Hoppa till huvudinnehåll

Falsksång och vackra gitarrer

konvolut
konvolut Bild: Playground music j. mascis

Trettio år är inte lång tid för en dinosaurus, även om namnet består av det anspråkslösa Jr. Men i trettio år har J.Mascis, frontfiguren i Dinosaur Jr.,med säker hand gjort sin tidvis lärmiga, tidvis lugna, alternativa rock så visst kan man inom ramen för den unga kulturform som rocken är betrakta honom som en rockdinosaurus. En snäll och melankolisk dinosaurus som aldrig gör en dålig skiva och som heller inte låter något äldre trots att åren går.

Dinosaur Jr. som band och i synnerhet J:s gitarrspelande har varit otroligt inflytelserikt genom åren, vilket också betyder att hans sound levt kvar och inte på något sätt känns sentimentalt eller retro år 2014. Det är samma smågnälliga, loja och vackra röst som sjunger fram sina berättelser och samma exakta gitarrspel varje gång.

Färska albumet Tied to a star fortsätter där hans förra soloalbum Several shades of why (2011) slutade, i stämningsfulla, reflekterande akustiska låtar. Det viskar och det läspas ibland, fingrarna däremot har ingen slöhet i sig – de missar aldrig en ton. Mascis verkar ha en laissez faire inställning till tillvaron, men det är nog ett sken – låtarna är fint genomförda, gitarrerna skapar såväl atmosfär som fungerar som slagverk, till exempel på låten ”Heal the star”. Men ibland låter han också sin malande elgitarr slå lite gnistor kring lägereldsstämningen.

Dinosaur Jr. lades på hyllan 1997 på grund av osämja mellan J och Lou Barlow, som bland annat gjort fint ifrån sig med egna bandet Sebadoh. 2005 återförenades Dino Jr. och bandet och har gett ut några stabila skivor, senast I bet on sky (2012).

Mascis inflytande består inte längre i att vara nyskapande men nog i att fortsätta på den väg han färdats på sedan länge, i att han förädlar sin stil, vågar lita på ett bra gitarrspel, fina melodier och falsksång fortsätter träffa folk mitt i hjärtat. Det gör det. Om Tied to a star är en bättre skiva än de han gjort på sistone vet jag inte. Det viktiga är att den funkar lika bra. Den här musiken åldras egentligen långsammare än man själv gör. Jag är glad att J. Mascis forstätter göra sina skivor. Det är bra med beständiga saker då det mesta annars verkar flyta.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje