Hoppa till huvudinnehåll

Så här vill jag bli bemött som patient

eva-maria strömsholm,
Eva-Maria Strömsholm är gäst i Radiodoktorn tillsammans med onkolog Tom Wiklund. Du kan ställa frågor om cancer och få svar både ur läkar- och patientperspektiv. Radiodoktorn.vega@yle.fi eller 0600 11 12 13. eva-maria strömsholm, Bild: Privat eva-maria strömsholm

Vem är jag? Jag är en glad och utåtriktad, social och trevlig varelse med många järn i elden som brinner speciellt för barn och sjuka. Men jag kan också beskriva mig såhär: jag är en väldigt ung kvinna som haft cancer två gånger, gått igenom många operationer och behandlingar, komplikationer och svårigheter men som tagit mig upp till ytan igen och försöker leva ett normalt liv.

Jag är 33 år, klasslärare och utvecklingspsykolog och studerar till sjukskötare. Tyvärr fick jag äggstockscancer 2008, blev opererad två gånger och borde ha varit frisk.

Jag fick återfall i njuren 2009 och det blev en mycket stor operation. Efter det fick jag cytostatika över 20 gånger på två månader och blev väldigt dålig. Jag var sängpatient i ett halvt år och behövde hjälp med allt. En enkel operation av en venport ledde till komplikationer och jag fick ligga på sjukhuset flera veckor.

Efter allt detta har jag försökt komma tillbaka. Jag skrev boken ”Man ger bara inte upp” och började hålla föreläsningar för allmänheten, cancerpatienter, anhöriga och för vårdpersonal om vad jag gått igenom. Jag talade om bemötande i vården samt om hur en god vård kunde se ut utgående från patientperspektivet. Jag har ordnat välgörenhetsloppet ”Spring för livet” två gånger där deltagaravgiften gick till cancersjuka barn. Jag har också två år ordnat mjukdjursinsamlingen där mjukdjuren går till barnavdelningen på Vasa Centralsjukhus. Detta kort om mig och vad jag gjort.

Men vem är då ”jag” inom vården? Kund, anhörig, sjuk, närstående eller patient. Vem man än är inom vården känns det som om själva bemötandet är av stor vikt. Ett gott bemötande ger förtroende, hopp, lugn och kunskap.

Som cancerpatient är jag aktiv och ställer frågor för att få mera kunskap om hur allting fungerar. Som föreläsare för vårdpersonal och läkare vill jag ge mycket av det positiva men även förbättringsförslag, det vill säga hur jag som cancerpatient vill att vården kunde förbättras.

Hur vårdpersonalen bemöter cancerpatienter är viktigt. När man får en cancerdiagnos är man ofta väldigt rädd, orolig och nervös. Att få sitta tillsammans med en läkare som inger trygghet och som har ett gott positivt bemötande är viktigt och lugnande. Hur cancerpatienter vill bli bemötta beror på deras personlighet. Men många vill få svar på frågor om vad som komma skall, till exempel operationer och behandlingar.

Anhöriga glöms bort

Vårdpersonalen borde tänka extra mycket på cancerpatientens psykiska välmående. Ofta ser vårdpersonalen på det fysiska och glömmer tyvärr bort det psykiska. Cancerpatienter går igenom krisens olika faser - chockfas, reaktionsfas, bearbetningsfas och till sist nyorienteringsfasen. I de olika faserna reagerar man på olika sätt och det är viktigt för vårdpersonalen att känna till dessa faser och reaktioner för att kunna bemöta patienterna på bästa möjliga sätt.

Någonting som ofta tyvärr glöms bort är de anhöriga. Vårdpersonalen har ändå blivit bättre på att ta med de anhöriga i vården och berätta för dem hur de kan hjälpa till. Det här bidrar till att även de anhöriga känner sig delaktiga i vården och detta är någonting som de anhöriga ofta efterlyser: ”Hur kan jag bli mer delaktig i vården, vad kan jag göra för att hjälpa till?”

Lyssna och fråga!

Hur kan man då bemöta cancerpatienter? Det är bra att komma ihåg att vi alla reagerar olika men att man alltid ska ta det lugnt och försiktigt. Lyssna, finnas där, ge tid och trygghet. Att ge ett bra bemötande gäller inte bara vårdpersonal utan även familj, vänner, kollegor.

Det är inte alltid lätt att vara nära en vän som har cancer. Man vet kanske inte vad man ska göra eller säga eller hur man ska vara. Ett bra tips är att fråga: hur vill du att jag ska vara när vi är tillsammans? Då kan den cancerdrabbade få berätta hur hon eller han vill ha det, vad man vill göra och vad man vill eller inte vill prata om.

Som anhörig, kollega eller vän kan man också hjälpa till på olika sätt. Här gäller det att aktivt erbjuda hjälp och fråga: ”Vill du att jag går och handlar lite åt dig? Ska vi gå på en promenad?” Mindre aktiviteter eller hjälp i hemmet brukar uppskattas. Ibland räcker det att lyssna eller bara finnas där, ge en kram eller en hand på axeln.

Hur kan man själv som cancerpatient underlätta vardagen? Det finns mycket man själv kan göra. Ju mer kunskap man har om någonting desto bättre förberedd känner man sig. Personligen känner jag mig mer säker om jag har skaffat mig info på förhand. Ju mer jag vet om min cancer desto mer klarhet får jag.

Tiden är alltid knapp när man ska till läkaren, men har man funderat igenom frågor och skrivit ner dem på ett papper behöver man inte fundera så mycket utan kan fråga effektivt och få svar. Att ta med sig en vän eller anhörig är också bra, fyra öron lyssnar bättre än två. Man minns kanske inte allting som blivit sagt men har man någon annan med kan man efter besöket också diskutera och ventilera tillsammans.

Som cancerpatient är man ofta så inne i vårdruljansen att man inte riktigt hinner andas och tänka. Det är blodprov och röntgen, behandling och kanske strålning, läkarbesök och mediciner. Att försöka leva så normalt som möjligt, göra det man alltid gjort och umgås med vänner och bekanta gör ofta att man får lite distans till sin sjukdom. Här är vi också olika, någon av oss kanske inte orkar umgås.

Vad kan vårdpersonal bli bättre på enligt patienterna? När jag träffat cancerpatienter har jag alltid frågat vad de anser att vårdpersonal kunde bli bättre på. Det här har varit någonting som jag fått mycket ut av och som jag senare också delar med mig av till vårdpersonal när jag föreläser. Här är några punkter som cancerpatienter och patienter överlag) anser att vårdare kan bli bättre på:

Att lyssna. Patienter känner ibland att vårdare inte lyssnar tillräckligt på vad de vill säga och berätta.

Att komma ihåg de anhöriga, även små barn. Vårdpersonal kan bli bättre på att bemöta även de yngre barnen som är anhöriga, men också kunna ta de anhöriga mera med i vården.

Att ge mer psykiskt stöd. Patienter önskar ofta att få ventilera sina tankar och känslor med en kurator, psykolog eller terapeut.

Att se den enskilde patienten. Alla patienter är olika och patienterna känner ofta att vårdpersonal inte ser den enskilda patienten mitt bland alla andra patienter.

Att ge tid. Patienter känner också att tiden inte räcker till vid läkarbesök och önskar att de kunde få mer tid att prata om sjukdomen och allt som berör dem.

Att vara medmänniska.

Att skynda på vårdprocessen. Cancerpatienter får alltid vänta så länge och det är påfrestande både fysiskt, psykiskt och mentalt.

Att förstå att patienten kan vara proffs på sin sjukdom. Många patienter är mycket inlästa på sin egen sjukdom och kan en hel del.

Att se hela människan, fysiskt, psykiskt, mentalt, själsligt. Patienter tycker att man inom vården alltför ofta stirrar sig blint på det fysiska och glömmer det psykiska, mentala och själsliga.

Att beakta patientens integritet. Ofta ligger patienterna i ett rum med flera andra patienter där man hör och ser vad som händer med ”sänggrannen”. Vårdare kan bli bättre på att tänka på den enskilda patientens integritet genom att t.ex. ge hörlurar eller liknande till de andra patienterna i rummet när man pratar med en patient.

Att ibland fråga sig ”hur skulle jag som patient vilja bli vårdad”.

Text: Eva-Maria Strömsholm

Kom ihåg att lyssna på Radiodoktorn på onsdag kl. 19.30!

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa