Hoppa till huvudinnehåll

Alex Fager: Sitt på ditt arsle och lyssna

Alex Fager
Alex Fager Bild: Yle alex fager

Dålig kritik kan prägla ett helt liv men kan också fungera uppbyggande om den presenteras rätt, menar Alex Fager som skriver om ledarskap och konsten att ge feedback.

Då jag jobbade med direktsänd radio fick jag ofta kritik och feedback. För det mesta avfärdade jag den med att folk har rätt till sin egen åsikt. Jag minns ändå en speciell situation då kritiken gjorde speciellt ont.

Jag hade jobbat med direktsändningar i ett par år, kände mig ganska bekväm i min roll och visste mina svagheter. Trodde jag. En morgon fick jag ändå läsa en insändare om mitt jobb skriven av en stor finländsk kulturpersonlighet. Hen tyckte mitt uttryckssätt på radio var infantilt, mitt innehåll löst pladder och musiken jag spelade fullständigt onödig. Det värsta var ändå hur hen gick åt mitt språk, ett område jag jobbat stenhårt med sedan mina första staplande steg i etern. Att det dessutom kom från en författare och kulturpersonlighet gjorde inte saken bättre. För vilken journalist har inte drömt om att någon gång skriva en bok? Plötsligt var den tanken som bortblåst. Jag var utdömd som språkbrukare, en barnslig tjugoplussare som inte visste sin plats i kulturfinland.

Min dåvarande chef avfärdade insändaren med en axelryckning och tyckte jag skulle skita i gamla kulturfånar. - De vet ändå inget om den yngre målgruppen, var hans devis. Han hade säkert rätt och jag kommer ihåg ryggdunket som i det fallet betydde mycket. Men det tog ändå inte bort det faktum att min författarkarriär just gått i graven, innan den ens kommit igång.

Det här med kritik och feedback är en svår konst. Speciellt då den kommer från en chef eller auktoritet av något slag. Det finns förstås otaliga verktyg som skall hjälpa oss i vårt ledarskapsarbete men då det kommer till att bedöma en människa och hennes prestation är det ändå alltid ett personligt möte mellan två människor det handlar om. Under min tid som arbetsledare har jag fört otaliga samtal under rubriken feedback. Det har handlat om arbetsprestation, om arbetskultur, om innehåll och allt som hör arbetet där till. Jag har gjort minst lika många missar som mängden möten och kanske till och med lärt mig något. Mina samlade erfarenheter kan sammanfattas i tre enkla punkter. De kanske ter sig självklara men ändå bryter vi, och jag själv, mot dem rätt ofta.

Den första punkten handlar om svaret på frågan varför vi är där vi är. Det är fråga som borde ha ett svar redan innan mötet blir till. Speciellt om det är någonting i till exempel en arbetsbild som behöver diskuteras. "Vi är här för att diskutera din arbetsprestation" känns ofta som en så svår rubrik att man hellre gömmer den i lagom otydliga fraser såsom: "kanske lite feedback", "lite om framtiden" eller liknande. Är man luddig betyder det ofta att förväntningarna på situationen är olika och diskussionen går i lås redan från början.

Det andra är konkreti. Exakt vad är det vi skall diskutera. Ta avstamp i en faktisk situation, inte en känsla eller ett kanske. Exakt vad hände när. Hur påverkade detta dig, arbetsplatsen, kollegerna och så vidare? Landa på vad i arbetsprestationen ni vill utveckla men framförallt medarbetarens egen syn på hur vägen fram skall se ut. Och bli aldrig arg. Sitt på ditt arsle. Det här är ett av de bästa tips jag någonsin fått. Sitt på ditt arsle och lyssna. Så enkelt. Så effektivt.

Det sista är ett tydligt kvitto på överenskommelsen. En upprepning av vad man kommit fram till. Och så gäller det att få denna överenskommelse svart på vitt. Alla kommer ihåg situationer olika och överenskommelser tenderar att förvandlas över tid.

Det kan också vara bra att komma ihåg den beprövade sanningen om att vi sällan hör det som sägs före ordet “men”.