Hoppa till huvudinnehåll

Hem med stark franska och pirr i magen

Aino och Paul Martikainen
Aino och Paul Martikainen flyttar hem med föräldrarna och hunden Panda efter åratal utomlands. Aino och Paul Martikainen Bild: Yle/ Anna Savonius aino och paul martikainen

Paul, 13, och Aino Martikainen, 11, bänkar sig i soffan med hunden Panda. De har just kommit hem med pappa Mikael efter att ha vuxit upp i centrala Europa på grund av föräldrarnas jobb i Strasbourg och Bryssel. I bagaget har de en stark franska, lite tyska och italienska som de förstår - och en ny skolstart i Esbo - på finska framför sig i höst.

- Det blev finsk skola för att vi ska få en stark finska, förklarar de. Pappa vill att vi ska prata flytande finska och mamma är mån om franskan.

Finska skolan är på tio minuters promenadavstånd här i Kaitans - och den erbjuder lång franska. Med mamma talar barnen svenska.

När vi flyttade till Strasbourg var det svårt i början när vi inte alls kunde franska, fortsätter de.

- I dagis pratade alla mycket hela tiden och vi hade en lärare som hjälpte med orden så jag lärde mig ganska snabbt, säger Aino. Motivationen att lära sig språket var hög för man ville förstå vad kompisarna sade.

Spännande med ny skola

Båda tycker det är spännande med ny skola,i höst.

- Lite pirrigt är det nog när vi inte känner någon, säger Aino som funderar över att få vänner i den nya skolan - men det ordnar sig väl.

Både Aino och Paul är vana att flytta. Varje gång är det spännande men det brukar nog gå bra.

"Sorgligt med svenskans ställning här"

Båda vet att svenska är ett minoritetsspråk i Finland - och i motvind.

- Det är synd att det är så, säger Aino. Man ska ju få prata det språk man vill prata och det man lärt sig. Det är precis som jag sku gå till Frankrike och nån sku säga att det är förbjudet att prata finska här, funderar hon. Det är sorgligt att det ska vara så här, alla ska få prata sitt eget språk.

Ingendera har ännu läst engelska men båda har snappat upp en hel del, inte minst via nätet.

- Kanske vi börjar med engelska här i Finland, säger de.

För dem har Finland alltid varit en fast punkt, här finns mor- och farföräldrar och kusiner, här finns sommarstugan.

Språkinlärning på bekostnad av annat

Roland randefelt med barnen Johannes och Anna
Roland Randefelt med barnen Johannes och Anna år 2006 Roland randefelt med barnen Johannes och Anna Bild: privat roland randefelt med barnen johannes och anna

Roland och Terje Randefelt är bosatta i Luxemburg och deras barn är vuxna i dag. Barnen har vuxit upp i Finland och gått i svensk skola. Roland har rötter i Ingermanland men han har vuxit upp i Sverige. Sin estniska fru Terje träffade han under tiden han arbetade vid Pöyry i Finland. De flyttade till Luxemburg då barnen hade gått ut lågstadiet, då Roland fick ett jobb vid Europeiska investeringsbanken som projektanalytiker.

Roland är själv en språkfantast och tar sig runt på elva språk - bland dem ryska, franska och spanska. Språk är en passion och ett särintresse för honom själv men han är delvis kritisk till praxisen i Luxemburg. Barnen börjar skolan med att lära sig tyska, sedan franska - och till sist luxemburgiska, med många låneord från franskan.

- Det tar enorm energi av barnen att lära sig tre språk som gnager på varann, den tiden måste tas från annan undervisning, säger Randefelt.

När man mäter PISA-resultat hos luxemburgarna är de dåliga, förklarar han vidare. En orsak är de många invandrarna i landet men det beror också på att skolsystemet är väldigt splittrat med mycket språkundervisning men väldigt lite tid för grundämnen så som matematik och liknande.

För de randefeltska barnen som behärskade finska, svenska, estniska och engelska då de kom till Luxemburg blev tiden med flera nya språk tuff. De pluggade flitigt men trappade ner på språkstudierna genast när det blev möjligt, för att kunna satsa på andra allmänbildande ämnen.

De har båda fortsatt studera i Sverige efter att ha avlagt studenten i Luxemburg.

Svårt att smälta tvång

Familjen Randefelt följer med intresse med diskussionen om svenskan i Finland. Finland är ett alternativt land att flytta tillbaka till när det blir dags att lämna Luxemburg. För Roland som tar sig runt med elva språk i dag och betecknar sig som språkfantast - ter sig svängarna kring termer som tvång och obligatorium märkliga, särskilt i de finska delarna av Finland.

- Om man bor i Kuopio Jyväskylä eller Rovaniemi - på platser där det knappt förekommer just någon svenska alls och man inte kommer i kontakt med svenska språket - förstår jag inte varför man ska tvinga elever att lära sig svenska, ett språk som man har väldigt lite nytta av, säger Randefelt.

Växer man däremot upp i Ekenäs, Esbo eller Hangö där det finns en levande svensk kultur så är det rimligt att anta att man ska kunna umgås med sina grannar. Tvångsaspekten har jag svårt med, varför ska man tvinga alla att läsa alla, också dem som inte har någon användning för språket? Då är det faktiskt bättre att lära sig engelska, säger han.

Språk ska vara obligatoriskt som fysik eller matematik. Ingen talar om tvångsmatte eller -fysik. Att det skulle gälla bara ett specifikt språk har jag svårt att förstå politiskt sett, säger han.

När det handlar om platser där det funnits svenskspråkiga invånare i över tusen år är det rimligt att vänta sig de som bor i de områdena har en känsla för svenskan och kulturen där.

Läs också:
Allt svagare svenska i Raseborg
Provet i lång finska lockar inte
Stora skillnader i gymnasiernas modersmålsbetyg
"Vi måste lära oss åtminstone de vanligaste fraserna"
"Valfri svenska klarar sig inte"
Svenska obligatoriskt redan i årskurs sex från och med 2016

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes