Hoppa till huvudinnehåll

Mette Nordström: Bland joggare och humorister

Mette Nordström, Washington DC
Mette Nordström, Washington DC Bild: Yle mette nordström

Vår USA-korrespondent Mette Nordström håller på att avsluta sitt värv. I den sista kolumnen från Washington reflekterar hon över USA:s många sidor.

Jag sitter på ett café i centrala Washington och försöker inse att det faktiskt bara är tio dagar tills mitt flyttlass skeppas till Finland. De tre år som jag har varit här har gått mycket snabbare än jag någonsin kunde ha anat, och det är många saker i USA som jag kommer att sakna.

Joggare i USA:s huvudstad Washington passerar Lincolnmonumentet.
Joggare i USA:s huvudstad Washington passerar Lincolnmonumentet. Bild: EPA/MICHAEL REYNOLDS linciln memorial

Som till exempel amerikansk humor. Min favoritvariant är den retsamt slagfärdiga ordväxlingen mellan nästan vem som helst, bekanta eller obekanta. För här talar man med varandra och det är också lätt att få kontakt med amerikanerna. Slagfärdigheten kan förstås bero på att vi alla har sett lite för många sitcoms. Eller så är amerikanerna bara roliga.

Hövliga amerikaner

Här hälsar vi också på främmande människor ifall våra blickar möts, här säger man ursäkta då man passerar någon annan i affären mellan hyllorna, här väntar folk på tunnelbaneperrongen tills alla har stigit av innan de själva stiger på. Här ser man sina medmänniskor.

Den amerikanska hövligheten betyder också att man ganska ofta inleder en diskussion med att säga något trevligt om den andra. När folk får vet att jag är från Finland är det inte ovanligt att man överöser oss med beröm för att vi har en så bra skola.

Själv är jag förstås helt oskyldig till den framgången, jag är ju bara en produkt av det system som vi nu prisas för. Och det berömmet beror igen på att USA har enorma problem med sitt skolväsende. Visst, här finns nog utomordentliga skolor, men inte för alla.

USA är ett ojämlikt klassamhälle, där det nu också är medelklassen som nätt och jämnt reder sig. De största sociala reformerna genomfördes senast på 1960-talet, och därför var det en så stor sak att president Obama lyckades klubba igenom sin senare så olycksdrabbade hälsovårdsreform.

Marknadsliberalism kontra välfärd

Att rapportera om och från USA är som jag ser det viktigt inte bara för att den amerikanska stormaktspolitiken har tentakler överallt i världen. Det är viktigt också i en tid då man i Europa allt mera diskutera valet mellan marknadsliberalism och en traditionell europeisk välfärdsmodell. Vi behöver få veta ännu mera om vad de amerikanska lösningarna egentligen har lett till.

Själv är jag tacksam över att jag under de gångna åren har kunnat åka till så många olika områden. Den liberala västkusten, de mest konservativa republikanska trakterna, den så kallade Mellanvästern, och så förstås längs östkusten där jag också har bott hela tiden.

Joggare under en värmebölja i Washington i USA.
Joggare under en värmebölja i Washington i USA. Bild: EPA/SHAWN THEW joggare

Det har funnits många likheter men också många olikheter i det här gigantiska landet med sina fyra tidszoner. Det som mina rapporter och reportage inte har handlat om är att jag på distans har lärt mig att mera uppskatta det som vi har i Finland. Och då menar jag framför allt den sociala grundtryggheten.

Ljus och energi

Fast det här har ju blivit mitt andra hem. Och skulle jag kunna plocka med mig något så skulle det nog vara den energi och den framåtanda man har här. Och ljuset - det har varit skonsamt att leva i ett klimat som påminner om Medelhavsområdet.

De sprang när jag kom hit och de springer när jag åker. Amerikanerna är inte ensamma i sin joggningsentusiasm, men i början tyckte jag att det var lite speciellt när man måste trängas på trottoarerna med alla dessa joggare som springer i cirklar då trafikljusen visar rött.

Det var dessutom en riktig värmebölja här, den sommaren för tre år sedan. 100 grader ropade tidningsrubrikerna, mätt i Fahrenheit förstås, och det motsvarar ungefär 38 grader Celsius.
Nu är vi snart uppe i samma värme igen, men det hindrar förstås inte frisksportarna.

Här inne på caféet är det iskallt för luftkonditioneringen står på max, som den ofta gör i nästan ett halvt år.
Kanske det är bra sätt att förbereda sig för kyligare breddgrader.

Läs också