Hoppa till huvudinnehåll

Läsning som njutning och flykt

Författare
Simona Ahrnstedt är författare Författare Bild: Copyright: Elisabeth Ohlson Wallin simona ahrnstedt

av Charlotte Sundström

”Läsande är inte något trivialt. Själva livet kan stå på spel. Det är inte eskapism, det är regelrätt flykt”.

Det säger författaren Neil Gaiman i Ylva Larsdotters intervju för Ny Tid.

Jag gör ett radioprogram om romance-litteratur och det slår mig: jag faller alltid för böcker där det mytiska, arketypiska eller sagolika är ett bärande element. Litteratur som är större än livet, som innehåller en kamp mellan gott och ont, eller som till sin struktur påminner om sagans med protagonister, antagonister och hjälpare. Livet som en cirkel (till skillnad från en linje), upprepningens makt, alla goda ting är tre och så vidare ... Därför – faller det mig in – har så vitt skilda böcker som ”Sagan om ringen” av J.R.R. Tolkien, ”Den amerikanska flickan” och ”Diva” av Monika Fagerholm, ”Momo eller kampen om tiden” av Michael Ende, ”Harry Potter” av J.K. Rowling och ”Min kamp” av Karl-Ove Knausgård varit stora upplevelser för mig. Men också en del så kallad genrelitteratur, såsom Harlekin-romaner har intresserat mig tidvis i yngre år, tack vare sin cirkulära och upprepande form. Man vet vad man får och det paketeras i sagans presentpapper.

Boktid
Monika Fagerholm Boktid Bild: Yle 6557 6004 000
Författaren J.K. Rowling
J.K. Rowling Författaren J.K. Rowling Bild: Yle jk rowling
Knausgård på bokmässan i Helsingfors 2012
Karl Ove Knausgård Knausgård på bokmässan i Helsingfors 2012 Bild: Yle norsk författare

Litteratur som räddning

Om jag inte minns alldeles fel så har den norske succéförfattaren Karl Ove Knausgård skrivit någonstans att bokläsning räddade honom i barndomen. Den största upplevelsen för den tioåriga bokslukaren Karl-Ove var fantasyförfattaren Ursula K Le Guins ”Trollkarlen från övärlden”. Genom att skriva ”Min kamp”-sviten ville han försöka återuppleva den här flykten in i litteraturen.

Böcker större än livet

Också den svenska författaren Simona Ahrnstedt närde ett hopp om att återigen kunna försjunka in i bok, sådär som i barndomen då hon läste ”Borta med vinden” och andra böcker större än livet. Som tjugoårig student lockades hon in i en hemlig litterär värld, där kärlekens lag råder.
– Jag visste inte ens att romance fanns, men en studiekamrat anförtrodde mig att det finns en sådan genre och till min stora stolthet har jag sedermera dragit med mig många andra ner i romance-träsket, säger Ahrnstedt.
Sedan några år tillbaka tituleras Simona Ahrnstedt ”Sveriges enda romance-författare” . I korthet är romance en litterär genre där berättelsen drivs framåt av passionerad kärlek mellan två personer, som efter många hinder och prövningar på vägen får varandra på slutet.

Mycket sex

– Jag skriver nog mest sex i Sverige, säger Simona Ahnrstedt.
Svårigheterna med att skriva bra erotik har diskuterats också i Svenskfinland.
– Det viktiga är att huvudpersonerna är intressanta och välberättade säger Ahrnstedt. Författaren måste bygga upp en spänning mellan dem, sedan kommer erotiken som bonus.

Världens största genre

Simona Ahrnstedt kom till Sverige som ettåring, tillsammans med sina föräldrar från Tjeckoslovakien år 1968. Hon har jobbat som psykolog, men är nu fri författare på heltid.
– Det går alldeles bra för mig, mina böcker ger mig och mina barn mat på bordet. Men visst har jag varit tvungen att dra ner på mina fasta utgifter. Jag vill skriva! Det är viktigare för mig än att bo fint, än att ha råd att resa eller köpa kläder. På det sättet ser jag mig som en ”riktig konstnär”, säger Ahrnstedt.

Romance är världens mest lästa genre, men recenseras sällan på dagstidningars kultursidor. Inte heller Simona Ahrnstedts böcker anmäls av proffskritiker.
– Det här är böcker av kvinnor, för kvinnor, om kvinnor. Det är roligt och det är sex. Vet du, sådana böcker har inget högt anseende.

Mia Österlund.
Mia Österlund Mia Österlund. Bild: Yle/Carmela Johansson barnlitteraturvetare

Mia Österlund är litteraturkritiker och docent i litteraturvetenskap. Hon menar att recensenter inte är van vid den läsart som romance kräver, en intim och lite blossande.
– Jag får en bild i huvudet av en gråtande kritiker med rosor på kind, kanske lite upphetsad av läsningen. Det är kanske inte vad vi kritiker är vana att blotta, skrattar Österlund. Kanske kunde litteraturkritiken bli mera månghövdad när det gäller läsarter och ge romance-litteraturen en chans, åtminstone i några recensioner. Men då kultursidorna blöder är det svårt att få in något överhuvudtaget och då prioriterar man annat, säger hon.

Läsning kvinnogöra?

Kanske är det inte bara romance-läsning som anses vara ett kvinnogöra och därmed lite mindre värt, utan möjligen gäller detta läsning över lag.
– Tidigare ansågs det vara en självklar del av umgänget i affärslivet att kunna diskutera nyutkommen litteratur, Jag tror att man i businessvärlden idag klarar sig jättebra utan att vara en läsare. Det fluktuerar hela tiden och det handlar jättemycket om hur vi gör maskulinitet och femininitet och hur vi ser på de här kategorierna, säger Mia Österlund.

Läs också författaren Peter Sandström här. Han skriver bland annat: "det anses normalt att pojkar inte kan sitta stilla, att de inte orkar lyssna på högläsning, att de slåss och härjar. Lugna pojkar kan lätt anses vara konstiga":

Läsning kräver koncentration och stillhet skriver The Guardian. "We are losing the art of reading".

DOKUMENTERAT: DEN NJUTNINGSFULLA TEXTEN. OM ROMANCE OCH LÄSNING.

Söndag kl. 9.03. Onsdag 11.03. 30 dagar på Arenan. Med författaren Simona Ahrnstedt, docent Mia Österlund. Tack till Mia Franck och kursen Kär & begär vid Öppna högskola/ Åbo Akademi.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje