Hoppa till huvudinnehåll

Ätbara blommor: vilda och odlade

maskrosor
maskrosor kaffegalleri,maskros

Ätbara eller ätliga blommor och växter finns det gott om i våra skogar, trädgårdar och på gårdarna. Här listar vi de flesta som kan odlas eller köpas av t ex grönsakshandlare eller som växer vilt i naturen. Följ recepten för goda rätter och god smaksättning.

Varning! Var säker på vad det är för blomma du stoppar i dig, att de inte är giftiga och inte är besprutade med diverse giftiga ämnen. Det finns drygt 200 giftiga arter i Finland, varav ett tjugotal är definierade som mycket giftiga och cirka 80 som giftiga. Är du inte säker, ät dem eller plocka dem inte. Den farligaste gruppen är flockblommiga växter, till vilka räknas bl.a. odört, vildpersilja och sprängört. Läs Jouni Paarlahtis Myrkkykasvit (2005) för mera information eller besök LuontoPorttis - NatureGates hemsida (även på svenska).

Vilda örter och växter är ofta litet beska eller bittra, då alkoholer, terpener, fenoler, svavelföreningar och estrar står för aromer och smaker. Egenskaperna försvinner ofta vid kokning eller annan tillredning med värme och vätska.

TIPS! Det är värt besväret att rensa blommorna noggrant så att allt grönt avlägnas. Gröna blad och stjälkar är ofta bittra och kan förstöra en delikat blommas smak. Rensa och hantera blommorna precis innan de skall serveras, om de inte skall tillredas, så är de fräscha och som godast.

I Yle Luontos artikel Lähiluonnossa odottaa ilmainen vihreä supermarket ger
kocken och vildörtsexperten Sami Tallberg tips på vad du leta efter och tillreda även om du bor nära en storstad.

För recept rekommenderar vi Sami Tallbergs Vilda örter: Kokbok (2014) och Jekka McVickars Blommor på menyn - odling och tillagning av ätbara växter (1998). Vetenskaplig text på molekylärnivå hittar du i Harold McGees On food and cooking: The science and lore of the kitchen (2004). Hemsidorna Skogsskafferiet.se och Shenet.se samt Marthornas pdf om vilda grönsaker är också värda ett besök för information om ätbart i skogen som går utanför den här artikelns gränser.

Läs Alexandra de Paolis artikel om den själsliga nyttan med att äta blommor.

Här är receptet till krögaren Sasu Laukkanens vildörtssallad och Alexandra de Paolis mammalåda med örter, med teer och omslag för ammande mödrar och spädbarn som drabbas av kolik.

Här berättar Alexandra de Paoli hur du lagar ett blomstersmör.

Alexandras tips på en snabbsorbet med frysta bär och blomdekoration.

Läs också Alexandras artikel om ätliga blommor.

A

Anisisop eller fänkålsisop (Agastache foeniculum) (Yrtti-iiso eller anisiiso) Anisisopens blad doftar av söt anis och det är de som oftare används i matlagning än blommorna. Blommorna kan användas gröna sallader, grönsaks- och pastarätter, frukttårtor, -sallader och -desserter. Du kan också använda arterna koreamynta (Agastache rugosa) och mexikomynta (Agastache mexicana), vars blommor har smak av anis och mynta.

Jekka McVicar rekommenderar att du också kan strö anisisopens blommor över potatismos, kokt ris, glaserade lökar och morötter eller kokt purjolök.
Bild på anisisop.

B

Basilika (Ocimum basilicum) (Basilika) Det finns många olika sorters basilika med smak av kanel eller citron. När man odlar basilika brukar man nypa av blommorna för att låta bladen växa till sig. Blommorna är dock nästa lika smkrika som bladen och kan också användas i t ex grönsaksrätter, i minst med tomat samt med ris och pasta, fisk och höna. Citronbasilikans blommor lämpar väl till tonfisk och thaibasilika till wokat griskött.
Bild på basilika.

Bredkaveldun (Typha latifolia) (Leveäosmankäämi) Bredkaveldun är en strandväxt med mild och sofistikerad smak. Bredkaveldunets ljusa rotändor kan ätas färska i sin helhet och är saftiga och delikata till 15 cm:s höjd. Ur äldre växter kan man gräva ut det grötliknande innehållet som smakar mandel. Efter blomningen blir växten träig, men näringen kvarstår. Passar även till fiskrätter.
Bild på bredkaveldun.

Brudbrödets rötter innehåller mycket stärkelse.
Brudbröd kallas också lilla sötnosen Brudbrödets rötter innehåller mycket stärkelse. Bild: Yle/Public domain blommor,brudbröd,filipendula vulgaris,växter,ätbara,ätbara blommor

Brudbröd (Filipendula vulgaris) (Sikoangervo) Brudbröd är lätt igenkänd på de starka och sega rötternas tjocka, kulformiga uppsvällningar, hårda men dock något köttiga knölar, som magasinerar vatten för torra perioder och mot hösten blir mjukare och tämligen välsmakande.

Bladen kan också friteras och serveras med kött- eller vegerätter. Brudbröd passar också i desserter med jordgubbar och rabarber.

Rötterna innehåller rikliga mängder stärkelse och nödbröd kan bakas av malda rotknölar, vilket är anledning till namnet brudbröd. Hur ledet brud skall förklaras är däremot oklart. Noteras kan emellertid att det tyska namnet för brudbröd är Kleines Mädesüß, ungefär Lilla sötnosen i betydelsen ung flicka. Detta kan kanske antyda ett sammanhang med en brud.

Brudbröd gav också näring till sjömän och kan därför ofta hittas i hamnområden. Brudbröd har även insamlats för att ge smak åt vissa maträtter. Om exempelvis brudbrödblommor kokas i mjölk får mjölken god smak av mandel och bittermandel.
Bild på brudbröd

Brännässla (Urtica dioica) (Nokkonen) De vilda örternas okrönte konung är en god källa för kalcium, järn, kalium och magnesium. De späda vårskotten kan skördas till nässelkål och nässelsoppa. Brännässla används som spenat och serveras i soppa med ägg, men även i bröddegar, stuvningar och pajer, med färskost, som plättar eller te. Nässelskott och blad kan också torkas till grönpulver.

Se artikeln med samlade klipp om Brännässlor och andra läckra ogräs med bl a Vivi-Ann Sjögren och Kenneth Nars i Min Morgon, Harriet Brunila som kokar nässelsoppa och lagar ostgrissini, Lee Esselström och Maria Turchaninoff som steker nässelplättar med blåbär, Alexandra de Paoli som lagar nässelgnocchi, ogrässallad och nässelsmoothie samt Bertel Lindvik som lagar abborre med nässlor och steker nässelplättar.

Alexandra de Paolis recept på nässelgnocchi och ogrässallad, smörgås med nässelpulver och nässelsmoothie och nässelpulver.

Bild på brännässla

C

Cikoria (Cichorium intyhus) (Sikuri) Många finländare som hört talas om cikoria eller vägvårda förknippar den med krigsåren och som substitut för kaffe. Men cikorian är mer än så. Blommorna kan plockas och användas i både gröna sallader och fruktsallader. Redan under antiken var cikoria en medicinalväxt. Men blad och rötter botade man gallsten och underlättade matsmältningen. Roten innehåller bl a inulin, bitter- och garvämnen, kolin samt C- och K-vitamin.
Bild på cikoria.

Citronverbena (Alyosia triphylla eller Alyosia citrodora) (Sitruunaverbena) som huvudsakligen används i desserter och drycker med frukter och bär. Blommorna klarar inte av förvaring utan plockas och används färska. Bladen kan plockas när som helst under säsong. Citronverbena förhöjer smaken på drycker, fruktsallader och fruktgeléer, mjuka kakor, åppelrätter och glass samt fungerar som fyllning i fågel.
Bild på citronverbena.

D

Daggkåpa (Alchemilla) (Poimulehti) Daggkåpan är en gammal medicinalväxt, men odlas och i trädgårdar och unga blad kan ingå i en sallad.
Bild på daggkåpa.

Daglilja (Hemerocallis) (Päivänlilja) Dagliljorna härstammar från Ostasien och är vanliga i t ex det kinesiska köket. Både knopparna och kronbladen, som kallas guldnålar. Dagliljor fukngerar bra i sallader, i varma och kalla soppor, kokta som grönsaker och hackade i orientaliska rätter, t ex hönsrätter.
Bild på daglilja.

Dansk körvel eller Trädgårdskörvel (Anthriscus cerefolium) (Maustekirveli) Bladen används färska, torkade eller frysta som krydda till bland annat soppa, sås, sallad, kyckling, ägg- och fiskrätter. Smaken påminner om anis.
Dansk körvel har även använts som läkeört. Läkebok 3, en handskrift från början av 1500-talet utgiven av G. E. Klemming, anger Cerefolium thz ær kirfwil han ær mykyt hetir oc thør. Drikkir man kirwil mz winn tha dughir thz for sidhowærk.
Bild på dansk körvel

F

Fläder (Sambucus nigra) (Mustaselja) Av buskens blommor tillverkas fläderblomssaft. I Tyskland gör man en fläderblomchampagne som kan innehålla upp till 10 % vol alkohol. Den håller sig i flera månader. Det går att fritera blomklasarna till dessert, på tyska kallas den rätten Hollerschöberl eller Hollerküchle. De har använts inom medicinen, där de kallades Flores sambuci.

Blommorna är också goda i sorbeter med citron och goda förljeslagare till bär, t ex krusbär, hallon samt röda och vita vinbär.

Liksom blommorna kan bären kokas till saft. De omogna fläderbären och andra växtdelar av fläder innehåller även andra toxiner, framför allt irriterande saponiner och eteriska oljor som troligtvis förstörs vid upphettning. Man har detekterat cyanhaltiga glykosider i låga halter i växtens alla delar förutom i blomman, men inget fall med cyanväteförgiftning efter förtäring av äkta fläder är känt. Förtäring av omogna bär kan ge magbesvär medan förtäring av mogna bär och blommor anses ofarliga. Ät dock bären med måtta.

OBS! Växtens blad, bark och rötter innehåller ett gift, sambunigrin, som i kontakt med vatten avsöndrar blåsyra. Vid kokning splittras sambunigrin och gifteffekten försvinner. Även omogna bär och frön i mogna bär innehåller ämnet, vilket gör att de råa bären inte bör ätas. Giftet tillhör gruppen cyanogeniska glykosider, som finns hos många växter.

Filip Langhoffs recept på jordgubbsbål med flädersmak och jordgubbsefterrätt med fläder och kvarg.

Niklas Ekstedts recept på gin- och flädermarinerad lax.

Bild på fläder

Fjällsyran är rik på c-vitamin
Fjällsyran är rik på c-vitamin Fjällsyran är rik på c-vitamin Bild: Yle/Public domain fjällsyra,oxyria digyna,växter,ätbara blommor

Fjällsyra (Oxyria digyna) (Hapro) Fjällsyrans blad och stam används som Ängssyra (Rumex acetosa). Bladen är rika på c-vitamin och används flitigt i samers och inuiters matlagning. Såsom flera syrliga växter lämpar sig fjällsyra till fiskrätter, t ex kallrökt lax. Under de svenska expeditionerna till Spetsbergen från andra hälften av 1800-talet tillreddes ibland fjällsyra som ett slags spenat. I likhet med ängssyra, harsyra och rabarber innehåller fjällsyra oxalsyra och bör därför ätas i måttliga mängder.
Bild på fjällsyra

Fänkål (Foeniculum vulgare) (Fenkoli) De torkade fröna med sak av anis och lakrits används till såser, tomat-, gris- och fiskrätter, skaldjur och som brödkrydda (ofta tillsammans med anis). Fänkål fungerar även utmärkt tillsammans med apelsiner och jordgubbar.

Jekka McVicar rekommenderar fänkål i soppor, särskilt gurk- och potatissoppa, eller grönsaksrätter där gurka och potatis ingår.

Recept på matsmältningste med fänkol.

Fröna kan användas hela, stötta eller malda. Blad och stjälk, i första hand de nedre delarna av stjälken, används i matlagning med den färska växten. Färsk fänkål kan bland annat användas till sallad eller griljeras i ugn, men lakritsaromen försvinner då vid tillagningen.
Bild på fänkål

G

Gatkamomill (Matricaria suaveolens) (Pihasaunio) En vild ört med smak av kamomill och ananas, passar bra med hallon. Både blad och blommor passar i sallader samt med ljust kött och stek av fågel.
Bild på gatkamomill

Grå renlav (Cladonia rangiferina) (Poronjäkälä) Renlaven är oätlig som rå, men kan friteras och ätas istället för potatischips. Lavar bör ätas med måtta, i större mängder kan lavens syra orsaka irriterad mage. Renlav kan också ansvändas till att krydda brännvin med.
Bild på grå renlav

Gräslök (Allium schoenoprasum) (Ruohosipuli) Gräslök är en omtyckt krydda som bl a används klippt i sallader, på smörgås, till inlagd sill och som dekoration. Gräslök används ofta i röror tillsammans med gräddfil och förhöjer knaprigheten i en tomatsallad. Jekka McVicar rekommenderar att du strör gräslök över gröna bönor, fylld avokado, stuvad spenat och nässelsoppa.

Recept på örtsalt med gräslök.
Bild på gräslök

Gulmåra (Galium verum) (Keltamatara) Gulmårans blommor kan ätas som sådana, bladen och stjälkarna bör extraheras (avkok). Förr användes gulmåra som löpe i osttillverkning och som medicinalväxt. Smaken påminner om kamomill och fungerar med jordgubbar i desserter, som krydda till rotfrukter, till ljust kött och fågel.
Bild på gulmåra

Gulsporrens smak påminner om kamomill
Gulsporrens smak påminner om kamomill. Gulsporrens smak påminner om kamomill Bild: Svenska Yle / Public domain gulsporre,linaria vulgaris,växter,ätbara blommor

Gulsporre (Linaria vulgaris) (Kannuruoho, keltakannusruoho) Gulsporren blommar långt in på hösten och kan därför dekorera våra tallrikar längre än flera andra blomster. Blommorna kan användas till alla slags matlagning. De har en sötaktig, något sträv smak.
Bild på gulsporre

Gurkört (Borago officinalis) (Rohtopurasruoho, kurkkuyrtti) Plantan och blommorna doftar och smakar milt av gurka. Blommorna passar till alla frukter och grönsaker, men också till osträtter, t ex färsk- och mjukostar samt ostkakor. De kan också strös på sallader och soppor samt användas som dekorationer på t ex drinkar.
Bild på gurkört.

H

Harsyra (Oxalis acetosella)(Käenkaali, ketunleipä) Hela växten innehåller oxalsyra och genom kokning och kristallisering gjordes förr harsyresalt, Sal Acetosellæ, som användes som kylande medel.
Färsk kan den användas i blandad sallad eller tillsammans med fisk och skaldjur.

Recept på sallad med harsyra.

Harsyra innehåller c-vitamin, men bör ätas i måttliga mängder då oxalsyra i större mängd är frätande och giftigt och kan irritera mag- och tarmkanalen samt ge njursten.
Bild på harsyra

Humle (Humulus lupulus) (Humala) Humlens honblommor används sedan medeltiden i ölbryggning. Humlens syra har en svag antibiotisk effekt mot grampositiva bakterier vilket hjälper jästen att utvecklas och fermentera vörten till ett gott öl.
Den första dokumenterade odlingen av humle var 736 i Hallertau i nuvarande Tyskland, medan första gången humle nämns som ingrediens i öl var 1079. Första gången humle nämna i tillverkning av öl och mjöd i Finland är på 1300-talet.

Humle har även sedan urminnes tider använts som rogivande och sövande läkeört. Örten används ännu idag och finns att köpa både som te (infusion) och tinktur (utdrag med alkohol). Humle stimulerar även aptiten och matspjälkningen.

Te på humle: 2 matskedar humleblommor per tekopp kokhett vatten, låt dra 10-15 minuter och dricker det varmt vid läggdags. Vill man öka den lugnande verkan kan man även blanda i lavendelrot och blad av citronmeliss. Man kan även stoppa torkade blommor i kudden för att hjälpa sömnen.

Humlens blomskott kan användas som sparris eller brytbönor (haricots verts).
Bild på humle

Hundkäx - även hundloka, hundkax, hundkex, körvelkäx (Anthriscus sylvestris) (Koiranputki) Unga blad kan användas som körvel. Hundkäx passar bra i sallader, stuvningar, pajer och soppor. Finhackad fungerar den också som aromförstärkande bladkrydda i för- och huvudrätter. Torkade blad kan torkas till grönpulver.

Roten innehåller 15 % stärkelse och är ätbar. Om den urlakas så bitterämnerna försvinner påminner smaken om morot och palsternacka. Var försiktig! Det finns liknande växter som är giftiga, t ex odört, sprängört och vildpersilja. Hundkäxets rot doftar morot, medan odört luktar unket och vildpersiljans doft påminner om lök. Om roten hackas smått och kokas mer än 45 minuter försvinner bitterheten helt.
Bild på hundkäx

I

Isop (Hyssopus officinalis) (Iisoppi) Isop är en gammal krydd- och medicinalväxt från Medelhavsområdet, som används främst till grönsaksrätter och sallader. Bladen har en lätt bitter smak av tanniner och en stark arom av mynta. Dessa kan användas i sallader. Blad och blommor kan användas som krydda eller bryggas till te.

Recept på örtte med isop.

Isop är en flerårig växt som vanligen odlas för sina blå, vita eller rosa blommor eftersom den drar till sig bin och fjärilar.

Blommorna har en het smak som påminner om timjan och blommorna äter man helst i kryddstarka rätter. Blommorna kan också läggas in i olija, smör eller vinäger. Oljan är god att använda när man steker lök eller kött. Den kan ersätta salvia i lever- och blodrätter samt för att lätta upp feta maträtter. I Franrike gnider man in fet fågel och fisk med isop före tilllagning.

Isop är också en av flera kryddor i likören Chartreuse.
Bild på isop.

J

Jordreva (Glechoma hederacea) (Maahumala) Jordreva kan användas i en blandad sallad eller för att smaksätta öl, t ex Anders Jahan Retzius omtalar i sin Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ (1806) att engelsmännen använde jordreva när de bryggde öl. Unga blad innehåller mycket c-vitamin och man kan också brygga te utav dem. Smaken är milt pepprig. Jordreva har också använts i osttillverkning istället för löpe.

OBS! Trots att jordreva använts I sallader och som medicinalväxt I årtusenden, uppmanas man att använda den i måttliga mängder. Den är giftig för kor och hästar och innehåller eteriska oljor med höga halter av terpenoider som kan irritera mag-tarmkanalen och njurarna. De eteriska oljorna innehåller också pulegon som också finns i Polejmynta (Mentha pulegium), känd för att vara giftig för levern och abortframkallande.
Bild på jordreva

Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) (Jättipalsami) Stammen har en kraftig smak som påminner om vitpeppar, de unga bladen och blommorna är mildare och sötare. Jättebalsamin kan tillredas som sparris (skalas och kokas), men stammen bör ätas innan blomningen varefter den blir träig. Även fröskidor, frön och knoppar är ätliga. OBS! Jättebalsamin är lindrigt giftig så ät med måtta.
Bild på jättebalsamin

K

Kamomill (Matricaria recutita, synonym Matricaria chamomilla) (Kamomillasaunio) och Romersk kamomill(Chamaemelum nobile). Romersk kamomill passar bra bättre som krydda i små mängder till ljust kött eller i vegetariska rätter än vanlig kamomill. Den är också god i gräddiga desserter med frukter, mandlar, nötter, milda ostar och bär.

Skär blommorna i tunna strimlor, torka dem hela eller använd dem som dekorationer. Bladen kan användas som sådana och stjälken kan extraheras.

Vanlig kamomill har huvudsakligen använts som medicinalväxt. Kamomillte hjälper till med matsmältningen, gärna tillsammans med honung och mjölk. Vitaminer och mineraler i mjölken och honungen förstärker verkan av de antioxidanter som finns i kamomillteet. Kamomillte anses också traditionellt kunna användas mot förkylnings- och omsättningsbesvär samt som inslag i magsaft- och galldrivande teer.
Bild på kamomill.

Kaprifol (Lonicera caprifolium) (Tuoksuköynnöskuusama) Alla kaprifolers blommor är ätliga, men växtens övriga delar är giftiga! Jekka McVicar rekommenderar de doftande blommorna i fruktsallader, särskilt ihop med äpplen, päron och druvor. En sirap med kaprifoblom är god till plättar och pannkakor medan kaprifolsocker höjer smaken på mjuka kakor.
Bild på kaprifol.

Kardborre (Arctium) (Takiainen): Stor kardborre (Arctium lappa) (Isotakiainen), Liten kardborre (Arctium minus) ( Pikkutakiainen), Ullkardborre (Arctium tomentosum) (Seittitakianen)
Kardborrens rötter innehåller mycket kolhydrater och har ätits sedan medeltiden. Ullkardborrens rot innehåller ca 21% kolhydrater och kan ätas färsk, även om kokt är att föredra. Näringsvärdet är högst under vintern (september till maj). Om roten hackas och därefter kokas i flera timmar ökar halten av tillgängliga kolhydrater då inulin brytes ned. Roten kan då sägas bestå av 80 % tillgängliga kolhydrater
Idag äts kardborrens rötter främst i Japan där den kallas gobō, i Taiwan, Korea, Italien, Brasilien och Portugal, där den kallas bardana eller garduna.
Även blomstjälkarna hos den späda växten kan ätas och smakar ungefär som den besläktade kronärtskockan. Bladen av liten kardborre hjälper även mot infekterade sår.

Kardborrens rötter innehåller mycket kolhydrater.
Kardborrens rötter innehåller mycket kolhydrater Kardborrens rötter innehåller mycket kolhydrater. Bild: Yle/Public domain arctium lappa,kardborre,stor kardborre,växter,ätbara blommor

Carl Fredrik Hoffberg skriver i Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom (1792) att späda rötter smaka wäl och äro hälsosamme afskalade ätas wårtid kokte som Sparis: Decokt af rötterne renar bloden, drifwer urin och berömmes emot Gicht. Emulsion af fröen med litet mandlar blandade intages med nytta i Njursten. Färska örtbladen rena och läka öpna rötsår, samt hudlöshet, och fördela kalla kjörtel- och ledswulster då de påläggas.
Bild på stor kardborre

Kattmynta (Nepeta cataria) (Aitokissanminttu) Blommorna doftar mynta och ger sting åt pasta-, ris- och grönsaksrätter. Det finns flera olika kattmyntor, med olika sorts färger och smaknyanser. Nepeta cataria 'Citriodora', citronkattmynta har gräddigt skära blommor och passar till fiskrätter med sin arom av citron, timjan och mynta.
Bild på kattmynta.

Kirskål, skvallerkål eller kers (Aegopodium podagraria) (Vuohenputki) Kirskålen sägs ofta felaktigt ha införts av munkarna under medeltiden. Arkeologiska fynd visar dock att den odlades på våra breddgrader redan under förromersk järnålder (500 f.Kr. - år 0), långt innan klosterväsendet etablerats i Norden. Däremot odlade munkar kirskål som läkeört och grönsak. Idag är kirskål ett av våra vanligaste ogräs. Unga blad, med toner av anis, kan tillredas som kål, därav de vanliga namnen kirskål, skvallerkål och svallerkål. Kirskål fungerar också som spenat till stuvning, i pajer eller i omeletter. Bladen är även användbara i sallader och pesto. Äldre blad kan användas som grönpulver eller som bladkrydda. Äldre blad har smak av persilja, selleri och libsticka.

Recept på kirskålslasagne.

OBS! Man bör dock se upp när man plockar kirskål att den inte förväxlas med odört, sprängört och vildpersilja som är mycket giftiga.
Bild på kirskål

Klöversläktet (Trifolium) (Apilat) varav de vanligaste är Vitklöver (Trifolium repens) (Valko-apila) och Rödklöver (Trifolium pratense) (Puna-apila). Rödklöver växer vilt i hela landet, men odlas också som vallväxt. De svagt doftande blommorna är fyllda av nektar och har en söt, något sträv smak. Strö klöver över salladen, riset, en pasta- eller fruktsallad precis innan du dukar fram. Ät inte för mycket klöver då de kan innehålla stora mängder kväve.

I nödtider torkades blommorna och maldes till mjöl, som fick dryga ut i brödbaket och gröten.
Bild på rödklöver

Koriander
Korianderns blommor är också utsökta. Koriander Bild: Svenska Yle / Public domain coriandrum sativum,koriander,korianderblommor

Koriander (Coriandrum sativum) (Korianteri) Frön och blad används redan flitigt i flera länders kök, inte minst i asiatiska länder. I Norden har korianderfrön kryddat bröd, fisk- och kötträtter sean 1980-talet, på senare tid har även bladen accepterats i våra kök. Koriandern är inte svårsådd och kan odlas i t ex södra och mellersta Finland, och om du gör det, ta då också vara på blommorna. Blommorna kan också användas i som avslutande kryddning i asiatiska rätter, men också i sallader, soppor och dipsåser.

Jekka McVicar använder korianderblommor till blomkål och broccoli. Hon lagar också korianderblomolja som blir bas i moussaka och kombinerar blommor, blad och krossade frön i pastasåser med svamp och tomater.
Bild på koriander.

Kranskrage (Glebionis coronaria, tidigare Chrysanthemum coronarium) (Kruunusuvikakkara) Kranskragen är den enda helt ätliga krysantemen. Jekka McVicar rekommenderar kranskragens kronblad tillsammans med kinesisk mat, i synnerhet stir-fryrätter och med pumpa. Kronbladen passar också i sallader med paprika eller strödda på soppor. Hela blomman kan användas till att garnera ris, grönsaker och kokt kött.
Bild på kranskrage.

Krassesläktet (Tropaeolum) (Koristekrassit) Alla delar av växten är ätliga och kan användas som en dekorativ ingrediens i t ex sallad eller wokade rätter. De omogna baljorna kan läggas in i vinäger eller ättika och användas istället för kapris, men ger en intensiv krassesmak. En art är t ex Indiankrasse (blomsterkrasse) (Tropaeolum majus) med intensiv krassesmak i blommorna. Indiankrasse går fint ihop med krämiga ostar, grönsaker, potatis och sallader med vinägretter eller crème fraîche.

Dessa skall inte förväxlas med Smörgåskrasse (Lepidium sativum) (även kryddkrassing, kryddkrasse, trädgårdskrasse) (Vesikrassi) eller Vattenkrasse (Källfräne) (Rorippa nasturtium-aquaticum) (Vihanneskrassi) som tillhör korsblommiga växter. Örtens groddar används färska som kryddgrönt på smörgås, i sallader och sås. De förlorar mycket av smaken då de värms. Smörgåskrasse innehåller mycket järn, kalcium och folsyra samt A- och C-vitaminer och har starkare smak än vattenkrasse..
Bild på indiankrasse

Kryddtagetes har smak och doft av citron.
Kryddtagetes har inslag av citron. Kryddtagetes har smak och doft av citron. Bild: Yle/Public domain kryddtagetes,tagetes tenuifolia,växter,ätbara blommor

Kryddtagetes (Tagetes tenuifolia) (Kääpiösamettikukka) Kryddtagetes är en vacker, lättodlad och tålig tagetes som används som krydda i maten. Kryddtagets har frisk smak och doft av citron.
Bild på kryddtagetes

Kummin, brödkummin (Carum carvi) (Kumina) Kummin har en mycket lång historia och kan spåras tillbaka till sumererna, som kallade kryddan gamun. Även Plinius talar om de torkade frukterna som användes av romarna för att krydda bland annat ost, matbröd, surkål, gulasch, likör och brännvin (akvavit). Kummin passar också till höns- och grisrätter samt lamm. Dragerade kumminfrön förekommer som godsak.
Färska blad kan användas på samma sätt som dansk körvel (Anthriscus cerefolium) (Maustekirveli).
Frukterna upptogs också i farmakopén och användes både invärtes och utvärtes mot frossa och slem i bröstet.

Recept på matsmältningste med kummin.

Romersk kumminsås till skaldjur ur Apicius (ca 300-400 e.Kr.): Peppar, libbsticka, persilja, mynta, aromatiskt blad, t ex lagerblad, malabathrum (eller kanel), kummin, honung, vinäger, fisksås (garum)

OBS! Kummin hör till flockblommiga växter och bland dessa finns också mycket giftiga arter, bl a vildpersilja och odört, så undvik dessa ifall du inte är 100 % säker på att växten verkligen är kummin.
Bild på kumminfrön

Kungsmynta (Origanum vulgare) (Mäkimeirami, oregano) Kungsmyntan är Finlands oregano, mycket stark i smaken och passar till pasta- och potatisrätter. I den sydvästra delen av landet har man kryddat fiskrätter med kungsmynta, men den passar väl till tomatbaserade rätter, lamm, kött, fågel samt inälvor (lever, njure).
Bild på kungsmynta

Kvanne (Angelica archangelica) (Väinönputki) Kvanne har tidigare använts som medicinalväxt och krydda. Kvanne kan användas som brännvinskrydda eller till te, unga stjälkar och bladskaft kan kanderas och används i finare konfektyr. Samerna åt förr även fjällkvanne färsk eller inlagd i renmjölk. Både Olav Tryggvasons saga och den norska Gulatingslagen skriver om s k, fält där kvanne redan kring år 1100-1200 odlades som grönsak för användning antingen i matlagning eller som medicinalväxt.

Sami Tallbergs recept på kvannepudding med svartvinbärsbladshonung.

Kvannen är en mångsidig växt.
Kvanne är en mångsidig växt. Kvannen är en mångsidig växt. Bild: Yle/Public domain angelica archangelica,kvanne,växter,ätbara blommor

Kvanne har haft en mycket stor betydelse som föda och var tillsammans med lök en av de första växter som odlades i Norden. De norrmän som befolkade Island och Färöarna förde med sig kvanne, som nu växer vild eller förvildad över stora delar av dessa öar. På fornnorska kallas arten hvønn. Namnet kvanne finns inte belagt i svenskan förrän i Carl von Linnés Flora Dalecarlica 1734.

Kvannes rötter kan användas som krydda, blad och unga blommor som grönsaker och den saftiga stammen blir god sylt och godis. Stjälken eller stammen används i bakverk och som dekoration på tårtor eller äts som kanderad frukt. Kanderad kvanne är vanlig England, Frankrike och Sydeuropa.Blommorna har litet sötare smak och Jekka McVicar rekommenderar att strö dem på mjukost, crème frâiche eller blanda med i glass. Sorbet på citrusfrukter blir god med både stjälk och blommor.

Kvanne ger dessutom likörerna Chartreuse och Benedictine deras karaktäristiska smaker. Kvannens rötter och frön används ibland vid framställningen av absint.

Vild kvanne är fridlyst söder om Uleåborg. Därför odlas kvanne och sirap, geléer och marmelader av kvanne kan därför hittas i bättre sorterade mat- och delikatessaffärer.

OBS! Stjälken kan irritera huden så används gärna handskar när du skär ner dem. Förväxla inte kvanne med björnfloka som är giftig. Kvannens blomflockar är klotrunda och stjälken glatt, medan björnflokans blomflock är plattare och stjälken fårad och strävhårig.
Bild på kvanne

Kyndel (Satureja) (Kynteli), Sommarkyndel (Satureja hortensis) (Kesäkynteli), Vinterkyndel (Satureja montana) (Talvikynteli) används som krydda till bl a korv, viltfågel, grönsaker och sallad.
bild på kyndel

Kålmolke, mjölktistel (Sonchus oleraceus) (Kaalivalvatti) Kålmolke påminner om maskrosen och namnet syftar på att växten ätlig som kål. Den kan tillredas som sallad eller stuvas som spenat. Smaken är lite mildrare än maskros.

Redan i sin Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ 1806 anger Anders Jahan Retzius att kålmolke med fördel kan användas som grönsak.
bild: http://fi.wikipedia.org/wiki/Kaalivalvatti#mediaviewer/Tiedosto:Sonchus_oleraceus_Bluetenstand.jpg

Kärleksört (Sedum telephium) (Isomaksaruoho) Rotknölarna innehåller cirka 10 % kolhydrater och har en nöt- och bönliknande smak. De kan ätas råa men bör kokas i 15 minuter. De nyutslagna bladen är saftiga, något syrliga och en bra källa till c-vitamin. Bladen kan tillredas tillsammans med stekt fisk. De kan också ätas färska. Skotten kan tillredas hela som sparris.
I Finland har den tidigare använts som nyttoväxt och har, tack vare sina tjocka och saftiga rötter i folkmun kallats bergspotatis.

Filip Langhoffs recept på lammtartar och kärleksört.

Bild på kärleksört

L

Lavendel (Lavandula angustifolia) (Laventeli) Lavendel är en flerårig liten buske, vanligtvis med blåvioletta blommor och används mest som dekoration och för sina väldoftande blommor, men också som te och krydda. Lavendel ingår i kryddblandningen Herbes de Provence, en kryddblandning med ursprung i Provence i södra Frankrike. Den används till bl a griskött, hönsfåglar, grönsaker och efterrätter. Blandningen innehåller basilika, fänkålsfrö, lavendel, rosmarin, salvia, sommarkyndel och timjan.
Bild på lavendel

Alexandra de Paolis recept på lavendelskorpor.

Libbsticka, selleriört (Levisticum officinale), (Liperi, lipstikka) är en flerårig växt inom familjen flerblommiga växter. Växten används som krydda och fördes av munkar på medeltiden till Norden.
Libbstickas stjälkar kan ätas som grönsak, men används oftare som krydda, i synnerhet i buljonger och soppor eftersom den har en köttig smak. Mald rot har också ersatt peppar som krydda. Fram till 1970-talet var libbsticka en vanlig krydda i industriellt framställda hel- och halvfabrikat. När glutamat blev vanlig som smaksättare, minskade libbstickan i betydelse som krydda.

Recept på örtsalt med libbsticka.
Bild på libbsticka

Lindäven kallad Skogslind (Tilia cordata) (Metsälehmus) Lindens blad, blommor och bark har i huvudsak används i medicinalt syfte. Lindblommor bryggs oftast till te, med gyllene färg, söt och sammandragande smak. Lindblomste förbättrar blodcirkulation i kärlen. Därför används lindblomste vid behandling av svällande fötter.

Recept på sallad med lindknoppar.

Lindblomste har också inflammationshämmande, hostdämpande och svettdrivande verkan, alltså bra att dricka vid förkylning, halsont, bronkit och lunginflammation. Lindrar även vid pms och klimakteriebesvär. Bin besöker dessutom gärna blommorna som ger rikligt med nektar.
Bild på lind

Lungrot (Chenopodium bonus-henricus) (Hyvänheikinsavikka) Här är det främst blommorna och bladen som plockas i början av juli. Lungrot används som svinmålla och spjutmålla, alltså som kål eller spenat. De stora bladen kan rullas till dolmar och fyllas med t ex korn, nötter och russin samt smaksättas med gräslök. Låt rulladerna sjuda i köttbuljong eller olivolja och servera med citron. Lungrot passar även till pasta och risotto.
Bild på lungrot

Löktrav kan användas som lök.
Löktrav kan användas som lök. Löktrav kan användas som lök. Bild: Yle/Public domain alliaria petiolata,löktrav,växter,ätbara blommor

Löktrav (Alliaria petiolata) (Litulaukka) De krossade bladens doft påminner om vitlökens och sedan stenåldern har den använts som medicinalväxt och som krydda. Bladen används färska som lökkrydda i sallader, vinägretter och i dipsåser. Smaken är en blandning av gullök och vitlök. Blommorna används som vacker dekoration. Roten liknar rädisa i smaken och bör skördas innan växten blommar. Löktrav växer huvudsakligen på Åland och i de södra delarna av Finland.
Bild på löktrav

M

Marviol eller Atlantisk marviol (Cakile maritima) (Merisinappi) Bladen och blommorna har stark smak av senap. Marviol kan användas i sallader, men är utmärkt i ägg- och tomaträtter samt med rödbeta.
Bild på marviol

Maskros (Taraxacum) (Voikukka) Maskrosen är kraftig, skarpt pepprig och något bitter i smaken. Späda maskrosblad kan blandas i salladen och blommorna är dekorativa. Roten rostades förr till kaffesurrogat, men kan också kokas eller stekas som rotsak. Av blommorna kan man göra maskrosvin. Bladen kan också användas i pajer eller torkas till grönpulver. Blommor och blomknoppar kan läggas in som kapris, användas i stuvningar, bröddegar och omeletter.

Recept på sallad med maskros.

Recept på blandad ogrässallad med maskrosor.

Roten innehåller ca 23 % kolhydrater och kan ätas efter 15 minuters kokning. För att få bort den bittra smaken bör roten skalas och urlakas innan kokning. Bladen har hög halt av c-vitamin och kan ätas färska.
Maskrosor ger vart år stora mängder honung, de är utmärkta biväxter med högsta betyg på nektar och pollen.
Bild på maskrosor

Mjölke, mjölkört eller rallarros (Chamerion angustifolium) (Maitohorsma) Mjölkörtens blad innehåller rikliga mängder c-vitamin och unga blad kan användas i sallader, i pajer, stuvningar, torkas till grönpulver eller bryggas till te. Svart te med mjölkört kallas på ryska koporje. Unga blad kan också blandas i bröddegar.

Rotstocken innehåller ca 16 % stärkelse. De mjuka och nästan vita rotstockarna som används, är beska, men kan ätas efter kokning. För att mildra den bittra smaken bör rotstocken rostas och förvällas innan kokning i nytt vatten. Man bör även dra bort rotstockens bruna mittsträng. Även skotten kan ätas efter kokning och har hög halt av vitamin C, men kolhydrathalten är låg.

I Alaska görs karameller, sirap och geléer av mjölkört. Honung av mjölkörtens nektar är dessutom mild och lätt i smaken.
Bild på mjölkört

Myntasläktet (Mentha) (Minttu) Man uppskattar att det finns omkring 1200 olika sorters mynta i världen. Myntor odlas för användning som krydda och används i t ex godis, likör, glass, tandkräm, men passar även till lammkött. Myntan är lättodlad och tacksam att ha i den egna trädgården. Mynta ingår också som smaksättning i drinken Mojito.

För utvinning av eterisk olja används Pepparmynta (Mentha ×piperita) och Grönmynta (Mentha spicata), men i trädgården förekommer ofta varianter med smak av t ex choklad..

Recept på örtte med pepparmynta.

En mynta som växer vild i naturen är Ädelmynta (Mentha x gracilis) (Jalominttu) med stark smak av mentol och ingefära. Passar i blandade sallader med tomater, men också tillsammans med frukter, bär och chokladbaserade desserter. Man kan också krydda brännvin med ädelmynta och brygga te utav den.
Bild på pepparmynta

Myrten (Myrtus communis) (Myrtti) Myrten har en fin smak som fungerar med fruktdesserter, lätta kötträtter och fisk. Knopparna kan strös över fruktsalladen, blommorna kan kanderas eller ätas nyutslagna. Den enda som är ätligt på en öppnad blomma är de vita kronbladen.
Bild på myrten.

N

Nattljus (Oenothera biennis) (Iltahelokki) Nattljusets knoppar och blommor smakar grönsallat och är vackra att garnera sallader, mjukostar, gurkor och andra lätta rätter med. Använder du stort nattljus (Oenothera macrocarpa) är endast kronbladen ätliga.
Bild på nattljus.

Nejlika (Dianthus & ssp.) (Neilikka) Det finns ett otal sorters nejlikor och alla blommor är ätliga, men kronbladens vita fäste skall rensas bort för det är mycket beskt. Nejlikor passar bra med söta rätter, t ex kakor, tårtor, pajer och fruktsallader samt krämer, sylter och geléer av frukter eller bär.
Bild på sandnejlika.

O

Oregano (se Kungsmynta)

P

Palsternacka (Pastinaca sativa) (Palsternakka) Palsternacka odlades redan i antikens Grekland. Den omtalas på våra breddgrader på 1500-talet, men tycks ha odlats långt tidigare, och var under medeltiden och renässansen betydligt mer populär som grönsak än idag.

Den förekommer ofta i väg- och dikeskanter och uppträder även som ogräs. Gott är palsternackans hjärtan är stjälkarna före blomning, unga blad och blommor samt fröer som kryddar fisk- och vegerätter.
De odlade formerna avviker huvudsakligen från de vilda genom sin grövre förtjockade pålrot, som äts som grönsak av kategorin rotfrukter. Formen varierar från långsträckt som hos Jerseypalsternackan eller kort och bred som hos Sockerpalsternackan. Palsternacka är en lättodlad och härdig köksväxt.

Recept på vandringsmat med palsternacka.

Roten har formen av en morot, men är större och vit till färgen. Smaken är mild, men karaktäristisk. Den är en vanlig grönsak i buljongkok och grönsakssoppor, ghår bra att gratinera och kan kokas för att rivas till mos, t ex blandad med riven ost och en aning mjölk. Den blommar under sommarens senare del.
Bild på palsternackans fröer

Penséer (Viola ×wittrockiana) (Tarhaorvokki) Penséer är ursprungligen hybrider mellan olika arter ur viola-släktet, främst styvmorsviol och storblommiga violarter. De färgglada blommorna, från blått till lila (gult, guld, orange, lila, violett, rött, vitt, även svart och mycket mörklila, med stora pråliga markeringar) används i första hand färska eller kanderade som dekorationer, och kan köpas i påsar av grönsakshandlaren. Använder man vilda eller egenodlade penséer bör man se till att de är obesprutade eller inte växer nära trafikerad väg. Torkade penséer har använts i medicinalt syfte som slemlösande och hudrenande.

Penséer är dekorativa på tallriken
Penséer är dekorativa på tallriken Penséer är dekorativa på tallriken Bild: Yle/Public domain pensée,viola ×wittrockiana,växter,ätbara blommor

Penséer kan också användas i en blandad sallad med t ex dill, basilika, persilja, fetaost, melon, gurka, litet citronsaft, en nypa nötter samt salt och peppar.

Penséer förekommer i flera mytologier och historiska berättelser. William Shakespeare skrev i pjäsen En midsommarnattsdröm om hur den sovande Titania kommer att förälska sig i den första varelse hon ser när hon vaknar, tack vare pensésaft som hällts över hennes ögon. Penséen kallas heart på engelska, för man trodde att blomman skulle säkerställa kärlek. Blomman ingick också i en keltisk kärleksdryck, eftersom den troddes ha magiska kärlekskrafter.
Bild på penseer

Pepparrot (Armoracia rusticana) (Piparjuuri) Pepparroten ursprungsområde är sydöstra Europa alternativt östra Ryssland. Den odlas idag på många håll i världen, men förekommer också som förvildad. Pepparrot kan ofta ses som ogräs i trädgårdar och längs motorvägar.

Pepparrot används som kryddsås på samma sätt som senap, bl a till olika korvrätter. Vit sås med pepparrot, pepparrotssås, kan användas till kokt kött och riven pepparrot syns ofta tillsammans med rökt fisk samt med kokt torsk och skirat smör. Genom att pepparrot motverkar mögelbildning, används den också som ingrediens i bland annat gurk- och rödbetsinläggningar. Pepparrot är också utsökt tillsammans med nöt- eller kalvtunga.
Pepparrotens blommor är starkt aromatiska och påminner till smaken om kål. Blad och blommor kan användas som kirskål. De späda bladen kan användas till sallad eller strimlas och blandas i t ex en majonnäs.

Pepparot innehåller kalium, kalcium, magnesium och fosfor. Färsk pepparrot innehåller c-vitamin 177,9 mg/100 g.

Pepparroten förekom under medeltiden i både folkmedicinen och den traditionella medicinen, bland annat som ett medel mot feber. Som ett medel mot gikt kunde man tillverka grötomslag med pepparrot som lades om den sjuka leden. Pepparrot heter horseradish på engelska, men är trots det giftig för hästar.
Bild på pepparrot

Perilla (Perilla frutescens) (Veripeippi) Perillan är också känd som schiso, bladmynta eller japansk basilika. Den doftar mynta och basilika och de små blommorna ger charm åt wokade rätter samt höns och fisk.
Bild på perilla.

Pors (Myrica gale) (Suomyrtti) Pors är stark och parfymig i smaken som påminner om varma kryddor, t ex kanel, nejlika och pomerans. Porsens blad kan användas som lagerblad, t ex i kött- och fågelrätter.

Pors i vin användes under medeltiden som läkemedel. Förr i tiden användes porsen även, liksom humle, för att smaksätta öl, mjöd och brännvin. Ända fram till att handelsmonopolförbundet Hansan började styra Östersjöområdet på 1400-talet dominerade porsen som smaksättning i öl i Norden. Hansan ville dock bli kvitt porsen eftersom man saluförde den i Europa där man ville popularisera humlen som ny smaksättning för öl. Hansan spred därför rykten att porsen var giftig. Porsen försvann på så sätt relativt snabbt från ölbryggningen och har sedan 1400-talet varit fullt ut ersatt av humle.
Bild på pors

Prästkrage (Leucanthemum vulgare, tidigare Chrysanthemum leucanthemum) (Päivänkakkara) Prästkragen kan användas som dekoration, i sallader, i stuvningar eller tillsammans med andra sommarblommor i omeletter. Man kan också marinera de outslagna knopparna och använda dem på samma sätt som kapris.
Bild på prästkrage

R

Ramslök (Allium ursinum) (Karhunlaukka) Ramslöken har en stark smak som påminner om vitlök, men till skillnad från vitlöken är det de gröna bladen som används. På grund av detta går ramslök i folkmun ofta under benämningen skogsvitlök. Ramslöken är känslig för värme och bör inte upphettas, eftersom dess smak- och näringsämnen då går förlorade.

Recept på sallad med ramslök.

Ett typiskt recept är ramslökssoppa. I det moderna köket tillreds också potatissallad och ramslökpesto.
Bild på ramslök

Rapsblad smakar kål.
Rapsblad smakar kål. Rapsblad smakar kål. Bild: Yle/Public domain brassica napus,raps,växter,ätbara blommor

Raps (Brassica napus ssp. napus) är en oljeväxt med karakteristiskt gula blommor, nära besläktad med växter som kål, kålrot och rybs.
Oljan som pressas ur rapsväxtens små svarta fröer används som matolja, margarin och bränsle. Fröna hos raps har en oljehalt på 30-40%. Bladen kan också användas och tillreds som kål. Blommorna är också ätliga.

(Kålrot (ssp.rapifera) odlas och används som rotfrukt. Innan odling av potatis (Solanum tuberosum) blev vanlig under 1700-talet var kålrötter och rovor viktig basmat. Rova (B. rapa ssp. rapa) är en underart av åkerkål (B. rapa)).
Bild på rapsfält

Renfana (Tanacetum vulgare) (Pietaryrtti) Hela örten har, enligt Bilder ur Nordens Flora (1917–1926), besk smak och stark kryddlukt. Man kan använda både blommor och blad som krydda i brännvin. Förr användes den som nerv- och magstärkande, lösande, svettdrivande och maskdödande medel. Den är dock lindrigt giftig (innehåller tujon) och skall ätas med måtta.

Sami Tallberg extraherar renfanans blommor och stjälkar i honung över natten och använder lagen för glasera fågel eller för att smaksätta båler eller andra drycker.

Om kött gnides med växten eller inlägges däri, skall det längre än annars kunna motstå förruttnelse. (Svensk Botanik)
Bild på renfana

Ringblomman är mest dekorativ på tallriken.
Ringblomman är mest dekoration på tallriken Ringblomman är mest dekorativ på tallriken. Bild: Yle/Public domain calendula officinalis,ringblomma,växter,ätbara blommor

Ringblomma (Calendula officinalis) (Tarhakehäkukka) Ringblomma odlas främst för sina blommor för att de är dekorativa, men också för att de kan användas i exempelvis salvor och matlagning. Ringblommans kronblad har använts i sallader, men passar även i osträtter och omeletter samt som krydda i fisksoppor.

Recept på örtte med ringblomma.

Ringblomman har använts som ätlig blomma i årtusenden. Man tror att egyptierna var de första som använde den som mat, sedan araber och indier. Antikens greker och romare kallade ringblomman för den fattiges saffran eller falsk saffran för att den gav smak, men framför allt färg åt maten. Förr kallades ringblomman också feminell.

Bruket att färga mat med ringblomma fortsatte in på medeltiden. Strålblommorna har färgat bl a ris och bakverk. Torkade strålblommor kan brukas i dubbel dos istället för saffran för gulfärgning av soppor. Även i senare tider har den färgat smör.
Bild på ringblomma

Rockentrav (Arabis glabra) (Pölkkyruoho) Rockentrav används på samma sätt som endiv (sydcikoria) (Cichorium endivia), alltså som en kryddört och grönsak. Bladen och stammen är sträv i smaken, bladen bittersöta. Passar även i vegetariska rätter, t ex med stekt svamp.
Bild på rockentrav

Ros (Rosa damascena, Rosa centifolia, Rosa gallica) (Ruusu) De finns omkring 200 arter av rosväxter som är indelade i ett flertal undergrupper. Ur rosor utvinns rosenvatten som troligen är historiens äldsta ansiktsvatten. Rosenvatten används bl a för att parfymera ris och desserter i det persiska köket.

Recept på Alexandras rosensmoothie.

Recept på Alexandras rosensallad med anka och körsbär.

Recept på Alexandras rosenlassi.

Recept på chokladtryfflar med rosenvatten.

Rosen ger också nypon som är mycket rik på C-vitamin. Recept på kosttillskott med nypon.

Artikel och recept om rönnbär och nypon.

Recept på smoothie med nyponpulver.

Recept på örtte med rosenblad.

Recept på rosendressingar: rosenolja och rosenvinäger.

Beskrivning av kanderade rosenblad.

Jekka McVicar talar varmt för Stockrosen (Alcea rosea) som hon använder nyskördade. Hon rensar bort ståndarna och eventuella gröna delar och strör blommorna över sallader. Kanderade stockrosblommor kan också användas som garnering på tårtor och desserter. Sirap på stockrosor är gott till våfflor, ostkakor och puddingar.
Bild på stockrosor.

Även kanderade blad, av Vresros (Rosa rugosa) används till bakverk och som konfekt. Rosens blad används också till vissa brännvinskryddningar och likörer, till dekoration av maträtter och till doftkrus. Under medeltiden framställde munkar rosenhonung som användes både som sötningsmedel och för att bota lungsot.
Bild på vresros

Rosmarin (Rosmarinus officinalis) (Rosmariini) Rosmarin finns i de flesta finländska kryddskåp, men det är torkade blad eller färska i kruka som hamnar i grytan. Blommorna är faktiskt lika goda som bladen och fungerar bra i kötträtter, t ex lamm och gris samt med pumpa och tomat, t ex strödda på tomatsoppa.
Bild på rosmarin.

Rucolasallat (Eruca sativa) eller Senapskål (Eruca vesicaria) (Sinappikaali) Sedan 1990-talet, då rucola började odlas kommersiellt i Finland, har vi vant oss vi att använda bladen i sallader, men redan romarna visste att även blommorna är goda att strö över salladen. Rucolans blomma är lätt pepprig med inslag av både nötter och nötkött. Passar bra i asiatiskt mat, fiskrätter eller som dekoration på rabarberkrämen.
Bild på rucola.

Ryssgubbe, Långrova (Bunias orientalis) (Ukonpalko eli idänukonpalko) Växten härstammar från områden kring Kaspiska havet och kallas för fattigmans sparris eller spenat. Hela växten är ätbar utom roten, knopparna anses vara en stor delikatess. Ryssgubbe passar till kött- och fiskrätter, men också som huvudingrediens i vegetariska rätter. Ypperlig ingrediens med pasta och i lasagne och särskilt i rätter med griskött.
Bild på ryssgubbe

Röd temynta blir gott te.
Röd temynta blir gott te. Röd temynta blir gott te. Bild: Yle/Public domain monarda didyma,röd temynta,växter,ätbara blommor

Röd temynta (Monarda didyma) (Punaväriminttu) Är inte en mynta utan en plisterväxt och hör till samma kransblommiga familj som basilika, pepparmynta, mejram, oregano och kryddtimjan. Blommorna odlas för te, som kan bryggas av både blommor och blad. Temyntan skall helst användas tillsammans med annat te.

Temyntans rensade blommor kan också användas sparsamt i sallader, till grönsaker, i pasta- och kryddstarka fiskrätter. De passar också till gris- och hönsrätter samt vit fisk.
Bild på röd temynta

Rundsileshår eller daggört (Drosera rotundifolia, Rovus meatus) (Pyöreälehtikihokki) Rundsileshår har använts i medicinskt syfte mot hosta, som antiinflammatorisk och för att lindra spasmer. Ur växten har man också utvunnit tätmjölk som tidigare använts som löpe. Daggörtens frukter är milda i smaken och kan användas som dekoration på t ex desserter.
Bild på rundsileshår

Rödmalva (Malva sylvestris) (Kiiltomalva) Malvor har i huvudsak används som medicinalväxter för att lindra förkylningssymptom, hosta och svullnader. Blad från unga växter kokades dock som vegetabilie runt om i Europa på 1800-talet. Rödmalva förekommer i södra Finland.
Bild på rödmalva

Röllika eller rölleka (Achillea millefolium) (Siankärsimö) Rölleka är en mycket gammal medicinal- och kryddväxt. Avkok på röllikan användes inom folkmedicinen som ett magstärkande läkemedel mot diarré, smärtstillande, mot inflammationer (chamazulen, C14H16) reumatism och kramper samt som aptitihöjande och abortframkallande medel. Den har också använts krossad som sårrengörare tack vare de aktiva ämnena metoinin (C7H13NO3) och smärtlindrande eugenol.

Recept på potatissallad med rölleka.

Recept på blandad ogrässallad med rölleka.

Recept på matsmältningste med rölleka.

Röllekan är örtig, dess något bittra blad passar i sallader och kan ersätta timjan och rosmarin som krydda. Rölleka användes förr istället för humle (Humulus lupulus) vid ölframställning, vilket givit upphov till namnen backhumle och jordhumle.
Bild på rölleka

S

Salvia (Salvia officinalis) (Salvia) Salvians blommor smaar som bladen om än något sötare. De är goda till ris, kött och wokade rätter. En speciell sort är rödsalvia (Salvia elegans) med doft av ananas, utmärkt till fruktsallader och vit fisk.
Bild på salvia.

Skogssallat (Lactuca muralis) (Jänönsalaatti) Skogsallat har liknande smak som maskros, något sträv och bitter. Bladen och blommorna kan användas i sallader eller med ostar.
Bild på skogssallat

Skäror (Bidens), Grönskära (Bidens radiata) (Säderusokki), Brunskära (B. tripartita) (Tummarusokki), Nickskära (B. cernua) (Nuokkurusokki) Skäror kan användas i stuvningar och sallader. Är bäst om de förvälls i ca 10 minuter och sedan steks, med t ex vitlök.
bild på grönskära

Slånblommor smakar vanilj.
Slånblommor smakar vanilj. Slånblommor smakar vanilj. Bild: Yle/Public domain bär,prunus spinosa,slån,slånbär,växter,ätbara blommor

Slån eller slånbärsbuske (Prunus spinosa) (Oratuomi) Slån blommar i maj, ibland även i juni, med små vita blommor som luktar lite svagt åt mandelhållet. På hösten får busken drygt en cm stora, blåsvarta bär. Slånbären påminner till färgen om blåbär, men är mycket större och smaken är bitter (fram till första frostknäppen) p g a garvsyra. När temperaturen sjunker under noll grader omvandlas garvsyran och den bittra smaken försvinner. Saften är utsökt god och finns att köpa från lokala safttillverkare på flera platser i landet. Bären används även för att smaksätta alkoholhaltiga drycker, framförallt likör som till exempel pacharán.

Blommorna kan extraheras i sockerlag, mjölk eller grädde, varefter blommorna mandelsmak förstärks. Slånblomma ersätter bra vanilj i vaniljsås, som i sin tur lämpar bra i desserter med bär och rabarber. Glass smaksatt av slånblomma är god.
Bild på slånbär

Sommargyllen (Barbarea vulgaris) (Peltokanankaali) Sommargyllens blad kan användas i sallader. De innehåller stora mängder c-vitamin. Knopparna har smak av kål och kan kokas upp snabbt och ätas som sådana eller i t ex en pasta. Sommargyllen förekommer vilt i hela landet, men odling av sommargyllen som grönsak omtalas redan av Linné 1755.

Recept på sallad med sommargyllen.

Enligt Anders Jahan Retzius (1806) odlas den i de fläste Trägårdar, för at tidigt om wåren hawfa grön Sallat, emedan den står grön under Snön; men längre ut på året blir den för hård.
Bild på sommargyllen

Solros (Helianthus annuus) (Auringonkukka) Solrosens blomknoppar kan ätas hela och påminner om jordärtskocka. Kronbladen är också ätliga, men beska och fungerar bäst som dekoration. Knoppar, kronblad och frön kan användas i sallader, orientalisk mat och pastarätter.
Bild på solros.

Spansk körvel (Myrrhis odorata) (Saksankirveli) Det är lätt att förväxla spansk körvel med hundkäx, men spansk körvel har är mer aromatisk och har smak av anis, då hundkäxet är mer gräsigt.

Spansk körvel kan användas till mycket. Både blommor och blad har en fin smak av anis, stjärnanis och myrra, som passar väl ihop med äppel, krusbär, plommon, rabarber samt jordgubbs- eller hallonbaserade desserter. Även frökapslarna, med nötliknande nyanser, är minst lika aromatiska som stjärnanis.

De små vita blommorna, stjälkar och blad kan användas i sallader och soppor samt aromförstärkande som persilja och libbsticka. Körveln passar utomordentligt med morötter, ärter, zucchini, sparris, blomkål, bönor osv. Spansk körvel passar också till att krydda vin och varför inte brännvinet till kräftorna.
Bild på spansk körvel

Spjutmålla (Atriplex prostrata) (Isomaltsa) Spjutmållan växer vid stränder och vid sockerbetsodlingar. Efter att bladen kokats kan de användas som spenat eller kål. Man kan även använda blommorna och stammen före blomning. Sami Tallberg rekommenderar som ingrediens i lammrätter och med senap. Tallberg föreslår också spjutmålla tillsammans med gris och äppelmos (av sötare äppelsorter) eller till rökt kött med ärter och bönor.
Bild på spjutmålla

Squash eller pumpa (Cucurbita pepo var.) (Kesäkurpitsa) Blommorna till alla varianter av squash är gula till färgen och kan användas till matlagning. Du kan fylla dem med t ex röror, mjukost, nötter, bär, vispgrädde och örter i all världens kombinationer, täcka dem med frityrsmet och fritera dem i olja.
Bild på squash.

Stensöta (Polypodium vulgare) (Kallioimarre) Stensöta är känd för att jordstammen (rhizom) har kraftigt smak av lakrits, som beror på glycyrrhetinsyra. Stensöta används bl a som slemlösande medel i samband med bronkitis.
Bild på stensöta

Strandaster (Tripolium vulgare) (Meriasteri) Strandastern är som saftigast tidigt på sommaren och kan ätas rå eller ångkokas snabbt. Den passar som huvudingrediens till vegetariska rätter samt till fisk och kött. Blommorna är dessutom otroligt dekorativa.
Bild på strandaster

Strandkål (Crambe maritima) (Merikaali, euroopanmerikaali) Strandkål har uppskattats som grönsak i århundraden. I England odlas den som delikatess. Bladen kan blekas och används som sparris. Unga blad och skott kan användas som spenat, smaken är nötliknande. Blommorna har toner av honung. Sami Tallberg rekommenderar den tillsammans med öring.
Bild på strandkål

Körsbärsblommors avkok smakar mandel.
Körsbärsblommors avkok smakar mandel. Körsbärsblommors avkok smakar mandel. Bild: Yle/Public domain prunus cerasus,surkörsbär,växter,ätbara blommor

Surkörsbär (Prunus cerasus) (Hapankirsikka) och Sötkörsbär (Imeläkirsikka) (Prunus avium)
Surkörsbär förekommer förvildade och frukterna kan delas in i två grupper, amareller och moreller. Det är främst morellerna som blir safter och marmelader tillsammans med bigarraér och hjärtkörsbär som då representerar sötkörsbären.
Vi fokuserar dock på blommorna som kan användas som dekoration eller tillredas som slånbuskens blommor d v s extraheras så att den mandelaktiga smaken framträder.
Bild på sötkörsbärsblommor

Svalört (Ranunculus ficaria) (Mukulaleinikki) Smaken är nötig och bittersöt och det är i första hand blad och blommor som kan användas i t ex förrätter med griskött. Rotknölen är lindrigt giftig och har tidigare använts för att bota hemorrojder, men också rostats som mat.
Bild på svalört

Svarta vinbär, svartvinbär eller tistron (Ribes nigrum) (Mustaherukka) Bladen från svartvinbärsbusken passar bra till fågel, speciellt i marinader för anka och rapphöna. Bladen kan också användas till alla grädd- och mjölkbaserade desserter och passar som hand i handske i efterrätter med mjölkchoklad.

Svartvinbärsblad användas traditionellt till te och till inlagd saltgurka, varefter bladen kan användas till dolmar, med malet lammkött, korn och ost i fyllningen. Bladen är som bäst före blomningen.

Recept på te med blad av svarta vinbär.

Maria Plantings recept på Lorvendricka av svartvinbärsblad.

Svarta vinbär odlas ofta som trädgårdsväxt. Bären är mycket rika på c- och k- och e-vitamin, fibrer och folsyra och används till gelé, saft och sylt. Bären är också ingrediens i likören crème de cassis, och de används flitigt som brännvinskrydda.

Svarta vinbär är rika på vitaminer och antioxidanter. I standardiserade extrakt av svarta vinbär finns ett 15-tal olika antocyaniner, som är ett växtfärgpigment som reflekterar blått ljus varför man även kan hitta dem i andra blå bär. Antocyaniner är dessutom antioxidanter som visat ha en positiv effekt på synen.
Bild på svarta vinbär

Svinmolke (Sonchus asper) (Otavalvatti) Svinmolken har en skarp, bitter men fräsch smak. Blad och unga stammar kan användas i blandade sallader.
Anders Jahan Retzius skriver i Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ (1806) att svinmolke kan användas såväl som grönsak som till svinfoder.
Bild på svinmolke

Svinmållan är släkt med quinoan
Svinmållan är släkt med quinoan Svinmållan är släkt med quinoan Bild: Yle/Public domain chenopodium album,svinmålla,växter,ätbara blommor

Svinmålla, lergräs (Chenopodium album) (Jauhosavikka) Svinmålla har använts som mänsklig föda och djurfoder i långa tider. Idag ses den närmast som ett ogräs. I t ex Danmark har man hittat 2000 år gamla frön i mosslik. Fröna har tidigare krossats och blandats i mjöl. Bladen kan användas på samma sätt som spenat eller bladsallat, som sådana, i pajer eller stuvningar.

OBS! Svinmålla innehåller rikliga mängder oxalsyra så den bör ätas med måtta.Svinmålla är fortfarande vanlig som gröda för mat i norra Indien och i engelska texter kallas den ibland vid sitt namn på hindi bathua eller bathuwa.

Svinmållan är besläktad med quinoan (Chenopodium quinoa).
Bild på svinmålla

Syren eller bondsyren (Syringa vulgaris) (Pihasyreeni) Blommorna kan göras till saft, gelé eller marmelad. Man kan också äta blomman rå eller dekorera t ex sallader med dem. Kanderade syrenblommor förgyller en dessert. Kanderingen görs så att man doppar blomman i vispad äggvita, strör socker eller florsocker över torkar blommorna.
Bild på syren

T

Tagetes, se Kryddtagetes (Tagetes tenuifolia).

Timjan (Thymus vulgaris & ssp.) (Timjami, ajoruoho) I matlagning kompletterar blommorna bladens smak. Den är söt, men stark och passar till gris- och lammkött, fisk och grönsaksrätter, framför allt baserad på tomat.

Det finns flera olika sorters odlad timjan med nyanser av citron (Thymus x citriodorus), tallbarr (Thymus longicaulis), apelsin (Thymus x citriodorus 'Fragratissimus') )och kamfer (Thymus camphoratus).

Filip Langhoffs recept på inlagda morötter med bröd och tagetesmajonnäs och tomat, tagetes och vaniljsås med madeleine.

Bild på timjan.

Tistelsläktet (Cirsium) (Ohdakkeet) Tistelroten innehåller ca 21 % kolhydrater och kan ätas färsk, men 15 minuters kokning är att föredra. Den ljusa innermärgen på späda blomstjälkar kan också ätas enligt svenska arméns överlevnadshandbok.
Vissa arter av Cirsium, t ex Vägtistel, Cirsium vulgare, Cirsium monspessulanum och Cirsium pyrenaicum har traditionellt använts i matlagning på landsbygden i södra Europa. Kåltistel, Cirsium oleraceum odlas som livsmedel i Japan och Indien.
Bild på tistel

Trädgårdsnattviol (Hesperis matronalis) (Illakko, Tarhaillakko) Trädgårdsnattviol är inte en viol (Viola) utan är en korsblommig växt och hör till senapsfamiljen. Blommorna doftar mycket gott och blommorna kan läggas in i smör, socker, sirap eler vinäger. De späda bladen påminner om rucolasallad, men är starkare i smaken, så var försiktig när du dekorerar salladen.
Bild på trädgårdsnattviol.

Tusensköna (Bellis perennis) (Kaunokainen) Tusenskönan växer vilt på gräsmattor, i parker och på betesmarker. Växten används också som friväxande rabattblomma eller som kantväxt. Tusenskönan används som en bladgrönsak (liksom maskros, mjölkört, kirskål och brännässlor). Unga blad kan ätas råa i sallader eller tillredas. Knoppar och blomblad kan också ätas råa i sallader, soppor eller som smörgåspålägg. Den används också som te och kosttilskott.
Bild på tusensköna

V

Viol (Viola) (Orvokki) Violer hör till violsläktet och finns, liksom rosor, i flera undergrupper. De förekommer vilda, men odlas också som prydnads- och trädgårdsväxter. När de precis har slagit ut kan man dekorera sallader med eller använda dem i fyllningar för hönsfåglar, fjäderfä och fisk. Violens blommor kan också smaksätta suffléer, krämer och liknande efterrätter. Bladen kan ätas råa eller tillredda i en blandad sallad. Blommor, blad och rötter innehåller a- och c-vitaminer.

Den odlade violettan, Rebecca, har en märkbar arom av vanilj i blad och blomma, med inslag av vaktelbär (släktet Gaultheria) (eng. Wintergreen).

Den starka doften från olika varianter av luktviol (Viola odorata) ger sötma till desserter (med choklad), fruktsallader och tesorter, medan den mildare styvmorsviolen (Viola tricolor) fungerar med både söta och salta rätter, grillat kött och ångkokta grönsaker. Luktviolens hjärtformade blad kan också användas som grönsak medan styvmorsviolens blommor klär en sallad av frukt eller grönsaker samt päron, persika och melon som sådana.

En kanderad viol är en blomma, oftast en luktviol, viola odorata, som täckts med vispad äggvita och doppats i socker. Man kan också kandera eller kristallisera genom att hälla het sockerlag över blomman eller doppa den i lagen och röra om tills sockret stelnat och torkat. Metoden används bl a för att kandera rosenblad och tidigare apelsinträdets blommor. När man kanderar mandlar och apelsinskal på detta sätt kallas de för praliner på franska och engelska.

Kanderade violer tillverkas kommersiellt i Toulouse, kända som violettes de Toulouse. De används huvudsakligen som dekorationer eller som ingrediens i aromstarka desserter.
Fransmännen är också kända för sin sockerlag med smak av viol, som i USA används när man gör violscones och marshmallows. Violextrakt smaksätter också likörerna Creme Yvette, Creme de Violette och Parfait d’Amour.
Bild på styvmorsviol

Vitplister (Lamium album) (Valkopeippi) Vitplister påminner om brännässlan och växer i samma sort jordmån som denna, men bränns inte om man rör den. Örtståndet producerar en eterisk olja med mycket frän lukt. De späda skotten som kommer tidigt på våren har använts som grönkål. De tidigaste skotten av vitplister är lätta att förväxla med nässelskott, då dessa samlas för att användas som kål, men skulle de förväxlas är ingen olycka skedd, utom att nässlan ger en läckrare kål än blindnässlan. Man kan dock späda ut nässelsoppan med vitplister även om dess näringsinnehåll inte motsvarar nässlans.
Bild på vitplister

Vårbrodden har inslag av kumarin.
Vårbrodd har inslag av kumarin. Vårbrodden har inslag av kumarin. Bild: Yle/Public domain anthoxanthum odoratum,vårbrodd,växter,ätbara blommor

Vårbrodd (Anthoxanthum odoratum) (Tuoksuimake) Vårbroddens arom påminner om vanilj, men när bladen extraheras med klorofyll förvandlas aromen till lakrits. Smaken för också tankarna till kumarin, d v s en söt, varm, örtig och lite kryddig doft, i stark utspädning som lukt av torkat hö, nyslaget gräs och selleri. Kumarin finns också i kanel, tonkabönan och libsticka.

Stjälkar, blad och frön eller frukterna kan extraheras och ingå i såser till fisk eller äppelbaserade efterrätter. Torkad vårbrodd kan också användas för att smaksätta lamm-, får- eller kalvstekar. Den torkade vårbrodden blötläggs först i ca 15 minuter och läggs sedan med köttet i ugnen. Grädda på relativt låg värme så att höet inte bränns vid.
Bild på vårbrodd

Vårklynne (Valerianella locusta) (Vuonankaali) Vårklynne är aromatisk, med inslag av ros och örter. Den är sällsynt i Finland och fridlyst på vissa håll. Vårklynnens blad och blommor passar i en finare sallad med skaldjur, sparris och kardborrar. I kokboken Vilda örter dekorerar Sami Tallberg stekt hönslever med färsk vårklynne och dressing.
Bild på vårklynne

Vårtbjörk (Betula pendula) (Rauduskoivu) Som färsk har vårtbjörken en somrig smak med toner av citrus. Knopparna är nötiga och unga blad kan användas som pesilja, dvs ge smak och arom till rätter. Passar bra till somriga, inhemska rätter som snålsoppa, potatisallad, laxfiskar och såser av gräddfil. Knoppar och unga blad kan också användas till att krydda snaps. Bladen kan extraheras till saft liksom fläder och svartvin och saven kan kokas till sirap eller drickas som sådan.
Bild på vårtbjörk

Våtarv, Vattunarv, Natagräs (Stellaria media) (Pihatähtimö eller vesiheinä) Hela växten är ätbar och behöver inte tillagas. Den rik på protein, kolhydrater och C-vitamin. Den kan plockas tills snön faller. Den kan ätas rå i sallader, i stuvningar eller tillredas som spenat samt mixas med annat grönt till hälsodryck. Koka våtarv i sin egen vätska 5-10 min, tillsätt litet citron och smör, eller fräs hela växten i smör, gärna med löktrav.

Recept på sallad med våtarv.

Den är också känd som medicinalväxt. Utvärtes har den varit viktig i vården av sår och kliande utslag, invärtes för att vårda problem i användnings- och urinvägar, hosta, skörbjugg, gikt, reumatism samt för hemorojder. Våtarv har också används för att bleka bort fräknar och förhöja tarmfunktioner. De verksamma ämnena är i huvudsak kisel och kalium, men växten innehåller också flavonoiden rutin (C27H30O16).
Småfåglar och kycklingar äter gärna våtarv, vilket givit upphov till det lokala namnet fågelgräs.
Bild på våtarv

Vänderot, Läkevänderot (Valeriana officinalis) (Virmajuuret) Vänderoten blommor är något bittra i smaken, men kommer till sin rätt i t ex dippar med smetana eller grädde samt vitt vin och en klick honung. Vänderot fungerar också i en klassisk smörsås till fisk.

Jekka McVicar rekommenderar också vänderotens blommor med smakrika frukter som passionsfrukt, mandariner och bananer, t ex grillade bananer.

Läkevänderot ingår i en större familj vänderotväxter, t ex Flädervänderot (Valeriana sambucifolia) (Lehtovirmajuuri).
Bild på vänderot

Ä

Älggräs, älgört (Filipendula ulmaria L.) (Mesiangervo) Älggräs har använts för smaksättning av öl och mjöd, antingen genom att karen gneds med bladen, eller att de tillsattes som krydda. Man har även kryddat portvin och ättika med blommorna.
Blommorna har en arom av mandel och honung. Av blommorna kan man koka saft efter samma recept som fläderblomssaft. I samband med sparrissäsongen kan man också smaksätta hollandaisesåsen med älggräs.

Jekka McVicar anser att de bäst kommer till sin rätt i sylter, krämer och geléer eller i inläggningar med olja eller vinäger.

Sami Tallberg rekommenderar att man torkar blommorna då arom och smak förstärks. Sedan låter han de torkade blommorna dra i varm mjölk över natten. Mjölken får en smak av pralin och karamelliserad hasselnöt eller mandel. Mjölken blir utsökt att göra glass av.

Om bladen av älggräs gnuggas avger de en stark och angenäm doft som påminner om rödklöver. Doftämnet är en benzoloid. Bladen har för sin väldofts skull använts redan på 300-talet f.Kr. i Grekland. Älgörten tillhörde också kelternas heliga örter.

Recept på älggrässaft.

Bladen och blommorna innehåller salicylsyra. En drog gjord på torkade blommor (i den gamla farmakologin benämnt spiræe herba) har inom folkmedicinen använts som smärtstillande och febernedsättande medel.
Växtens tidigare vetenskapliga namn Spiraea ulmaria har fått ge namn åt läkemedlet aspirin.
Bild på älggräs

Ängsbräsma (Cardamine pratensis) (Luhtalitukka) Ängsbräsma är en växt man plockar i sjöar, bäckar och våtmarker. Smaken påminner om smörgåskrasse och växten kallas därför också för ängskrasse.Ängskrassens blad och blommor kan användas tillsammans med grillat kött, med rökt fisk och potatisallad samt i sallader. Pröva också att kombinera den med getost och färska jordgubbar.
Bild på ängsbräsma

Ängshaverrot (Tragopogon pratensis) (Piennarpukinparta eller pukinparta) Blomknoppar av ängshaverrot kan kokas som primörer eller som ingrediens i t ex en pastarätt. Späda skott kan användas som sparris, men även roten är ätlig.
Bild på ängshaverrot

Ängssyra (Rumex acetosa) (Niittysuolaheinä) och Bergsyra (Rumex acetosella) (Ahosuolaheinä) Ängssyran har odlats av människan i århundraden. Den kallas även för Nordens citron för sin syrlighet som den får av oxalsyra. Passar bra till fet mat, t ex lax och fett kött, till skaldjur och primörer, i gräddsåser och majonnäser samt efterrätter. Växten har använts av samerna för att syra mjölk för att få den mer hållbar. Bergsyran är något mindre till växten, men kan användas på samma sätt som ängssyra.

Recept på sallad med ängssyra.

Bladen kan också mixas till puré i soppor och redningar eller hela i sallader. De vildväxande varianterna har en skarpare smak p g a den högre halten av oxalsyra och har en doft av kiwifrukt eller syrliga smultron. Den odlade varianten av ängssyra, också kallad trädgårdssyra, är betydligt mildare. Kom ihåg att oxalsyra är giftigt. Små mängder ängssyra är ofarligt, men vid större intag kan den vara dödlig.
Ängssyra är även en internationellt populär växt.

Ängssyran äts världen över.
Ängssyra äts världen över. Ängssyran äts världen över. Bild: Yle/Public domain rumex acetosa,växter,ängssyra,ätbara blommor

I norra Nigeria kallas änggsyra yakuwa eller sure (uttalas suuray) på hausa or karassu på kanuri. Den används vanligtvis i stuvningar tillsammans med spenat. Den ångkokas också och tillreds som en sallad tillsammans med kuli-kuli (traditionella rostade, torra jordnötskakor), salt, peppar, lök och tomater.

I Rumänien är den vilda och odlade änggsyran känd som măcriş eller ştevie. Även här blir den till stuvningar med spenat, ingrediens i soppor samt äts rå i sallader med spenat eller som smörgåspålägg. I Ryssland och Ukraina kallas den shchavel (щавель) och är en ingrediens i en s k grön borscht. Även i Litauen är rūgštynė en soppingrediens. I Ungern kallas ängssyran sóska (/ʃoːʃkɔ/ eller "SHO-sh-kaw"), i Turkiet kuzukulağı ('lammöron') och på polska säger man szczaw (uttalas /ʂʈʂaf/). I Kroatien och Bulgarien ingår ängssyra i soppor eller potatismos, eller som en del av en traditionella rätt av ål och andra gröna örter.

På den grekiska landsbygden används växten tillsammans med spenat, lök och mangold i en rätt som kallas spanakopita. I den flamländska delen av Belgien talar man om zurkel och konserverad puré av ängssyra blandas i potatismos som äts vintertid tillsammans med korv, köttbullar och stekt bacon. I Portugal kallas den azeda (syrlig) och tuggas vanligtvis rå.

I Vietnam kallas den rau chua och äts rå med salladsblad samt som ingrediens i pannkakan Bánh Xēo. I Indien kallas bladen chukkakura på telugu och används i flera smakrika recept, t ex chukkakura pappu soppa på gula linser, även kallad toor dal.

I Albanien benämns vildörten lëpjeta, bladen sjuds och serveras kalla marinerade i olivolja. Ängssyran används även i soppor och som fyllning i burek (byrek me lakra).
Bild på ängssyra

  • Orienterare tar sig i mål med sträckta armar.

    Yle sänder när orienteringseliten samlas i Åbo och Lojo

    Världscupen inleds på onsdag.

    Det blir en rejäl kraftmätning inför sommarens VM-tävlingar när orienteringseliten samlas för världscupöppning i Åbo och Lojo under denna vecka. Hur VM-granskningen går för våra blåvita orienterar kan man följa på Yles kanaler.

  • Fotbollsplanen vid Sursik i Pedersöre

    Bollhall på is i Pedersöre

    Ordförandes röst avgjorde i kommunstyrelsen.

    Bollhallsprojektet i Pedersöre stötte på patrull i kommunstyrelsen. Med rösterna 5-5 och ordförande Henrik Sandbergs (SFP) avgörande röst återremitterades ärendet till tjänstemännen för ny beredning.

Mat och fritid

Bläddra bland innehållet

Inga artiklar hittades med den valda bokstaven. Var god välj en annan.

  • odling på vägg

    Väggodling - dekorativt och utrymmessnålt

    En solig vägg är en ypperlig odlingsplats.

    En solig vägg är en ypperlig odlingsplats. Det är varmt, ljust och skyddat från vind och väder. En väggodling är ett perfekt blickfång på en kanske annars trist och kal väggyta.

  • En ställning för trädgårdsredskap på en röd vägg

    Ställning för redskap

    Ställning för trädgårdsredskap.

    Jim visar hur man bygger en ställning för trädgårdsredskap och annat upphängbart.

  • supertunn club sandwich

    Strömsös club sandwich

    Klassikern sin bästa tappning någonsin!

    En klassisk klubbsmörgås i sin bästa tappning någonsin! Med alla smaker i varje tugga. Saftig av grönsaker, med sälta av bacon och kycklingfilé och med ett krämigt sting av pepparrotsmajonnäs. Till lunch eller kvällsbit - se till att du provar Strömsös supertunna club sandwhich!

  • maskrosor

    Ätbara blommor: vilda och odlade

    Artikel om vilda blommor som kan ätas.

    Ätbara eller ätliga blommor och växter finns det gott om i våra skogar, trädgårdar och på gårdarna. Här listar vi de flesta som kan odlas eller köpas av t ex grönsakshandlare eller som växer vilt i naturen. Följ recepten för goda rätter och god smaksättning.

  • Morötter

    Framtidens melodi: Grönsaker som skyddar dig mot TBE

    Svenska forskare har börjat utveckla ett ätbart TBE-vaccin.

    Antalet fall av fästingburen hjärninflammation TBE ökar i Sverige trots att det har varit möjligt att vaccinera sig mot sjukdomen i flera år. Nu har forskare börjat utveckla ett ätbart vaccin för att vända på trenden, skriver Sveriges Radio.

  • Nigiri med lax

    Läkare varnar för parasiter i sushi

    Parasit som finns i rå fisk kan orsaka sjukdom.

    Läkare varnar för parasiter i sushi. En portugisisk man som ätit sushi blev sjuk och rundmasken Anisakis larver hittades i hans mage. Den här parasiten finns i rå fisk. I Finland är det ändå säkert att äta sushi, försäkrar livsmedelssäkerhetsverket Evira.

  • fästing på ett finger

    Fästingbett kan ge köttallergi

    Fästingar överför kolhydrat som ger antikroppar mot kött.

    Svenska forskare har hittat ett samband mellan fästingbett och köttallergi. Antalet köttallergiker har ökat i Sverige under de senaste åren.

  • fästing på ett finger

    Köttallergi av fästingbett allt vanligare

    Dina nässelutslag kan vara tecken på köttallergi.

    Antalet köttallergiker stiger hela tiden. De flesta som är allergiska har blivit det efter fästingbett. Dina nässelutslag kan vara tecken på att du är allergisk.

  • Tiina Grönroos.

    Tiina Grönroos: Man kan vara vegan i februari också

    Veganmaten och -utmaningen gav mersmak.

    Det är varken svårt eller särskilt dyrt att äta veganmat. Men det gäller förstås att hålla extra koll på innehållsförteckningar, våga fråga restaurangpersonal och jämföra priser. Halvfabrikat och specialprodukter kostar, men det går att leva gott och billigt med hjälp av säsongens grönsaker, frukter, torkade bönor och linser. Dessutom har det varit roligt att pröva på nya recept och bekanta sig med nya råvaror. Sällan om någonsin har januari gått så snabbt som i år.

  • en butikshylla med några olika sorter och kartonger av växtmjölk.

    Veganmat allt vanligare i affärerna, priserna ändå höga

    Kan vara en snårig djungel att hitta veganmat i butiken.

    Vill man äta veganmat gäller det att kolla priser noga. Kilopriset på vissa bön- och havreprodukter är lika högt som på rostbiff och växtmjölken är flerfaldigt dyrare än vanlig komjölk. Efterfrågan på veganmat växer däremot hela tiden och så gör också utbudet säger köpmännen.

  • Michael Björklund är redo för NÄRMAT

    Micke Björklunds finska gröt blev succé

    Miche Björklund kokar gröt på finska

    Här är klippet där Micke Björklund förklarar hur man kokar god gröt på finska. Det har spridits som en löpeld. Klippet publicerades på Yle Österbottens Facebook-sida på fredagen den 21 oktober och har redan fått närmare 250 000 visningar.

  • Kan man leva på endast närmat i en vecka, och hur mår man efter det?

    En vecka med endast närproducerad mat - hur gick det?

    Klarade sig Micke Björklund på närmat?

    Michael ”Micke” Björklund fick i uppdrag av Matias Jungar att under fem dagar leva på endast närproducerade råvaror. Varje dag skulle han göra frukost, lunch och middag. Han fick använda råvarorna endast en gång, och det samma gällde användningen av råvaruproducent. Varorna skulle vara framställda inom 30 kilometers radie från Vasa. Till sin hjälp fick han välja ut tre basvaror, och eftersom han är Micke Björklund så valde han smör, grädde och salt. Grunden i hans matlagning, som han uttrycker det själv.

  • Michael Björklund och Matias Jungar gillar närmat.

    Närmat liveblogg - från Michael Björklunds matresa

    Så här ser en vecka med närproducerad mat ut

    I Svenska Yles pilotprojekt Närmat testade Michael Björklund att under 5 dagar leva på ultralokal mat som var producerad inom en radie på 30 km från Vasa torg. Med sig på resan hade han Matias Jungar. All mat som lagades byggde på tips från publiken. Vi tackar alla som var med.

Nyligen publicerat - Mat och fritid