Hoppa till huvudinnehåll

Sveriges ärkebiskop: Vi mår bättre av jämställdhet

Almedalens hetaste deltagare. Den titeln fick Sveriges nya ärkebiskop under politikveckan i Visby. På kort tid anses hon ha blivit en samlande röst för mångfald och öppenhet.

Kyrkan måste vara politisk, eftersom många av våra viktiga frågor är politiska, säger Antje Jackelén som installerades som ärkebiskop i mitten av juni.

Kyrkan ska inte vara en partipolitisk aktör, men kan inte heller separeras från politiken, enligt den nya ärkebiskopen.

- Tro handlar om alla viktiga frågor, i kyrkan har alla viktiga frågor en hemvist. Det har konsekvenser för våra offentliga ställningstaganden. I den meningen är tro alltid politisk, dock inte partipolitisk, förklarar Antje Jackelén.

Har det någon betydelse att Sverige nu har en kvinnlig biskop?

- Man kan inte bortse från att Sverige för första gången på 850 år har en kvinnlig ärkebiskop. Men jag har alltid varit kvinna, så för mig är det inget nytt, säger Antje Jackelén.

Ämbetet formar henne och hon rollen. Det är som med alla jobb, ett givande och tagande.

Vi mår bättre av jämställdhet

Den nya ärkebiskopen får ofta frågan om något ska förändras, och vad som blir det synliga kvinnliga i ärkebiskopsrollen. Något egentligt svar kan eller vill hon inte ge.

- Detta att vara kvinna är en del av min person, påverkar säkert mitt sätt att arbeta, men exakt hur är svårt peka på.

Antje Jackelen hänvisar till vetenskaplig forskning som visar att jämställda samhällen mår bättre än samhällen som inte är det. På en rad områden är det bevisat att det blir mer helhet om män och kvinnor delar på ledarskapet.

- Det finns utmärkta kvinnliga ledare och mindre duktiga ledare, precis som det finns bättre och sämre manliga ledare.

Ingen karriärväg att inte samarbeta

Efter 850 år har en kvinna nått den högsta tjänsten i svenska kyrkan, som ärkebiskop. Därmed kan man kanske säga att också kyrkan har nått full jämställdhet. Ändå pågår debatten fortfarande på grundplan, om kvinnliga präster. Men i praktiken är kvinnofrågan löst i Sveriges kyrka, enligt ärkebiskopen.

- Det finns ett marginellt motstånd mot kvinnliga präster, men det spelar inte speciellt stor roll.

Man kan inte bli präst i svenska kyrkan om man inte är beredd att samarbeta med andra i tjänsten, oberoende av kön.

Ärkebiskopen har gjort en skojig parallell från en helt annan sektor:

- Om du söker jobb på IKEA och säger att du bara kan jobba med bord, men inte stolar, så får du problem. Du kan säkert vara en utmärkt bordsförsäljare. Men det är inte speciellt sannolikt att du gör karriär på IKEA, jämför ärkebiskopen.

Samkönade äktenskap – självklara i Sverige

Den svenska staten tog år 2009 beslut om könsneutral äktenskapslag. Kyrkan som har vigselrätt fick frågan hur man tänkte göra.

- Vi kom fram till att detta är i enlighet med vår egen undervisning och svarade ja. Det är jag glad för, säger ärkebiskopen som själv blev präst 1980.

Alla är inte glada över beslutet att viga också homosexuella, men majoriteten är det och det har fungerat bra, enligt ärkebiskopen. Hon är medveten om att det inte är tillåtet i Finland – och tar inte ställning till hur finländska beslutsfattare borde göra. Men hon berättar stolt över hur man gjorde i Sverige:

- Det ser olika ut i olika delar av världen. Vi verkar i en svensk kontext. Hos oss gick staten före och vi fick anpassa oss. Ett skäl till att kyrkan sa ja, var att vi ser frukten av vårt egen predikande. Vi har predikat mänskans likvärdighet, frihet och kärlekens betydelse. Vi har ju alltid velat uppmuntra och stöda mänskors livslånga kärleksrelationer. Det måste gälla också homosexuella par som vill ha en livslång relation.

Det skydd som det traditionella äktenskapet ger, ska innefatta också samkönade par, anser ärkebiskop Antje Jackelén.

Snabbt eller långsamt framåt?

En del anser att kyrkan är hopplöst gammaldags, andra förfasar sig över de radikala förändringarna. Ärkebiskopen vill inte ta ställning. Hon betonar kyrkans 2000 års perspektiv. Domen över kyrkan kan fällas först i, och av, framtiden.

Men kyrkan kan inte bli en automatisk nej-sägare.

- Om vi ser kyrkans roll som att säga nej till förnyelse så gräver vi vår egen grav, fastslår ärkebiskop Antje Jackelén.

- Det som står i centrumför den kristna tron är Guds stora ja till skapelsen och oss mänskor. Detta måste vara centrum, att säga ja. Inte till vad som helst, men vi behöver inte bry oss om gränsdragningen, säger Antje Jackelén

Högerpopulisterna oroar

Högerpopulisternas frammarsch i senaste EU-val oroar ärkebiskopen.

-De ifrågasätter mänskors lika värde, man sätter en kultur över en annan, bygger på ideologier som vi trodde vi hade gjort upp med. Men synbarligen har vi inte gjort det.

Med ytterhögerns frammarsch ifrågasätts också Sveriges aktiva mottagande av flyktingar och invandrare.

- Invandringspolitiken är politikernas beslut, men den ska vara så mänsklig och generös om möjligt, enligt ärkebiskopen. Men det som ligger i grunden för högerpopulismen är ofta inte invandringsfenomenet utan att vi är oss själva nog, ”Sverige åt svenskarna”, den mänskosynen och identitetssynen måste ifrågasättas. Vi kan inte kräva att invandrare ska lämna sin identitet och bli svenskar. Det är inte en rätt, kristen beskrivning av vad en mänska är. Det är inte heller den bästa beskrivningen för ett samhälle. De samhällen som har en kulturell flerspråkighet är mer kreativa samhällen än de som tror de är jättehomogena, säger Antje Jackelén

Se tiggaren som mänska

Det är ett mänskligtdrag att helst inte vilja bli påmind om vad som är trasigt i vår värld, säger Antje Jackelén. Men ett kristet sätt är att se tiggaren som en medmänska, oberoende av om man ger något åt tiggare eller inte. Att möta tiggarens blick och samtidigt ställa den politiska frågan, vad är det för en politisk struktur som gör att vi har tiggeri.

Många av kyrkans ursprungliga budskap handlar om rättvisa och solidaritet, frågor som t.ex. fackföreningsrörelsen har tagit upp. Det fanns historisk tid, då kyrkan inte lyckades kommunicera med arbetarrörelse, konstaterar ärkebiskop Antje Jackelén. Enstaka präster har alltid jobbat med ett starkt och bra socialt arbete, men kyrkan har tidvis medverkat till ett fjärmande mellan arbetarrörelse och kyrka.

-Men kyrkans värderingar lever lyckligtvis vidare i arbetarrörelsen, liksom så många andra ställen.

Det är kanske ett gemensamt fenomen i Norden att kyrkan mister i betydelse, men budskapet lever vidare på annat håll. Ärkebiskopen ser det delvis som ett misslyckande för kyrkan.

- Men budskapet har lyckats. Budskapet är så bra att det överlever, också om bandet har kapats till sitt ursprung.

En ny kvinnlig ärkebiskop kan kanske öka intresset för kyrkan i Sverige, men själv vill hon inte ännu uttala sig om det.

- Men jag ser ett ökande intresse för andliga, religiösa och teologiska frågor. Folk vill ofta veta mer. Det finns en renässans för det goda samtalet om djupa existentiella frågor, säger ärkebiskopen som ser en trend i ökande antal inskrivningar i den svenska kyrkan.

Tillsvidare är det ändå fler som skriver ut sig.

”Islamkramaren”

Antje Jackeléns valspråk är ”Gud är större”. Det har väckt många kritiker till liv.

- Så fort jag säger något om religionsdialog får jag hör att jag är islamkramare, att jag är omedveten om hur hemsk islam egentligen är. Det finns en grupp som inte är så stor, men gärna tar till orda. Där har man en svartvitbild av verkligheten där islam blir symbol för något ont. Man ser bara dåliga sidor av den religionen, medan kristendomen används mer som markör för svenskheten.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes