Hoppa till huvudinnehåll

Jori Hulkkonen älskar studion

Jori Hulkkonen på Flow.
Jori Hulkkonen vill absolut inte stagnera. Men han kollar gärna på actionfilmer från 80-talet. Jori Hulkkonen på Flow. Bild: Yle/Louise Lindberg Jori Hulkkonen,flow festival 2014

Jori Hulkkonen är den ena delen i duon Sin Cos Tan. För oss berättar han om hans största rädsla när det kommer till musiken, och varför deras nya album handlar om en drogkartell.

Jori Hulkkonen har spelat på Flow Festival varje sommar sedan starten 2004. I år är inget undantag, och den här gången står han på scenen tillsammans med Juho Paalosmaa. Tillsammans bildar de bandet Sin Cos Tan.

Vi träffar Jori på festivalen, och eftersom bandnamnet är så som det är, så måste vi fråga ifall han gillar trigonometri (en fråga de får under varje intervju, visar det sig).

- Jag gillar inte trigonometri speciellt mycket, men inte hatar jag det heller. Jag har alltid tyckt om matematik, och jag är något av en vetenskapsfantast. Det är en stor del av mitt liv, säger Jori.

Skivan med en lång historia

Sin Cos Tans nya album Blown Away är deras tredje skiva. De funderade länge på att göra en temaskiva, och slog sedan slag i saken med Blown Away. Albumet har en egen historia, med en egen påhittad huvudperson.

- Det är en medelålders man som heter Michael Burana som efter sin skilsmässa söker en ny riktning i sitt liv. Han reser till Mexiko på semester för att festa, och där förvillar han sig in i fel kretsar. Det slutar med att han blir en drogkurir för en sydamerikansk drogkartell. Det är alltså en mycket typisk handling för en 80-tals actionfilm.



Jori tycker att en temaskiva öppnar många möjligheter att inspireras och att skriva låtar. Till Blown Away har han inspirerats av gamla filmer och tv-serier som Breaking Bad och Miami Vice.

- Det är roligt att göra en skiva som kan innehålla så mycket eskapism, för en stor del av det vi tror vi vet här i världen kommer från amerikanska serier. Det vi tror är verkligheten är egentligen bara fantasi, men vi gör musiken utifrån den där fantasin, säger Jori.

Efter att ha funderat så mycket på Michael Buranas liv längtar duon själva också iväg till sydamerika, men än är ingen resa inbokad. Under hösten spelar de iallafall både i Finland och utomlands. Men att spela live, det är inget som killarna direkt längtar efter.

- Vi lägger hellre vår tid och energi på att vara studion och spela in ny musik. Det är viktigare än att spela live. Spelningarna kan vara en rolig bonus, men vi är mycket noga med var vi spelar. Flow Festival är ett ställe vi gärna spelar på, och i höst ska vi spela på Tavastia och på mindre festivaler i Finland och utomlands.



Den hemliga krukan

Med oss på Flow har vi den hemliga krukan. I den gömmer sig gamla intervjufrågor urklippta från olika tidningar. Jori väljer fyra stycken:

Vilken sång dansade du senast naken till?

- Bra fråga. Säkert någon egen skiva. Ibland är det jättevarmt i studion, så där kan nog t-shirten åka av. Men jag har nog aldrig dansat naken. Men alltid när jag spelar som dj så dansar jag hela tiden. Dans är en stor del av det jag gör.

När du en dag går i pension, vad vill du då bli ihågkommen för?

- Det här är enkelt: musik. För alla små saker jag gett ut och de större också. Att det blir kvar något sorts musikaliskt arv som kommande generationer kan förundras över.

Vad fick dig att vilja bli en musiker?

- Passionen till musiken. Från början ville jag inte jobba med musik, jag bara tyckte om att lyssna på den. Jag ville inte vara med i ett band eller spela något instrument. Men när jag hittade elektronisk musik och kom på att jag kan göra musik helt ensam, så då växte intresset. För mina första sommarjobbspengar, och med lite ekonomisk hjälp av mormor, så köpte jag min första trummaskin.

Vilken legend skulle du helst vilja se live?

- Jag har haft ganska tur, för jag har sett de flesta artister som jag velat se. Vissa har jag till och med fått jobba med. Ett legendariskt namn är ändå Scott Walker - en av de mest intressanta, levande, artisterna. Han har jobbat med musik i 50 år och utvecklats till en väldigt speciell konstmusiker. Jag hoppas också kunna utvecklas på samma sätt. Det jag är mest rädd för är att göra samma skiva om och om igen, avslutar Jori.