Hoppa till huvudinnehåll

Forna fiender försöker hindra större konflikt i Irak

Väpnade män paraderar på gatorna efter strider med irakiska styrkor.
Jihadisternas framfart i Irak har lett till samarbete mellan de gamla fienderna USA och Iran. Väpnade män paraderar på gatorna efter strider med irakiska styrkor. Bild: EPA/MOHAMMED JALIL isis

Beskedet att Iran och USA tänker diskutera samarbete kring krisen i Irak välkomnades av många, bland dem Mellanösternexperten Rouzbeh Parsi vid Lunds universitet.

Parsi säger till Yle Nyheter att USA och Iran tillsammans kan förhindra att läget i Irak urartar i en större konflikt mellan regionens sunni- och shiamuslimer.

Parsi säger att reaktionerna på USA:s och Irans Irakdiskussioner har delat experterna i två läger.

Den ena ett försiktigt hoppfullt om att det kan innebära en ny period i relationerna, den andra ser ett mer tillfälligt närmande.

Parsi själv menar ändå att det att Iran och USA överhuvudtaget kan diskutera frågan tillsammans är ett tecken på att länderna verkligen har närmat sig varandra efter tiotals år av fiendskap.

– Jag faller nog i det första lägret. Jag ser inte det här nödvändigtvis så att det här kommer att lösa allt och att de nu kommer att bli jättebra vänner. Men den här situationen visar igen att det finns mycket USA och Iran har gemensamt, om de bara kan se bortom sina påstått ideologiska skillnader.

Att USA och Iran nu diskuterar läget i Irak tillsammans kan bli avgörande. De forna fienderna är de två länderna med mest inflytande i Irak.

Det viktiga med diskussionerna är därför inte hurdant samarbete de utmynnar i, säger Rouzbeh Parsi.

– Amerikanerna har sagt att de i princip inte vill ha ett militärt samarbete, det tror jag inte iranierna heller är intresserade av. Vad det handlar om är att de, ifall de ska göra militära insatser, då måste koordinera det med Bagdad och sinsemellan för att undvika missförstånd, säger Rouzbeh Parsi

Målet att hindra upptrappning

Om diskussionerna leder till en gemensam linje kan det bära mycket avgörande frukt för läget i Irak och hela regionen.

En av frågorna Iran och USA ser lika på är enligt Parsi att man vill förhindra en utveckling i Irak som hotar att leda till en vidare konflikt mellan sunni- och shiamuslimer.

Iraks premiärminister Nuri al-Maliki har redan länge anklagats för att ha förfördelat landets sunnibefolkning och marginaliserat dem politiskt. Det anses ha varit avgörande för att ge en grogrund för ISIS blixtoffensiv i Irak, och förklarar hur gruppen kunde ta över landets näst största stad Mosul så gott som utan motstånd.

– ISIS är spetsen på den kniv som nu plötsligt har körts i magen på Irak. Men det är inte ISIS som har skapat dynamiken och det läget som har gjort det här möjligt. Sunniterna generellt är väldigt missnöjda och det finns många väpnade militanta sunnigrupper som delvis är stambaserade, och som vägrar att delta i politiken i Bagdad för att den ser ut som den gör. Utan de här grupperna hade ISIS aldrig kunnat ta Mosul.

Al-Maliki problem eller lösning?

Al-Maliki anklagas alltså för att ha låtit det långvariga missnöjet bland sunniterna urarta i ett läge där samarbete med ISIS är mer attraktivt än en politisk lösning med Malikis regering.

Sunniternas missnöje har länge oroat bland annat USA, och då kriget nu är ett faktum kräver många att han avgår till förmån för någon som kan bygga broar mellan folkgrupperna och inkludera mer moderata sunnigrupper i politiken igen.

Parsi menar ändå att ersätta Maliki mitt under konflikten kan vara riskabelt. Läget kan också göra Maliki mer lyhörd för goda råd utifrån, speciellt om de kommer samstämmigt från både Iran och USA.

– Jag tror inte han har något val när läget är så allvarligt. Han har behövt iranskt stöd och USA:s stöd. Men frågan är om han anses vara en för stor del av problemet, eller om man tycker att man inte kan peta honom nu utan måste ha honom kvar och försöka lappa läget.

Rivalitet och sekterism

Det finns ändå ytterligare ett frågetecken vad gäller det amerikansk-iranska inflytandet, shiamuslimska Irans långvariga rival och USA:s allierade, den sunnimuslimska stormakten Saudiarabien.

Landets viktigaste mål inom utrikespolitiken har länge varit att försvaga Irans inflytande och varmare relationer mellan USA och Iran skrämmer den saudiska ledningen.

Saudierna kan vara avgörande för utvecklingen i Irak och enligt Parsi finns nu både möjligheten till en mer konstruktiv politik i hela regionen, men också en risk för allt djupare motsättningar mellan sunni- och shiamuslimer i regionen.

Mycket beror på hur Saudiarabiens kungahus väljer att tolka läget i Irak och USA:s och Irans samtal.

– Vad saudierna måste inse är att de aldrig mera kommer att ha en situation där Iran är så korkat att det straffar ut sig ur varje politisk ekvation i regionen. Tron att Iran och USA alltid kommer att vara fiender är helt orealistiskt. Förr eller senare måste saudierna hitta ett sätt att relatera till Iran som inte bara går ut på att straffa eller vara rädd för Iran. Det är ju ömsesidigt. Iran måste hjälpa till. Men problemet är att Saudierna en tid verkar ha börjat tro på sin egen retorik om att det här är en kamp mellan sunni och shia. Och det är väldigt farligt.

Eld mot eld

Konflikten i Irak är redan sekteristisk, då den irakiska armén har en stor shiamajoritet och motståndarna delvis är lokala sunnirebeller och de sunnimuslimska jihadisterna i ISIS.

Tusentals shiamuslimer har dessutom anmält sig frivilliga för att strida mot ISIS, och uppropen till kamp mot gruppen har ofta tagit sekteristiska toner.

Parsi menar att den retorik som används, både av ledare i Irak och av Saudiarabien och Iran, för att beskriva konflikten, kan bli avgörande för.

Om en majoritet av irakierna kan övertygas om att kampen mot ISIS är gemensam kan Irak ännu räddas.

Om konflikten allt mer ses som en kamp mellan sunni och shia riskerar det i värsta fall att sätta hela regionen i brand.

– Vi hade inte hamnat i den här situationen till att börja med om inte många politiker tänkte i sekteristiska termer. Om de hade tänkt vidsyntare skulle inte Irak se ut som det gör idag. Men samtidigt har vi röster som shiamuslimernas högsta religiösa ledare, storayatolla Ali Sistani. När han uppmanade mänskor till kamp sa han att alla oberoende av religiös inriktning nu ska hjälpa staten och dess uniformerade soldater. Han uppmanade alltså till gemensam kamp för att hjälpa staten få kontroll över läget och inte till att bekämpa sunniter. Det är ju inte sagt att mänskor lyssnar på honom, men det finns alltså också shialedare i Irak som inser att det här är väldigt, väldigt farligt och att man inte kan bekämpa eld med eld för då kommer det bara att bli värre.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes