Hoppa till huvudinnehåll

Maja är glad för åren i Afrika

Maja Stadius med katten Chérie, en helig Birma med lika blå ögon som matte (fast de vägrar katten öppna trots fotografens vädjande röst)
Maja Stadius med katten Chérie, en helig Birma med lika blå ögon som matte (fast de vägrar katten öppna trots fotografens vädjande röst) Bild: YLE/ Tiina Grönroos maja stadius,Ekenäs

Maja Stadius tillbringade sina första skolår i Kongo. Där lärde hon sig flera språk, bland annat swahili. Hon har sedan studerat franska och latin, undervisat i båda språken och hennes språkkunskaper har fört henne bland annat till Kimito och Genève. I dag bor Maja i sin barndomsstad Ekenäs, men hennes hjärta klappar ännu för Afrika, speciellt de utsatta barnen och i synnerhet den lilla flickan.

- Jag döptes till Maja när jag föddes 1941. Jag var nog en av få Major på den tiden, men numera finns det ganska många Major.

Maja Stadius bodde i Ekenäs som liten flicka och där bor hon idag igen. Men hon föddes i Grankulla, i Elantos brödbutik.

- Det berodde väl på att pappa var ute i kriget, liksom hans bröder. Alla kvinnor och barn samlades i Kyrkslätt, varifrån farmor kom.

- Jag var ett väldigt älskat barn. Det bästa man kan få i livet är kärlek och det har jag fått!

Kongo

När Maja var sex år gammal flyttade familjen till Afrika, närmare bestämt till Kongo. Där bodde familjen i fem år och där inledde Maja också sin skolgång. Pappan hade kommit till tro under kriget och ville ut i världen för att missionera och undervisa.

Resan till Kongo, eller på den tiden Belgiska Kongo, tog flera månader med båt. Den första natten i den lilla byn sov ingen i familjen överhuvudtaget eftersom det trummades hela natten lång.

- Vi blev oroliga och undrade vad det var. Men nästa morgon fick vi höra att byborna hade trummat till andra byar runt omkring att ”nu har det kommit en ny vit familj till byn”.

Maja och hennes syster sattes i skola i en belgisk skola för vita.

- Min pappa var rektor för en stor, svart skola, men där fick jag inte gå.

Under de fem år familjen Stadius bodde i Kongo lärde sig Maja prata engelska, franska och swahili. Det var här intresset för språk föddes.

- Jag är väldigt glad för åren i Afrika. Jag är tacksam över att jag fick växa upp där och över alla fina minnen, språk och människokontakter.

Finland

När familjen kom tillbaka till Finland bodde de först några år i Hangö. Men det var i Helsingfors Maja växte upp och blev student.

- Till pappas stora glädje ville jag studera franska och latin.

Maja Stadius auskulterade till lärare i franska och småningom skaffade hon sig rektorsbehörighet.

Hon jobbade bland annat som fransklärare vid Helsingfors svenska arbetarinstitut (där kusinen Märta Tikkanen var rektor) och sedan sökte hon och fick jobbet som rektor för medborgarinstitutet i Kimito och Västanfjärd.

- Det var mina fem bästa år! Jag tog mitt pick och pack och flyttade från Helsingfors till Kimito.

- Jag har tagit några stora steg i mitt liv och det är jag väldigt stolt över att jag vågat göra. Jag har gjort det på egen hand utan andras goda råd och hjälp.

Schweiz

Att hjälpa kvinnorna med till exempel utbildning är detsamma som att hjälpa hela nationen

Ett annat stort steg Maja Stadius tog var att flytta till Genève efter fem år i Kimito. Då var det igen ett nytt jobb som lockade, den här gången gällde det att administrera över FN:s språkkurser.

- Jag åkte till Genève 1985. Det blev också väldigt livsavgörande. Jag flyttade ihop med en svensk, som också jobbade för FN. Där levde vi sedan ett lyckligt och väldigt socialt liv i cirka tio år.

Under åren i Genève blev Maja Stadius också bekant med FN:s baksida, det vill säga de sociala problemen i u-länderna och alla utsatta barn.

- Jag koncentrerade mig framför allt på barnen och den lilla flickan och skrev mängder av artiklar, bland annat för tidsskriften Astra Nova.

Finland

Ännu idag klappar Majas hjärta för Afrika och speciellt för de utsatta flickorna.

- Att hjälpa kvinnorna med till exempel utbildning är detsamma som att hjälpa hela nationen.

- Jag har tagit kontakt med organisationen Lärare utan gränser. Jag är ju lärare och har erbjudit mig att åka till exempel till Afrika även om jag är lite rädd. Men jag tycker väldigt mycket om Afrika, ett land som behöver mycket hjälp till självhjälp.

Maja är en självständig kvinna, vilket lett till att hon stundvis känt sig lite ensam. Hon har inte heller några barn. Maja upplever också att hon blir ifrågasatt över att hon går på olika tillställningar utan manligt sällskap. Men på det stora hela känner hon lycklig över tillvaron och det liv hon levt.

Hör mera i Samtal om livet torsdagen den 28 augusti kl 13.03 och lördagen den 30 augusti kl 20.03.

Läs också