Hoppa till huvudinnehåll

Kräftskiva i museum redan i maj

Kräftskiva i Borgargården
Kräftskiva i Borgargården Bild: Yle / Jonas Sundström ekta museum,Raseborg

Trots att det bara är slutet av maj ordnas det redan nu kräftskiva på Borgargården i Ekenäs. Ekenäs museicentrum Ekta har dukat upp en kräftskiva från 1930-talet. Redan då var det en glad tradition.

- Det har alltid varit en glad fest, säger amanuens Vesa Kiljo glatt efter att han räknat upp vilka drycker man inmundigade under en kräftskiva på 1930-talet.

Det är bekanta drycker som hälldes i glasen. Förutom snaps eller kryddat brännvin drack man öl och vin, men också champagne.

Tidigare nödmat

Kräftskivan utvecklades under den senare delen av 1800-talet i Sverige och Finland. Inspirationen togs från Paris där det var populärt att bjuda på kräftor, hummer och andra skaldjur. Man har ätit kräftor en betydligt längre tid än det, men enligt amanuens Kiljo hade kräftan en annan status då.

- Tidigare åt man kräftor mera som nödmat eller tillägg. Kräftor åts inte direkt som sådana, utan de användes som ingredienser i olika maträtter och saltiga bakverk.

Vesa Kiljo uppskattar att kräftskivan var en aning mera etablerad och utspridd i samhället redan på 1930-talet, åtminstone i vårt västra grannland.

- Sveriges största morgontidning Dagens nyheter lanserade termen kräftskiva år 1931.

Nuförtiden kan man läsa varje sommar om kräfttest där färska, inhemska kräftor jämförs med djupfrysta kräftor från Kina. Hur var det för nästan 90 år sedan?

- Man åt inhemska flodkräftor. Samtidigt som det blev trendigt att äta kräftor i Mellaneuropa i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet slog kräftpesten till. Då var det Norden och Ryssland som exporterade kräftor till resten av Europa.

Stiligare klädsel, mera mat

På andra våningen i det 200 år gamla huset där Borgargården finns ljuder glada toner från grammofonen. Bordet är festligt dukat och gästerna är på plats. Trots att det var mera formellt har konceptet för kräftskiva inte förändrats avsevärt på 90 år.

- I dag har man kräftskivor på stugan, men då fanns det regler för hur man skulle klä sig. Klädseln var en aning mera formell med aftondräkt som innebar mörk eller ljus kostym för män och långklänning för kvinnor.

En större utveckling i kräftskivkulturen är utbudet av maträtter.

- Det var mera fritt tidigare. Man kunde bjuda allt möjligt. Middagarna var långa.. Vi vet att konstnären Albert Edelfelt var med på en kräftskiva med tio olika maträtter. På den middagen var kräftorna höjdpunkten.

Inte så många visor

Förutom själva kräftan är dryck en viktig ingrediens i ett kräftkalas. Det samma gällde alltså också på 1930-talet. Snapsvisorna verkar ändå ha fyllt festsalar senare.

- Det fanns nog någon snapsvisa. Man kände kanske till någon av Bellmans visor och någon annan från Sverige, men de flesta kom efter andra världskriget.

Utställningen i Borgargården på Gustaf Wasas gata är öppen varje tisdag till söndag från klockan 11 till 17 ända fram till den sista augusti.