Hoppa till huvudinnehåll

Bo i skärgården - men helst bara på fritiden

Staket och strandväxtlighet vid havet.
Staket och strandväxtlighet vid havet. Bild: Yle/Markus Haakana #fixaskärgården

Sven Holmberg (SFP) är skärgårdsbo. Han är också ordförande för planläggningsnämnden i Raseborg. Han säger att staden gärna skulle ha mer stadigvarande boende i skärgården, men att NTM-centralen sätter käppar i hjulen för byggandet i skärgården. Och han är inte den enda. Flera tips i #Fixaskärgården handlar om just detta.

SFP:s Sven Holmberg i Raseborg
Sven Holmberg SFP:s Sven Holmberg i Raseborg Bild: YLE/Petra Thilman holmberg sven

- Åtminstone för Raseborgs del finns det en tydlig linjedragning från NTM-centralens sida. När någon vill bosätta sig på glesbygden, speciellt på strandområde, eller ändra ett fritidsboende till fast bostad så blir det stopp. Trots att kommunen är positiv och kan bevilja lov, har det visat sig att tjänstemännen på NTM-centralen inte tycker om det. De överklagar och vinner ofta.

Mats Kockberg flyttade från Helsingfors till Skåldö 2012.
Mats Kockberg Mats Kockberg flyttade från Helsingfors till Skåldö 2012. mats kockberg

Holmberg tycker att NTM-centralens sätt att överklaga kommunala beslut är av ondo.

#FixaSkärgården

- Det här hotar den självbestämmanderätt som kommunerna ska ha. Vi fattar beslut i demokratisk ordning och så finns det en eller två tjänstemän på NTM-centralen som sätter tummen upp eller ner, helt odemokratiskt.

Linjen har skärpts

De fall som Holmberg talar om handlar alltså om undantagslov för stadigvarande boende, det vill säga på oplanerad mark. Från Raseborg finns också exempel där en stugägare velat bygga om sin stuga för året om-boende, men fått avslag efter att NTM-centralen överklagat tillståndet till förvaltningsdomstolen.

Sven Holmberg upplever att centralen med åren har blivit hårdare i sina tolkningar av lagen.

- Jag vet inte om det är en medveten avfolkning av glesbygden som pågår, men det verkar nog som om man i Helsingfors bestämt att man endast kan bo på glesbygden på fritiden.

- Hur ska glesbygden se ut då det inte finns en enda fast boende i skärgården. Var ska då alla fritidsboende få all hjälp och all den service de behöver?

När kommunen beviljar undantagstillstånd är det fråga om myndighetsbeslut, och ett myndighetsbeslut ska gå att överklaga. Och överklaga kan vem som helst göra - det kan vara den missnöjda stuggrannen eller så till exempel NTM-centralen.

Klokt att avfolka

Men har då NTM-centralen en helt annan syn än skärgårdskommunerna på bebyggelse i skärgården?

Ja, så verkar det i alla fall, då man läser den enkät som Skärgårdsdelegationen lät göra bland kommuner och NTM-centraler i fjol. I den uppger de flesta NTM-centraler att det är klok samhällsstrukturpolitik att minska på den fasta bosättningen i skärgården.

Av skärgårdskommunerna som tillfrågas tycker omkring hälften att det är positivt att fritidsbostäder i skärgården byggs om till stadigvarande. Bland NTM-centralerna motsätter sig de flesta hela den utvecklingen, och ingen av de centraler som svarade på enkäten ser det som något positivt.

Tryck på mera service

Överinspektör Tuomas Autere på Nylands NTM-central försäkrar att man läser samma lag som de kommunala beslutsfattarna. Ibland går tolkningarna isär, speciellt då det gäller fast bosättning i skärgården:

- Fast bebyggelse innebär alltid en mängd skyldigheter för kommunen, säger Autere. Då man beviljar undantagstillstånd måste man alltid beakta servicebehovet: skolor, transport, kommunalteknik med mera. Kommunen är skyldig att erbjuda sina invånare lika service, och för att kunna göra det borde den stadigvarande bebyggelsen vara koncentrerad till vissa områden som t.ex. bycentra.

Mats Kockberg på Skåldö tycker att det här argumentet haltar. Han flyttade själv från Helsingfors till Skåldö i Raseborg för två år sedan.

- Det stämmer ju inte att vi skulle kräva att få all service nära. Nu sker ju en väldig centralisering av tjänsteproduktion, till exempel inom sjukvården, och inte tror jag någon tänker på att kräva en egen hälsovårdscentral till Skåldö. Nog inser man ju realiteter, om folk vill flytta ut i skärgården så ska de få göra det.

En stor del av tjänsterna centraliseras, men problemet är att vi inte får välja servicenivå för vår egen del. Vi kan inte bosätta oss på en kobbe och meddela kommunen att vi frivilligt avstår från en tjänst, som kommunen har skyldighet att ordna med. Och även om kommunen skulle låta oss avstå, kan NTM-centralen överklaga och se till att vi inte får bo året om på vår kobbe.

Rätt få fall ändå

Det handlar alltså om vilka av lagens målsättningar man väljer att ge prioritet åt. En målsättning är att hålla skärgården befolkad genom att erbjuda skärgårdsborna tillräcklig service. En annan målsättning i en annan lag är att - som det heter - främja en ekonomisk samhällsstruktur och områdesanvändning. En konkret tolkning av den målsättningen verkar ofta bli att skärgården åtminstone inte behöver mera fast bosättning.

I verkligheten är det ändå inte speciellt vanligt att NTM-centralen överklagar de lov som kommunen beviljat. I västra Nyland handlar det enligt överinspektör Tuomas Autere om under tio per år, eller cirka fem procent av alla ärenden som kommer NTM-centralen tillkänna. Det här kan bero på att stora delar av skärgården redan är både planerad och bebyggd. Eller också på att det i slutändan inte är så vanligt att folk vill bosätta sig stadigvarande på glesbygden.

Tuomas Autere på Nylands NTM-central försäkrar att NTM-centralen inte avsiktligt vill göra livet surt för markägare och kommunalpolitiker.

- Det handlar också om att behandla alla medborgare och markägare lika. Då ett undantagstillstånd beviljas, måste man tänka på vad det skulle innebära för helheten om man skulle bevilja undantagslov åt alla markägare i en motsvarande situation.

Ur NTM-centralens synvinkel är det alltså också fråga om rättsskydd och likabehandling. Det som ur den enskilda markägarens synvinkel kan se orättvist ut, kan se annorlunda ut om man tar alla andra markägare på området i beaktande.

Läs också

Fixa skärgården