Hoppa till huvudinnehåll

Hemadress: Hebron

Ung bosättare på Västbanken
Ung bosättare på Västbanken Bild: EPA/ATEF SAFADI bosättare

Om du läser det här betyder det att jag har kommit över den israeliska gränsen. En del människorättsrapportörer har nämligen inte kommit så här långt, och den här bloggen lanseras enbart om jag har släppts in och fått det visum som krävs för uppdraget.

Det innebär också att du under de kommande tre månaderna får följa med mina upplevelser som människorättsrapportör på palestinska Västbanken. Det är redan ett år sedan jag sökte om att få bli människorättsobservatör, och då visste jag förstås inte att jag skulle bege mig till ett område där ett krig rasar och en humanitär kris pågår. Dessutom kommer jag att åka till Hebron - den största staden på Västbanken, där oroligheter lätt blossar upp.

Hebron beskrivs som ett av Västbankens Hamas-fästen, där läget är spänt på grund av en högljudd och ilsken israelisk bosättarpopulation mitt i stan. (Dessutom har jag blivit varnad för en instabil bosättarkvinna som gillar att försöka köra på observatörerna med sin bil. Då lönar det sig att ställa sig i närheten av t.ex. en lyktstolpe, var rådet.)

Jag åker till Västbanken som människorättsrapportör inom ramarna för det internationella programmet EAPPI (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel). Programmet koordineras i Finland av Kyrkans Utlandshjälp, som också har gett mig en kort utbildning inför avfärden. Årligen åker ca 12 observatörer iväg till Västbanken, för tre månader åt gången. Vi fick en väldigt mångsidig kurs inför avfärden, där olika experter undervisade oss i områdets kultur, historia och seder.

Karta över Israel
Karta över Israel Bild: Yle mellanösternförhandlingar

Det som etsat sig fast i mitt minne är ändå säkerhetsgenomgången, där vi bland annat lärde oss vad vi ska göra om vi blir kidnappade och skillnaden i om vi blir beskjutna med gevär, automatvapen eller granater. Det enda jag minns är att om någon skjuter på mig med bazooka så ska jag kasta mig raklång på marken - den kommer nämligen inte så lågt. Förhoppningsvis inte användbart! Under den delen märkte man hur många i salen började skruva på sig lite oroligt. Men då ska man komma ihåg att Kyrkans Utlandshjälp har biståndsarbetare runtom i hela världen, på mycket farligare ställen än dit jag är påväg. Jag föreställer mig säkerhetskursen lite som om man skulle läsa upp en bipackssedel - man måste ta upp allt även om sannolikheten att det inträffar är minimal. Ingen av de internationella observatörerna har hittills skadats eller utsatta för några värre påhopp.

Om skribenten

Nanette-Marie Forsström är volontär inom ramarna för det internationella människorättsprogrammet EAPPI, som i Finland koordineras av Kyrkans Utlandshjälp. De åsikter som EAPPI-volontärerna framför är personliga och representerar inte nödvändigtvis värdorganisationens (Kyrkans Utlandshjälp) ståndpunkt.


Till sist några lugnande ord till familjemedlemmar, vänner och vänners oroliga mammor: vi har säkerhetsexperter som konstant följer med läget och evakuerar oss om det blir för farligt. Och jag ska inte till Gaza - jag får inte ens åka inom en 40 kilometers radie från Gaza. Och nu om någonsin behövs alla internationella ögon och öron på plats i regionen.

Ps.Före jag åkte gav jag också en intervju till Myteriet på Radio X3M, den sänds idag måndag!