Hoppa till huvudinnehåll

Musik för bilsemestern

Det är en svår konst att hitta en lämplig bil åt sig. Lika svårt är det att hitta den bästa musiken att spela i den. Men efter flera års intensiva studier under långa bilfärder vågar jag mig på att komma med några kvalificerade rekommendationer så här inför sommarens alla bilturer.

Det viktigaste att tänka på när man väljer bilmusik är att den inte får ta uppmärksamheten från själva bilkörningen. Den får således inte vara av sådan natur som irriterar eller eggar upp en alltför mycket, men inte heller höra till kategorin musik som för en med sig in i sin värld så man glömmer allt annat. För då kan man snart hitta sig själv i diket och det kan vara svårt att hitta musik som passar bäst till den situationen. Nej, vid bilsemestrande gäller det att hitta musik som på något vis smälter in med bilen, miljön, målet med resan, tiden på dygnet, vädret, det eventuella sällskapet och motsvarande väsentliga faktorer.

Som ung spisade jag en hel del Nationalteatern i min dåvarande bil. De fungerar fortfarande rätt bra vid bilande, men av någon underlig anledning bäst på de österbottniska vägarna. Vilket jag måste komma ihåg när jag förmodligen far ditåt mot slutet av sommaren. Men på vägen dit lyssnar jag gärna på Steely Dan.


Steely Dan / Deacon Blues

Steely Dan gör musik som är som gjord för bilåkning – den är lugnande, men utan att vara sövande. Den rullar på likt hjulen under dig och de småfinurliga texterna föder ofta ett litet leende på åtminstone mina läppar. En välfylld Best Of-platta är att rekommendera så där i största allmänhet, men vill man fördjupa sig i fenomenet Steely Dan och bilåkning, så brukar jag satsa på antingen deras första album Can’t Buy A Thrill eller klassikern Aja.

För landsvägskörning rekommenderar jag även varmt Kraftwerk och då i synnerhet skivorna Autobahn eller Trans-Europe Express.


Kraftwerk / Autobahn

Det är svårt att tänka sig musik som är mer lämpad för långa färder än Kraftwerk. Den för en stadigt och rytmiskt framåt, så personbilen nästan börjar kännas som ett pulserande tåg. Fungerar bäst i en jämn ström av bilar.

För litet kortare sträckor (max 1-2 timmar) och när hjärtat pumpar så där litet extra skönt och förväntansfullt före man ens satt sig bakom ratten finns det inte mycket som klår gammal hederlig surfrock á la Dick Dale.


Dick Dale / Misirlou

Surfrock fungerar förstås bäst vid varmt och soligt väder, men också förvånansvärt väl när det är mulet. Ungefär som Santana som är given bilmusik. För mig kommer t.ex. låten Smooth att för alltid vara förknippad med bilåkning i södra USA för jag körde runt där när Smooth var som mest populär och den kom då rätt ofta från många olika amerikanska radiostationer. Which was nice.


Santana & Rob Thomas / Smooth

Men håller vi oss till hemmaplan, så tycker jag väldans mycket om att bila i Lappland. Det finns något oerhört fridfullt i det storslagna där som talar direkt till min själ. En tyst stolthet i en tidlös tillvaro som gör en ödmjuk att få existera och ta del av all den skönhet som livet ger. Och då finns det en artist framom alla andra och det är – Wimme.


Wimme / Boaimmás

Till sist ett tips för den nostalgiske bilföraren. Något för den som vill minnas den sorglöshet vi ofta förknippar med svunna tider. Och då i synnerhet varma soliga sommardagar när livet lekte, alla var glada och bekymmer och stress var ord som inte existerade. Så ta på dig kepsen, de tunna körhandskarna av läder och de lätt färgade solbrillorna. Vrid om startnyckeln, hör motorn spinna förnöjt, sträck ut handen mot bilstereon, tryck på play och njut av de sköna toner som fyller hela kupén. Mina damer och herrar – Hammond B3-mästaren och bossa novans okrönte konung – Walter Wanderley.


Walter Wanderley / Summer Samba

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje