Hoppa till huvudinnehåll

Alfred Backa: Är jag finsk nog att driva med Finland i Sverige?

Alfred Backa
Alfred Backa funderar i veckans krönika om skillnaden mellan finlandssvenskar och sverigefinnar. Alfred Backa Bild: Alfred Backa. Foto: Vincent Westberg porträtt,alfred backa

Finlandssvenskheten är inte särskilt känd i Sverige. Komikern Alfred Backa gör stand-up både i Finland och Sverige. Han funderar i veckans krönika i Radio X3M om han är tillräckligt finsk för att få driva med Finland i Sverige.

Jag uppträder i Göteborg. Stämningen är halvbra. Eftersom jag inleder kvällen får jag stå ut med folk som inte är uppvärmda eller rentav inte intresserade av ståuppkomik. Många av skämten berör mitt finländska ursprung. Ja, jag är född, uppvuxen och boende i Finland.
Efter showen träffar jag två sverigefinnar. De har suttit i ett annat rum och endast hört showen. De noterar att jag är från Finland. Jag noterar att de är från Finland. Nånstans har jag tänkt mig att sverigefinnar och finlandssvenskar har en del gemensamt. Kanske vi till och med känner någon sorts minoritetssamhörighet?

Är det upprörande att jag stereotypiserar MITT folk utgående från MINA erfarenheter av MITT land?

Men de verkar tappa intresset när de får reda på att jag är finlandssvensk. Inte nog med det; de poängterar att sakerna jag sa om Finland inte var särskilt roliga. Jag får till och med känslan av att jag har kränkt deras kultur. Att jag som en utomstående inte har visat tillbörlig respekt för den finländska kulturen. Har jag förstått det här rätt? Ungefär: "Kom inte hit till detta land, som inte är mitt land, och driv med mitt land, som jag inte bor i, men som du bor i, ett land som är felfritt på alla sätt och vis förutom det faktum att jag inte vill bo där."

Något kopplar inte riktigt i mitt huvud. Är det upprörande att jag stereotypiserar MITT folk utgående från MINA erfarenheter av MITT land? Hade det rört sig om en bar i Jyväskylä hade jag kanske tagit det hela med jämnmod. Men nu är det en man som bott 30 år i Sverige som verkar känna sig kränkt av min humor. Jag har levt och verkat i Finland i 26 år. Jag har stått ut med det här landets alla skavanker och brister, alla små egenheter som gör det till Finland. På vilket sätt är du mera finländsk än jag? För att jag pratar svenska? Gör inte du det också, i alla fall i offentliga sammanhang?

Min gode man, du är den största hurri jag någonsin haft nöjet att träffa.

Jag påstår inte att man förlorar sin finska identitet när man flyttar utomlands. Man får fortfarande heja på Finland i ishockey, köpa salmiak eller vara kort i tonen i sociala sammanhang. Det är våra gudsgivna rättigheter. Men du är inte mera av en finländare än vad jag är. Vi är åtminstone jämlika, är det för mycket begärt?

Han nämner också att han blivit kallad hurri en gång i Åbo, vilket han också tyckte att var kränkande. Min gode man, du är den största hurri jag någonsin haft nöjet att träffa. Acceptera det, vi är lika, och det är inget att känna sig kränkt över.
Kritisera min humor hur mycket du vill, men du kan inte frånta mig rätten att uttrycka den. Det är min terapi, för att stå ut med landet som vi båda älskar. Självdistans. Den borde också finnas när man har större distans till sitt hemland. Dessutom, vet du vilken minoritet som tycker om att känna sig kränkt? Finlandssvenskarna. Du ser. Vi är lika.

Text: Alfred Backa

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt