Hoppa till huvudinnehåll

Vem bestämmer över din depression?

Läkemedelsproduktion i en fabrik
Läkemedelsproduktion i en fabrik Bild: Yle/Mika Kanerva läkemedel

Diskussionen om depressionsmediciner och behandling av depression befinner sig i ett avgörande vägskäl i Finland. Orsaken är fallet med psykologen Aku Kopakkala, som fick sparken från Mehiläinen efter att ha uttalat sig kritiskt mot användningen av depressionsmediciner i Yle-programmet MOT, i början av sommaren.

- Det här är en skandal och ett allvarligt hot mot yttrandefriheten! Det säger psykiatern Kristian Wahlbeck, vid Förbundet för mentalhälsa i Finland.

Det här är ett allvarligt hot mot yttrandefriheten i Finland

Enligt Wahlbeck ökar det här risken för att experter och professionella börjar idka självcensur och uttala sig mera försiktigt. Det här är ett hot mot hela den öppna vetenskapliga diskussionen, vilket också drabbar medborgarnas möjlighet att bli upplysta.

Vårdkoncernen Mehiläinens rehabiliteringschef Aku Kopakkala
Psykolog Aku Kopakkala fick sparken från Mehiläinen. Vårdkoncernen Mehiläinens rehabiliteringschef Aku Kopakkala Bild: Yle aku kopakkala

Sparken öppnade ögonen

För Aku Kopakkala kom Mehiläinens reaktion som en överraskning, eftersom han i intervjun endast hänvisade till forskning inom området.

- Det verkar som ett desperat försök att tysta ner den kritiska diskussion om depressionsmediciner som allt aktivare har börjat föras också i Finland.

Kopakkala tror själv ändå inte att den här nedtystningsstrategin kommer att fungera - tvärtom.

- Visst har en del kolleger sagt att de är oroade för att få sparken om de ens hänvisar till den kritiska diskussion som pågår. Men jag tror ändå att det här kommer att uppmuntra till mera kritik mot användningen av antidepressiva.

Enligt Kopakkala är det ofattbart att man vet så lite om alla skadliga biverkningar som depressionsmediciner medför, och att man inom läkemedelsbranschen dessutom inte medger det här.

- Depression beror på många olika saker i ens liv och är unik för alla. Därför kräver den individuell behandling. Deprimerade människor är betjänta av mera socialt stöd och terapi och inte bara lyckopiller, som man inte ens med säkerhet kan säga är till någon nytta. Allt fler blir beroende av olika mediciner, därför borde det här undersökas på allvar och inte sopas under bordet.

Kristian Wahlbeck
Kristian Wahlbeck, professor i psykiatri. Kristian Wahlbeck Bild: Yle wahlbeck

Ökad medikalisering

Medikaliseringsen har ökat betydligt i Finland. Bara under 2000-talet har förskrivning av depressionsmediciner femfaldigats, i dag beräknas 430 000 finländare äta antidepressiva.

Endast de med goda inkomster har råd att välja bort mediciner

Enligt de nationella vårdrekommendationerna är samtalsbehandling lika effektivt som mediciner i mildare och medelsvåra depressionsfall. Ändå äter finländarna allt oftare, allt mer och under allt längre perioder depressionsmediciner.

- Tröskeln för att be om mediciner har blivit lägre, och läkare skriver allt lättare ut dem. Det här beror mycket på läkemedelsföretagens aktiva lobbning och på att det inte erbjuds alternativ till medicinering, säger Wahlbeck.

Han tycker det är konstigt att samtalsbehandling, som är en effektiv behandlingsform, bara kan fås privat.

- Det här betyder att endast de med goda inkomster har råd att välja bort medicinerna.

Frågan är vem som har makten i behandlingen av depression - patienten, läkaren eller läkemedelsindustrin?

- Makten borde ligga hos patienten, men tyvärr gör den inte det. När det inte ges andra alternativ än mediciner ligger makten hos läkarna. De utsätts i sin tur för läkemedelsindustrins aktiva lobbande. Därför är det allt mer läkemedelsindustrin och inte individen som har makten.

Begreppet depression har urvattnats

Depression inte det samma som förut

I dag likställs depression allt mer med livskriser eller en oförmåga att ta tag i sitt eget liv, fast de egentligen handlar om en sjukdom. Medikaliseringen av mentala problem gör det allt svårare för oss att acceptera sorg, svårigheter och motgångar i livet.

- Hela begreppet har urvattnats, därför blir tröskeln för att diagnostisera en vanlig livskris som sjukdom allt lägre. Om vi fortsätter i samma riktning finns det en risk för att vi sakta medicinerar bort allt som inte anses helt normalt.

Läs också:

Ensamheten tar inte ledigt på sommaren
Mathias Rosenlund: Jag vanskötte mina barn

Läs också