Hoppa till huvudinnehåll

Apulanta - inget svineriband

Sipe och Toni från Apulanta.
Sipe och Toni från Apulanta. Sipe och Toni från Apulanta. Bild: Yle / Camilla Fagerholm toni wirtanen

Alla stora band måste ge ut en bok, visst? Idag publiceras Apulantas biografi Apulanta - Kaikki yhdestä pahasta. Man måste passa på att skriva bandets biografi så länge man är ung och minns något från 1990-talets början menar bandmedlemmarna Toni och Sipe.

När vi andra ligger i hängmattan och dricker parasolldrinkar under sommarlovet så brukar banden turnera på diverse festivaler. Det gäller också det finska succébandet Apulanta som har spenderat sin sommar i turnébussen och i studion. Nu är de också aktuella med sin självbiografiska bok som ges ut idag (torsdag 7.8). Toni Wirtanen och Sipe Santapukki besökte oss och berättade om boken som de alldeles tydligt är väldigt stolta över.

Olika minnen

Sipe och Toni har gjort tiotals intervjuer med bokens författare Ari Väntänen. De har intervjuats tillsammans bara några få gånger men annars har författaren talat med dem skillt för sig.

- Det är många anekdoter i boken som vi har ganska olika synvinkelar på. Vi minns händelser olika och det är väldigt roligt, berättar Toni.

Än så länge är männen ganska unga och har ett bra minne. Sipe menar att det är just därför som boken måste göras nu när de ännu minns vad som hände i början av 1990-talet.

Författaren Ari gjorde en grundlig research inför intervjuerna så om bandmedlemmarna hade glömt något så visste han om det.

- Jag kom inte ihåg mina gymnasievitsord men Ari rabblade upp dem för mig. Han gjorde ett bra jobb, man får ju inte reda på sådant via sökmotorer på nätet precis, skrattar Sipe.

Rafflande avslöjanden förstör det fina

När det gäller bands biografier så vill folk ofta ha rafflande information som till exempel hur många gånger man spydde och var, hur många prostituerade som åkte med i limousinen och hur full man varit på någon mansion. Vi tippar ändå att det inte finns så mycket sådana historier i boken.

Toni berättar att killarna är typiska finländska lugna män som har fötterna på jorden.

- Men det har verkligen inte varit någon tråkig resa med bandet men jag tror att om man bara talar om hur mycket man spytt så förstör man något vackert av historien. Apulantas historia är en vacker story och jag vill inte banalisera den med spyhistorier, säger Toni.

Sipe håller med och menar att historien är så bärande från början att det inte behövs så väldigt mycket historier från det personliga planet.

- Inte var vårt band någonsin ett svineriband, säger Sipe.

- Nå inte var det något försäkringsbolag heller, fyller Toni i.

Hur mycket musikbiografier läser killarna själva?

- Jag läser mycket böcker som är baserade på sanna historier. Mina favoritbiografier är sådana där man kan se sig själv eller bandet utifrån. Det finns väldigt lite sådana biografier, konstaterar Sipe.

De biografier där det sups och knasas intresserar inte Sipe eftersom de blir så ensidiga. Sipes favoritbiografi är John Densemores som han just nu läser.

Toni tycker att den bästa delen av musikbiografier är bandets början och när allt tar fart. Han gillar också historier där allt inte går som planerat.

- Det betyder inte så mycket hur man lever när man är på topp utan hur man reser sig när man fallit ner. Det är intressant för mig. Jag läser för lite biografier eftersom jag de senaste åren mest läst militärhistorier. Min favorit är John Ramones autobiografi Commando.

Nyligen publicerat - X3M