Hoppa till huvudinnehåll

Usla löner i Europas sweatshops

En arbetare i Laos största textilfabrik.
En arbetare i Laos största textilfabrik. En arbetare i Laos största textilfabrik. Bild: EPA/BARBARA WALTON klädesfabrik

Textilarbetare i låglönefabriker i östra Europa har det sämre ställt än i många asiatiska låglönefabriker. Vid Solidaritetscentralen för finska fackförbund säger man att européer ofta inte är medvetna om de dåliga arbetsförhållandena i Europa.

– Arbetsdagarna kan vara upp till sexton timmar långa, arbetstagarna hotas och de får inte den lön de blir utlovade. Den lön de får räcker inte till.

Så beskriver Katri Blomster, koordinator för utvecklingskommunikation vid den Fackliga solidaritetscentralen Sask, arbetsförhållandena i textilfabriker i Europa.

– Det kanske låter som om jag talar om Asien, men det här är Europa och EU, säger hon.

Katri Blomster, Sask
Katri Blomster säger att företagen måste börja ta ett större ansvar över sin textilproduktion. Katri Blomster, Sask Bild: Yle/Isabella Mattsson katri blomster

I en rapport som publicerades i sommar av Clean clothes, en kampanj som består av europeiska organisationer som till exempel Sask, kommer det fram att usla arbetsförhållanden bland annat förekommer i Ukraina, Moldavien och EU-länderna Bulgarien och Rumänien.

I de här länderna räcker inte den officiella minimilönen till för att täcka levnadskostnaderna. De lägsta lönerna som arbetstagare i textilfabrikerna får täcker inte ens 30 procent av kostnaderna.

EU har ingen kontroll

Enligt Katri Blomster är det inte konstigt att låglönefabriker med dåliga arbetsförhållanden också förekommer i EU.

– EU har inte möjlighet att kontrollera minimilöner eller socialskydd, säger hon.

Blomster säger att det i Europa ofta talas om problem med textilfabriker i Asien, samtidigt som man inte är lika medveten om att samma problem också förekommer här.

I Bulgarien och Rumänien är minimilönen knappt 140 euro, medan den i Kina ligger på 175 euro. En bulgarisk sömmare klarar sig i snitt sämre på sin lön än en sömmare i Bangladesh.

Enligt rapporten är kvinnor speciellt utsatta. Arbetet på textilfabriker ses ofta bara som en extra inkomst trots att många kvinnor är ensamförsörjande. De lider ofta av tidsbrist, stress och utsätts för sexuella trakasserier.

Exempelvis klädkedjorna H&M, Zara och Benetton har haft problem med sina underleverantörer och de förhållanden som deras kläder produceras i, säger Blomster.

Större företagsansvar

Blomster säger att EU borde sträva efter att kräva mer ansvar av textilföretagen. Till exempel borde företag bli bättre på att utreda risker kring mänskliga rättigheter, i de land de producerar varor i. Hon menar ändå att företagen ofta sätter sig på tvären då det kommer till skarpare regler och direktiv.

Förutom EU kan också konsumenterna påverka arbetsförhållandena.

– Vi måste visa företagen att det här inte är okej. Då man köper något kan man höra av sig till företag och bland annat fråga hur kläderna är producerade. Företagen är väldigt intresserade av kundernas åsikter och vi borde bli bättre på utnyttja detta, säger Blomster.

Hon säger att det är möjligt att köpa kläder som är mer etiskt producerade än andra, men att det inte är det viktigaste för tillfället.

– Problemen inom klädindustrin är så utbredda att vi nu borde fokusera på att lösa dem.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes