Hoppa till huvudinnehåll

Den lilla svenska minoriteten i Uleåborg

Med finska mått mätt är Uleåborg en stor stad med 100 000 invånare. Av dem är ungefär 300 personer svenskspråkiga. Kan man bibehålla sin språkliga minoritet i ett helt finskt samhälle? Det ska Uleåborgssvenskarna få svara på.

Vi tuffar in med tåg till järnvägsstationen i Uleåborg. Med finska mått mätt är det en stor stad, med 100 000 invånare. Av dem är c. 300 personer svenskspråkiga. Närmaste tvåspråkiga stad, Karleby, ligger 200 km söderut. Den svenskspråkiga miniminoriteten är helt isolerad. Allt är på finska. Finlandssvenska radioprogram hörs inte. Men man har en svensk skola.

Tjärsvenskarna i Uleåborg

I Uleåborg finns både rikare och fattigare svenskar. Förr visste man inte så mycket om språkstrider. 1879 var en fjärdedel av Uleåborgs invånare svenskspråkiga, 1900 bara 6 % och 1979 är de c. 300. Finlandssvenskarna har oftast representerat "kristallkronesällskapet" och härstammar från Uleåborgs tjärhandel. Herrskapsspråket var svenska, alla som ville vara något talade svenska, vare sig de kunde det eller inte.

Dagny Karonen har levt största delen av sitt liv här och är diakonissa. Hon föddes 1894 i Uleåborg med sin familj, föräldrarna är från Jakobstad. När hon gick i skola hade skolan 15 barn per klass. Och det fanns t.om. en annan skola, reallyceum och flickskolan.

Den svenska skolan ger ett gratis språk

Den svenska privatskolan har nu klasser från dagis till gymnasium med 110 elever allt som allt. Här går många finskspråkiga elever som lär sig svenska. De finska barnen får stödundervisning.

Läraren Airi Aalto var krigsbarn. Hon kunde inte tillräckligt finska för att gå i skola på finska, så hon gick på svenska. Blev lärare vid Ekenäs seminarium och började jobba i skolan. Airi Aalto berättar att hon först kände sig ensam och isolerad efter Ekenästiden. Trivs både med svenskarna och finnarna. Men svenskarna är kanske för isolerade. Bokstavligen en språkö.

Airis man Eeli Aalto är konstnär och filmare. Barnen har alla gått i svenska skola. Eeli Aalto säger att det svenska språket är minst lika viktigt som det ryska. Ett språk är alltid ett fönster mot en ny värld, från pornografiska texter till världslitteratur. Förstår inte hur man sku kunna klara sig på bara ett språk. Barnen känner sig förstås som finska, men språket har hjälpt i jobbsammanhang.

Så besöker vi dagiset där barnen leker. Gunnel Wallenius flyttade till Uleåborg för åtta år sedan. I början kände hos sig hemskt ensamt. Men hon tycker om jobbet på dagis och är medlem i en svensk syförening.

Uleåborgssvenskarna är en isolerad enhet med syförening

Gunnels man Bo Einar Wallenius, eller Einari Vallenius som han heter här är maskininspektör på hamnkontoret. Familjen har två söner som studerar i Uppsala.

Kaj Åström är genuin Uleåborgsbo. Han sitter som VD för familjeföretaget i bilbranschen. Hans fru Anna-Lisa är från Helsingfors. Till familjen hör två söner och en dotter. För dem är det naturligt att tala båda språken. Pojkarna går i svensk skola för språk är viktiga. I synnerhet när man lever i ett så litet land som Finland.

Nils Granholm är maskinchef på Merial. Majbritt Granholm jobbar också på daghemmet. Kerstin Romar i syföreningen och Åke Romar distriktschef på Esso. De är alla inflyttade. Endel inflyttare bevarar sin svenska med umgänge, men svenskan förfinskas.

Så har det gått för familjen Becklund. Mamma Beatrice håller fast vid sin svenska, men Karin Becklund vill inte ens säga att hon är finlandssvensk. Hon har gått finsk skola och känner sig finsk. Alla vänner är finska, Uleåborg är en finsk stad. Svenska skolan är liten, systern har gått där. Hon vill inte vara "svenskatalande bättrefolk". Och njuter i stället av den ordlösa klassiska baletten och jazzdansen.

Några svenska arbetare hittar man inte i Uleåborg. Runebergsdagen, Luciadagen och Hbl är det enda som förutom språket förenar. Är de en spegling av finlandssvenskar i stort funderar man till sist i reportaget?

Text: Ida Fellman

Samhälle

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Carl Mesterton om serien Samlevnad

    Mesterton gör realistisk serie om vardagliga problem.

    En av regissör och producent Carl Mestertons specialiteter har alltid varit pedagogisk och social tv-teater, så också i serien Samlevnad. Här berättar han om de olika avsnitten som behandlar skilsmässa, alkoholism, svartsjuka och otrohet.

  • Harjunpää och kalla döden

    Små brott med ytterst tragiska följder.

    Äldre konstapel Timo Harjunpää får lösa ett brott som begåtts närmast i misstag. En händelseräcka har börjat med små brott, men får ytterst tragiska följder.

  • Harjunpää och antastaren

    En våldtäktsman rör sig i en av Helsingfors förorter.

    Överkonstapel Harjunpää och hans kollega Onerva Nykänen försöker gripa en våldtäktsman som rör sig i en av Helsingfors förorter.

  • Jakobstad - en stad som andra

    Ywe Jalander vill tränga djupt in i stadens hjärta.

    Ywe Jalander vill inte presentera konventionella siffror och fakta om Jakobstad. Med den här filmen vill han tränga djupt in i stadens hjärta, se klasskillnaderna och ungdomen.

  • Jakobstad 1984

    Unga i Jakobstad lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally.

    Vad gör de unga i Jakobstad? Lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally? Följ med till Jeppis 1984.

  • Hundens bästa vän

    En "kusligt gripande dokumentär om hundar och människor".

    En hund är alltid en ärligare och bättre vän än en människa påstår många av de intervjuade i Peter Berndtsons kusligt gripande dokumentär om hundar och människor.

  • Lappvikens sjukhus förenade psykiatri med vacker natur

    Lappvikens sjukhus var Finlands första mentalsjukhus.

    Lappvikens sjukhus byggdes 1841 i Helsingfors som Finlands första mentalsjukhus. Platsen valdes noga och sjukhuset befann sig i ett naturskönt område, men ändå inte isolerat långt borta från staden. I nästan 170 år hann sjukhuset verka för psykisk hälsa innan den sista avdelningen flyttades bort.

  • Somliga stänger vi in

    Vad sker i mentalvården i 70-talets Finland?

    Allt står inte rätt till med mentalvården i 70-talets Finland. Det går att låsa in en patient mot hans eller hennes vilja. Dessutom prioriteras medicinering framför terapi på vårdanstalterna.

  • Roparnäs sjukhus har upplevt många människoliv

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet.

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet. Men mentalvården har förändrats radikalt under de senaste 25 åren och nu planerar man att stänga sjukhuset. Öppen vård är dock inte alltid den bästa lösningen för mentalpatienter.

  • Kvinnorna på Själö

    Mikaela Weurlander om sorgliga kvinnoöden på Själö.

    "I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp". Själö hospital kan ses som en ful fläck i Finlands historia. Mikaela Weurlander låter sorgliga kvinnoöden träda fram i sin dokumentär om Själö.

  • När depressionsvården blev medikaliserad

    Skall man äta antidepressiva läkemedel?

    Depression kallas vår tids folksjukdom och drabbar allt fler av oss. De nya antidepressanterna började komma in på den finländska marknaden på 1990-talet. Depressioner började botas med medicin i stället för terapi. Är medicinerna en räddning, eller en förbannelse?

  • Nog blir det bra – första säsongen med familjen Bergström

    Familjeserien Bergström om socialkatalogen blev en succé.

    I början av 1970-talet fick Carl Mesterton i uppdrag att presentera en nyutkommen socialkatalog för finlandssvenskarna. Han valde att göra det i dramaform och skapade en succé: familjeserien Bergströms.

  • Andra säsongen med familjen Bergström

    Problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

    I den andra säsongen om familjen Bergström planerar familjen att flytta till egnahemshus. Huset byggs, men problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

  • Klyftan - inbördeskriget ur ett litet barns perspektiv

    Drama på Anna Bondestams roman om inbördeskriget.

    Anna Bondestams roman Klyftan kom ut 1946. Det var en av de första böckerna om inbördeskriget ur ett barns perspektiv, och skildringen känns än idag mycket stark. I filmatiseringen av boken från 1973 möter vi 11-åriga Rut, vars pappa är en av de röda.

Nyligen publicerat - Arkivet