Hoppa till huvudinnehåll

"Vi måste lära oss åtminstone de vanligaste fraserna"

Många skrivbord i en öppen sal. Vid skrivborden sitter personal med hörlurar och mikrofoner.
Alla i Nödcentralen behöver inte kunna svenska - men alla måste kunna de vanligaste fraserna. Många skrivbord i en öppen sal. Vid skrivborden sitter personal med hörlurar och mikrofoner. Bild: Nödcentralsverket nödsamtal

För ett par veckor sedan blev en svenskspråkig östnylänning inte förstådd av en finskspråkig person på nödcentralen. Nu är telefonsamtalet analyserat.

Det handlar om en händelse för snart två veckor sedan, där en man föll på Pörtö i södra Borgå och slog sig illa i huvudet. En person som inte kunde prata finska så väl ringde nödcentralen för att få hjälp. Kvinnan som svarade talade enbart finska.

Nu har Juha Suominen, sakkunnig vid Nödcentralen i Östra och Mellersta Nyland, analyserat bandupptagningen av samtalet och konstaterat att samtalets första minuter enbart är prat om språk och inte förankrat i vad som hade hänt.

Efter en stund övergår mannen som ringt in till att söka efter någon i hans närhet som kan bättre finska än han - samtidigt som personen på nödcentralen försöker få tag på den som kan bättre svenska än hon.

- En kort stund har de inte kontakt med varandra överhuvudtaget. Mannen blir visserligen erbjuden svenskspråkig service - men för sent och på finska.

Vad kan då nödcentralen lära sig av händelsen?

- Personalen på nödcentralen bör nog kunna åtminstone de vanligaste fraserna på svenska, säger Suominen, även om man inte i övrigt behärskar språket. Alla bör kunna säga "ett ögonblick - jag förenar" på svenska. Det måste man våga, konstaterar Suominen.

Läs mera om vad som hände här: Nödcentralen kunde bara finska

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland