällarna på Självständighetstorget. Han minns studenterna som samlades där.

Barrikader och hjälmar i Kiev
Barrikader och hjälmar i Kiev Bild: Kerstin Kronvall/Yle barrikader

- Vi sjöng en massa sånger. Jag var lycklig. Jag visste att Ukraina skulle förändras och att vi skulle få leva ett nytt liv, säger Aleksej. Vi var inte beväpnade och hade inte ens en tanke på att beväpna oss, vi trodde att vi skulle kunna åstadkomma förändringar utan våld. Ja, i själva verket hade vi överhuvudtaget ingen tanke på våld.

Väktargarden organiserades

Efter att kravallpolisen i slutet av november skingrade demonstranterna med våld bestämde sig Aleksej för att bli aktiv väktare på Självständighetstorget. Han anmälde sig till en såkallad frivillig brigad som leddes av Igor. Igor var tveksam till Aleksejs medverkan eftersom Aleksej är kortvuxen och hela 74 år gammal.

- Jag visade mina armmuskler och berättade om mitt förflutna som tyngdlyftare och maratonlöpare och då blev jag antagen, säger Aleksej. Igor var min kommendör och vi tydde oss till varandra.

Gatsten blev till vapen

Nu börjar man lägga ny gatsten i Kiev,
Nu börjar man lägga ny gatsten i Kiev, Bild: Kerstin Kronvall/Yle gatsten

Aleksej och Igor var tillsammans den fruktansvärda dagen i februari då tiotals människor dödades i strider. De sprang tillsammans mot de beväpnade kravallpoliserna bärande en gatsten i var hand.

- Vi grävde loss stenarna från gatan, säger Aleksej och visar sina naglar som fortfarande är skadade av grävandet. Sedan kastade vi stenarna mot polisen, men efter två stenar var man tomhänt.

Plötsligt upptäckte Aleksej att Igor inte längre sprang bredvid honom. Senare visade det sig att Igors ansikte var söndertrasat av en sten som hade träffat honom mitt i ansiktet och fällt honom i gatan. Han dog genast.

- Det var en av oss, någon som var oerfaren och inte tillräckligt stark kastade stenen i fel riktning.

Det är uppenbart att Aleksej fortfarande är djupt skakad av det som hände och han pratar oavbrutet i en halv timme. Han berättar detaljer om olika händelser och har svårt att minnas i vilken ordning saker hände.

Vill ha en hygglig lön

Taras Sjevtjenko intervjuas
Taras Sjevtjenko intervjuas Bild: Kerstin Kronvall/Yle taras sjevtjenko

På Självständighetstorget några hundra meter från Europatorget träffar jag en ung lärare som har samma namn som Ukrainas nationalförfattare, Taras Sjevtjenko. Den unge Taras kommer från Kramatorsk i östra Ukraina och han berättar att hans mamma och systrar där hemma stöder honom och tycker att det är bra att han är med och håller ställningarna på Självständighetstorget.

Taras Sjevtjenko tror att presidentvalet ska avlöpa lugnt och att Ukraina ska ta en ny riktning efter valet. För egen del hoppas han att lärarlönerna ska höjas. Taras har vänner i Tyskland och Polen som kan försörja sina familjer på sin lön. Det kan inte han.

På Självständighetstorget står tältlägren och barrikaderna kvar och de som håller till där säger att de inte kommer att montera ned dem förrän presidentvalet är över.

- Om sedan presidenten inte följer folkets vilja i framtiden drar vi ut på torget på nytt, säger Taras Sjevtjenko.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes