Hoppa till huvudinnehåll

De israeliska bosättarna allt våldsammare

Den israeliska bosättningen Har Gillo på Västbanken
Israeliska bosättningar på Västbanken Den israeliska bosättningen Har Gillo på Västbanken Bild: EPA/IYAD AL HASHLAMOUN bosättare

Som barn kände jag ångest över hur alla hus, all bebyggelse, spred ut sig på naturens bekostnad. Jag föreställde mig hur skogarna och ängarna sakta men säkert skulle fyllas av hus, och bergen sprängas bort till förmån för motorvägar och elledningar.

Lite samma känsla får jag här på Västbanken när jag ser de israeliska bosättningarna, som pryder var och varannan kulle. De är enorma, klossliknande betonghus i flera våningar, med trädavenyer och lekparker emellan. De sprider sig ut över de palestinska områdena, som det snart inte finns just någonting kvar av. Kolla in den här kartan från Suomen Kuvalehti om du inte känner till utvecklingen.

Många verkar inte känna till vad de israeliska bosättarna är för något, men de är alltså ultranationalistiskt sinnade israeler, som på religiösa grunder anser sig ha rätt att ta över de landområden i det historiska Palestina som Israel inte redan kontrollerar. För att uppnå sitt mål bygger de nya utposter på palestinska områden, slår sig ner och bygger hus åt sig, och gör allt för att göra livet odrägligt för de palestinier som bor i närheten i hopp om att de ska flytta bort. De här bosättningarna klassas som olagliga av det internationella samfundet - FN, EU och människorättsorganisationer - och strider mot den fjärde Genèvekonventionen.

Här i palestinska Hebron där jag nu befinner mig finns det några bosättningar alldeles mitt i stan, och det är därför vi människorättsrapportörer behövs här. Med vår närvaro hoppas vi kunna lugna ner situationen – det kallas skyddande närvaro. Vi finns här, rapporterar om vad vi ser och hör, men får inte ingripa. Vi är opartiska, och vi ser på allt som försiggår här ur ett människorättsperspektiv. Vi rapporterar alltså om kränkningar oberoende om de utförs av bosättarna, armén eller palestinierna. De här rapporterna går sedan vidare till exempelvis FN, Rädda Barnen och Human Rights Watch. Ett av våra viktigaste uppdrag är school runs, där vi går med palestinska barn till skolan för att de inte ska utsättas för några påhopp.

"Den värsta dagen i Palestinas liv"

Tidigare idag hade vi en säkerhetsföreläsning med en lokal expert. Enligt honom lever vi just nu i den värsta tiden för palestinierna. Han största orosmoment var just de israeliska bosättarna, och det faktum att de har blivit bara våldsammare och våldsammare de senaste åren. Det jag inte visste före jag kom hit, var att de flesta av dem dessutom är beväpnade. Paradoxalt nog startades EAPPI-programmet på grund av en oro för säkerheten i de palestinska samhällena på Västbanken, men nu är har läget förändrats så att det numera är vår, dvs själva människorättsrapportörernas säkerhet man numera är orolig över. Bosättarna är nämligen inte särdeles förtjusta i oss observatörer, och det händer att de försöker spotta på observatörerna eller knuffa till dem (eller köra på dem med bil som jag berättade om i mitt första inlägg).

Om skribenten

Nanette-Marie Forsström är volontär inom ramarna för det internationella människorättsprogrammet EAPPI, som i Finland koordineras av Kyrkans Utlandshjälp. De åsikter som EAPPI-volontärerna framför är personliga och representerar inte nödvändigtvis värdorganisationens (Kyrkans Utlandshjälp) ståndpunkt.


Han var särskilt bekymrad just nu efter gårdagens incident då en man på en motorcykel sköt en soldat i närheten av Hebrew University i östra Jerusalem. Enligt honom finns det en stor risk att de israliska bosättarna ser det här som ett grönt ljus för att börja åka omkring i sina bilar och skjuta folk de passerar på gatorna. De följer nämligen principen öga för öga, tand för tand. De har dessutom stort inflytande over politiken i landet, och kan i stort sett göra vad de vill mot palestinierna i skydd av den israeliska armén. Arméns mandat är nämligen enbart att trygga bosättarnas säkerhet, inte palestiniernas. Därför är det onödigt att vända sig till dem ifall man bevittnar verbala eller fysiska påhopp av en bosättare på en palestinier.