Hoppa till huvudinnehåll

"Skärgårdskulturen måste definieras tydligare"

Restriktioner, förbud, missuppfattningar om vad skärgårdskultur egentligen är och vem skärgården är till för. Det här utgör ett hot mot skärgårdskulturens existens.

Här ute på Utö, långt från fastlandet, är många oroade över hur skärgården ska överleva när det finns så mycket begränsningar. Många Utöbor upplever att deras definition och å andra sidan stadsbors, miljömyndigheters och -organisationers definition på vad skärgårdskultur egentligen är ligger långt ifrån varandra.

"Skärgårdskultur inte att segla på sommaren"

Utöbon Kalle Sjöberg är en av ägarna till butiken på Utö och jobbar aktivt för att det ska fortsätta gå att bo här ute året runt. Enligt honom är grundproblemet hur skärgårdskultur ska definieras. För att den ska kunna räddas måste man också slå fast vad den egentligen är.

- Man borde sitta ner och diskutera grundligt hur skärgårdskulturen ska definieras. Enligt mig är det inte att segla omkring här på sommaren. Utan det är frågan om jakt och fiske, om en vardag som pågår här året runt, inte dragspelsmusik på bron.

Kalle Sjöberg upplever det problematiskt att andra kommer hit och säger hur skärgårdsborna ska leva utan att känna till hur livet ser ut här. Han jämför skärgårdsborna med nordamerikanska indianer och samer, vars kultur naggas i kanterna när den traditionella livsstilen inte får utövas fritt.

- Miljöfolket och stadsbor vill bara göra skärgården till ett naturreservat och museum för turister. Men människorna som bor här glöms bort. Utan oss försvinner en hel kultur och ett stort kunnande om skärgården. Och det här ser vi att sker redan nu.

"Onödiga motsättningar"

Alla som bor på Utö delar ändå inte den här åsikten och upplever inte nationalparken, miljömyndigheter och -organisationer eller turismen som något större problem. Tvärtom ser många turismen som en nödvändighet för att man ska kunna bo i skärgården, men det ska vara en begränsad och hållbar turism. Alla motsätter sig inte heller nationalparken och upplever inte att den begränsar deras liv här ute på Utö.

Författaren Markku Karpio, som har bott på Utö över tio år, hör till dem. Han anser att motsättningarna mellan å ena sidan en del av skärgårdsborna och å andra sidan stadsbor miljömyndigheter -och organisationer är helt onödig.

- Det är synd att man tvingas välja läger. Jag hör inte till någondera sidan, ändå riktas det misstänksamhet också mot mig.

Markku Karpio har följt med diskussionen om vad skärgårdskultur är och förundrar sig över att de som anser sig ha rätt att definiera den här på Utö upplever att den måste cementeras.

- De anser att till skärgårdskulturen hör bara sådant som funnits här i femtio till hundra år. Men all kultur förändras, och i dag går ny och gammal kultur sida vid sida här på Utö.

I grunden för skärgårdsbornas rädsla och ilska ligger en känsla av att inte bli hörd och brist på dialog. Enligt Utöbon Tom Bergman som är aktiv i de här frågorna är det ändå svårt att få sin röst hörd. Skärgårdsborna saknar tillräckliga politiska krafter, nätverk och inflytande för att kunna kämpa för sina rättigheter, menar han.

- Vi skärgårdsbor glöms bort eller lämnas utanför, och behandlas som byfånar som helt saknar kunnande om miljön. Stadsborna och statsmakten ser det här som ett rekreationsområde för turister. Och vi som bor här får inte större rättigheter än de som bara kommer på besök. Det här gör oss förbannade.

Enligt Tom Bergman representerar hans åsikter också de flesta andra skärgårdsbornas syn på saken.

"Skärgårdslagen är en död bokstav"

Enligt skärgårdslagen ska den fasta bosättning tryggas i skärgården med hjälp av insatser från staten och kommunen. I lagen står följande:

"Med åtgärder av stat och kommun bör man sträva efter att bevara den fasta bosättningen i skärgården genom att för befolkningen skapa tillräckliga möjligheter till utkomst, samfärdsel och basservice samt efter att skydda skärgårdens landskapsbild och natur för miljöskador."

Men enligt Tom Bergman är den här lagen bara en död bokstav, som aldrig har hjälp dem. Han har inte heller mycket till övers för Skärgårdsdelegationen som saknar representanter från skärgården eller för Skärgårdshavets nationalpark.

- Det ursprungliga syftet med nationalparken var fint, men i dagens läge är det bara ett toppstyrt projekt som hämtar hit massturism och som inte tar oss i beaktande.

Dålig dialog mellan nationalparken och skäriborna

Vid Forststyrelsen, som sköter om Skärgårdshavets nationalpark, förundrar man sig över den här kritiken och tillbakavisar påståendet om ett toppstyrt projekt.

Enligt Trygve Löfroth, som är fältchef i nationalparken och som var med och grundade den för över trettio år sedan, har nog skärgårdsborna mer rättigheter än andra.

- Skärgårdsborna har större rättigheter att ta i land på öar inom nationalparken och de har mera rättigheter att jaga och fiska. Det verkar som om de inte skulle känna till sina rättigheter tillräckligt bra, vilket är konstigt.

Ett stort problem är bristen på dialog mellan skärgårdsborna och de olika miljöorganisationerna och myndigheterna. Det här gäller också för Fortstyrelsen som sköter om Nationalparken. Det här medger också Trygve Löfroth.

- Det stämmer tyvärr att vi inte hinner diskutera lika mycket med skäriborna som förut. Vår tid räcker inte längre till att åka ut till de olika byarna för att enkom diskutera med dem. Det här är något vi borde bli bättre på.

Att nationalparken skulle vara ett toppstyrt projekt håller han ändå inte med om.

- Vi jobbar aktivt med de lokala här och försöker ständigt samarbeta. Vi försöker anställa lokalt folk och hjälpa till med miljöupplysning. Mig veterligen är inte målet något annat heller inom ring tre heller.

Läs också

Fixa skärgården