Hoppa till huvudinnehåll

"Jag är inte bitter över ingreppet"

"Sarah" har inga minnesbilder av sin könsstympning, men ingreppet har ändå eventuellt påverkat hennes liv.
"Sarah" har inga minnesbilder av sin könsstympning, men tror ändå att ingreppet har påverkat hennes liv. "Sarah" har inga minnesbilder av sin könsstympning, men ingreppet har ändå eventuellt påverkat hennes liv. Bild: Sandra Itäinen/Yle könsstympning

Sarah är inte bitter. Tvärtom anser hon sig vara lyckligt lottad eftersom hon inte fått komplikationer, inte ens efter två graviditeter. Ändå är könsstympning något som hon inte riktigt har talat om tidigare.

- Jag har inga minnesbilder av det. Jag var så liten när det gjordes.

Sarah slogs ändå alltid av panik och skrek så mycket att hon måste lugnas ned innan hon kunde vårdas vid rådgivningen. Hennes finländska mamma har sagt att det kan bero på könsstympningen.

- När jag upplevt ett så smärtsamt övergrepp som liten kan det hända att det har lämnat sina spår trots att jag inte kommer ihåg själva ingreppet, säger hon.

Sarah har ändå en minnesbild av en baby som skriker i hemkvarteret i Addis Abeba. Hon säger att hon inte vet med säkerhet, men att hon alltid trott att babyn blev könsstympad hos grannen.

Det är ofta en granne, en barnmorska eller en barberare som utför ingreppet i Etiopien. Det görs oftast helt utan bedövning och verktyget kan vara en smutsig kniv, ett rakblad eller en glasskärva.

Platsen för ingreppet okänd

Sarah vet inte var hon blev könsstympad, men säger att det knappast var på ett sjukhus. Hennes mamma var inte så förmögen. Sarahs familj hade tak över huvudet men det var ofta knapert. Pappan vet Sarah ingenting om men mamman jobbade i ett kök vid ett daghem.

När mamman blev sjuk och pengarna tog slut togs Sarah bort från skolan. Tack vare grannarna hamnade hon inte ut på gatan.

- Vi hade det säkert helt bra enligt etiopiska standarder. Men när min mamma blev sjuk kunde jag inte gå i skola längre. Utan grannarnas hjälp hade vi helt säkert flugit ut på gatan, säger Sarah.

När mamman dog kom medborgarorganisationen Interpedia i kontakt med Sarah och hennes lillasyster via en bekant på daghemmet. De båda adopterades till Finland.

Inget man talar om

I själva verket är Sarah inte säker på om hon någonsin skulle ha märkt att hon blivit könsstympad om inte en läkare i Finland hade påpekat det. Sarah kom till Finland i början av nittiotalet. Hon var sju år gammal och omedveten om vad hon senare skulle få veta.

Det var under en regelrätt läkarundersökning som läkaren meddelade att hon blivit könsstympad. För Sarah betydde det inte mycket. Hon förstod inte vad det innebar och skulle inte heller göra det förrän senare i tonåren.

Inte heller de finländska föräldrarna visste. Och familjen har inte heller talat mycket om det efteråt. I själva verket fick Sarah veta att hennes lillasyster också har blivit könsstympad först i samband med den här intervjun. Lillasystern är också adopterad från Etiopien.

- Det är inget som vi riktigt har talat om någonsin. Kanske det beror på att varken jag eller hon har upplevt att vi fått komplikationer, säger Sarah.

Enligt Institutet för hälsa och välfärd THL har en betydande andel av de könsstympade kvinnorna som bor i Finland ändå fått komplikationer. Sarah har haft tur i oturen - det är bara små bitar av blygdläpparna som har skurits bort på henne.

- Som tur har jag inte fått några allvarliga komplikationer som en del andra, säger hon.

- Jag ser på saken så att min mamma gjorde det antagligen för att det hörde till. Alla andra hade också blivit könsstympade, där var jag helt normal. Jag är inte bitter över det. Världen är sådan och det tar säkert tid innan den ändras, fortsätter hon.

Förändrade attityder

Världshälsoorganisationen (WHO) klassificerar kvinnlig könsstympning i fyra olika kategorier av vilka den lindrigaste formen är delvis eller totalt borttagande av klitoris eller klitoris förhud.

Den grövsta formen, infibulation, innebär att man skär och sammanfogar blygdläpparna, med eller utan bortskärning av klitoris, så att bara ett litet hål finns kvar för urin och mensblödning. Den här formen utövas främst i Somalia och Sudan.

Trots många framsteg i det förebyggande arbetet könsstympas fler än två miljoner flickor i åldrarna 4-11 varje år, de flesta i Afrika.

Förändringar i attitydklimatet syns ändå också där. Allt fler länder har förbjudit kvinnlig könsstympning i lag, däribland Egypten, Kenya och också Etiopien. Det här syns också i Sarahs familj.

Den tredje, och yngsta, dottern som familjen adopterade från Etiopien var inte könsstympad.

(Kvinnan i artikeln heter egentligen något annat.)

Läs också:
Rekonstruktionskirurgi av könsstympade kvinnor ökar

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes