Hoppa till huvudinnehåll

”Att drunkna är inte som på film”

De flesta barn som drunknar gör det inte skrikande och flaxande med sina armar utan i det tysta, samtidigt som föräldrarna står och ser på.

- Jag tror inte att människor vet hur det egentligen ser ut när man drunknar. Det händer inte som på film så att människor ropar hjälp, hjälp utan man drunknar tyst, säger badvakten Niko Nieminen.

Nieminen är badvakt vid Solvikens badstrand i Nordsjö i östra Helsingfors, som en solig helgdag i juli kan locka till sig upp till 8 000 badsugna besökare.

Nieminen ser skrämmande ofta föräldrar som ligger på stranden och läser en tidning, trots att deras små barn inte är simkunniga.

Det krävs inte mer än att föräldern tittar bort en snabb stund för att barnet ska hamna i sjönöd. Drunkningsolyckor kan ske på bara ett par minuter.

- Från noll till två minuter kan det hända på. Det kan vara ett telefonsamtal. Det kan vara en sida i en bok. Man ska hela tiden ha ögonen på barnen, säger Nieminen.

Drunkning sker i det tysta

Ett annat problem är den felaktig uppfattning om drunkning som råder. De som är i sjönöd skriker inte på hjälp och viftar vilt med armarna som många tror, utan drunkning sker i det tysta.

- All koncentration far till att man måste andas. Det är därför man inte kan ropa på hjälp. All energi går åt att man hålls på ytan och att man andas, säger Nieminen.

Huvudet på den som drunknar är bakåtlutat, munnen är öppen och ögonen är antingen glasaktiga eller stängda. Personen i fråga guppar upp och ner i vattnet som en gummiboll och försöker ta sig upp till ytan i en klättrande rörelse.

Det är lätt för vilken förälder som helst att missta den som drunknar för att leka i vattnet. Därför händer det ofta att föräldrarna står inom räckhåll för barnet, utan att verkligen förstå att det håller på att drunkna.

- Föräldrarna kan tro att barnet dyker när de inte ropar på hjälp. Det är jättesvårt att se, säger Nieminen.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes