Hoppa till huvudinnehåll

Rektorer säger nej till storgymnasier

margareta bast-gullberg i samtal med elever
Rektor Margareta Bast-Gullberg vid Gymnasiet i Petalax tillsammans med några studerande margareta bast-gullberg i samtal med elever Bild: Yle/Kjell Lindroos margareta bast-gullberg

Rektorerna i de svenskspråkiga gymnasierna vill inte ha storgymnasier med minst 500 elever. Den slutsatsen kan man dra på basen av Radars enkät där över 20 rektorer svarade.


- Jag är orolig; det här är en ödesfråga för Svenskfinland, säger Margareta Bast-Gullberg, som är rektor för Gymnasiet i Petalax i Malax.

Gymnasiet grundades på 1970-talet och har just nu 124 studerande. Rektor Bast-Gullberg menar att det i hög grad handlar om rättvisa.

- Det skulle vara viktigt att även landsbygdens begåvningspotential tas tillvara för att trygga framtiden av finlandssvenska läkare, jurister och tjänstemän.

margareta bast-gullberg
Margareta Bast-Gullberg margareta bast-gullberg Bild: Yle/Kjell Lindroos margareta bast-gullberg

Regeringen sparar, utbildningen drabbas

Bakgrunden till hennes och andras bekymmer är regeringens sparplaner. Flera hundra miljoner euro ska bort från utbildningen på andra stadiet, vilket betyder att också gymnasierna kommer att blöda. Undervisningsministeriet har fört fram att upprätthållarna av gymnasier ska minska drastiskt. I samma veva talas det om att det skulle krävas minst 500 studerande för att ett gymnasium ska kunna upprätthållas i framtiden.

- Jag anser att 500 studerande per gymnasium låter utopistiskt. Är det verkligen meningen att de små gymnasierna ska slås ut i detta land, frågar sig Margareta Bast-Gullberg.

Barbro Högström tycker inte att 500 elever är något skräckexempel barbro högström

Barbro Högström, utbildningsdirektör vid Esbo stad ser däremot inte att gränsen vid minst 500 studerande är något att vara rädd för.

- Att 500 studerande skulle vara ett skräckscenario har jag svårt att underteckna. Mattlidens gymmnasium i Esbo stad har 540 studerande och jag vill påstå att eleverna där känner lärarna och tvärtom. Det här med 500 elever är inte för stort. Det handlar också om ledarskapet i skolan och verksamhetskulturen, det är inte antalet som avgör om det känns litet eller stort, säger Barbro Högström.

Enkätresultat

Radar sände ut en enkät till 34 gymnasierektorer i Svenskfinland. Vi fick 21 svar. I enkäten ställde vi två frågor:

1. Är gränsen på minst 500 elever rätt vald för att ett gymnasium enligt dig ska fungera effektivt i framtiden?

18 av rektorerna svarade nej på den frågan. Endast en rektor svarade ja, medan 2 menade att frågan var fel ställd.

2. Är reformen mot större enheter enligt dig bra ur ett finlandssvenskt perspektiv?

16 av rektorerna svarade nej på den frågan. 3 svarade ja och två svarade varken ja eller nej.

bernt klockars
Bernt Klockars bernt klockars Bild: Yle/Kjell Lindroos karleby gymnasium

Smärtgräns

Bernt Klockars som är rektor på Karleby gymnasium med ungefär 200 studerande hörde till dem som svarade ja på fråga 2; alltså huruvida reformen är bra ur ett finlandssvenskt perspektiv.

- Det finns en smärtgräns i fråga om kostnader per studerande, säger Bernt Klockars. Man måste våga lägga ner i de fall där till exempel underlaget för att upprätthålla ett gymnasium inte är tillräckligt.

Klockars hör till dem som inte tror att ministeriet kommer att slakta speciellt många enskilda skolor, utan att det rent praktiskt kommer att skötas på ett annat sätt.

- Här blandas äpplen och päron. Det handlar uttryckligen om upprätthållarskap och inget annat, slår Klockars fast.

Tvetydigt

Det är i detta skede oklart vad ministeriet egentligen vill. Ingen där vill kommentera något i detalj. Radar får via mejl ett svar där överdirektör Eeva-Riitta Pirhonen skriver:

Den här frågan är just nu i ett förberedande skede i den arbetsgrupp som kanslichefen (Anita Lehikoinen) drar. Därför är det för tidigt att slå fast ministeriets ståndpunkt vad gäller kriterierna för upprätthållarskap. Det är dock klart att den svenskspråkiga utbildningens särdrag tas i beaktande när frågan bereds.

- Direktiven som kommer är så tvetydiga, klagar Stefan Kula, rektor vid Topeliusgymnasiet i Nykarleby med 120 elever. Det som skulle vara gynnsamt för att kunna planera är att direktiven vore klara.

Dan Johansson
Dan Johansson är orolig för det finlandssvenska gymnasiets framtid Dan Johansson Bild: YLE/Ted Urho morgonöppet

Pengar före pedagogik

Dan Johansson, tidigare ordförande för Finlandssvenska lärarförbundet, sitter som enda svenskspråkiga medlem i undervisningsministeriets strygrupp för gymnasiereformen. Han är orolig för hur det ska gå för det finlandssvenksa gymnasiet.

- Jag hoppas att litet av det som man nu diskuterar kommer att förverkligas. Det här är en stor sak och det ställer hela utbildningen på ända i det här landet, säger Dan Johansson.

Enligt Johansson har finansiministeriet inte tillräckligt med insikt i utbildningsfrågor och därför har man inte diskuterat värdefrågor utan enbart tittat på var man kan ta bort pengar.

- Vi lever i en slags kamrerdiktatur. Finansiministeriet räknar och regeringen fattar beslut utgående från hur Finansministeriet vill. Sen börjar det omvandlas till något konkret och först då kommer värdefrågorna in. Och enligt mig är tågordningen helt fel, säger Dan Johansson, tidigare ordförande för Finlandssvenska lärarförbundet.

rektor stefan kula tillsammans med elever i Topeliusgymnasiet i Nykarleby
Rektor Stefan Kula tillsammans med från vänster: Felicia Willman, Josefin Lassander, Joni Takala och Oliver Fellman rektor stefan kula tillsammans med elever i Topeliusgymnasiet i Nykarleby Bild: Yle/Kjell Lindroos oliver fellman

Virtuella gymnasier

Stefan Kula tror att räddningen för de mindre gymnasierna att klara sig i framtiden är den virtuella undervisningen. Han jobbade själv tidigare i år med ett projekt som finansierades av Svenska Kulturfonden. Målet med projektet var att binda ihop gymnasierna i Svenskfinland.

- Det är inte närundervisning, inte ögonkontakt, men en värld där ungdomarna redan befinner sig i, säger Kula.

Men de elever som vi talar med i Nykarleby verkar ändå föredra de traditionella metoderna.

- Om jag ska ta en kurs gör jag det gärna ansikte mot ansikte, säger Josefin Lassander och inte ute på internet. Det krävs ganska mycket av en själv, tillägger hon och får medhåll av klasskamraterna Felicia Willman, Joni Takala och Oliver Fellman.

laura tiainen i skolkorridoren i Karleby gymnasium
Abiturient Laura Tiainen laura tiainen i skolkorridoren i Karleby gymnasium Bild: Yle/Kjell Lindroos laura tiainen

Abiturienten Laura Tiainen vid Karleby gymnasium verkar mera positivt inställd till undervisning i cyberrymden. Hon har redan haft några kurser på distans.

- Det var engelskläraren i vår egen skola som gjorde uppgifter på nätet och det fungerade bra, tycker Laura.

Däremot har hon inte så här långt haft erfarenhet av videoundervisning. Men det är ingen vågad gissning att säga att det blir allt vanligare i framtidens gymnasier, särskilt på landet.

Läs också: Rektorer: Kan bli dyrt och lång skolväg

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle