Hoppa till huvudinnehåll

"Svenskdödaren" är ett tecken på vårt dåliga självförtroende

Radiohusets Johan Lindholm.
Radiohusets Johan Lindholm Radiohusets Johan Lindholm. Bild: Yle johan lindholm

Finnkampen, Sverigekampen, landskampen, Finland-Sverige -friidrottslandskamp. Kärt barn har många namn. Känt barn marknadsförs också på olika sätt. När det handlar om Finland och Sverige tar vi ofta till fördomar och använder oss av stereotyper. Det är ett enkelt sätt att få uppmärksamhet. Marknadsföring där du på något sätt känner igen dig eller känner igen fenomenet är i regel lyckad.

”Svenskdödaren Ruuskanen”. Så lyder rubriken för reklamen för Finnkampen, eller är det Sverigekampen, hur som helst. På finska har samma annons rubriken ”Ruotsinkaataja Ruuskanen”. Kanske aningen snällare formulering på det andra inhemska.

Jag tar inte ställning till om den här annonsen är bra eller dålig, eller om den retar upp känsliga språkmänniskor eller finlandssvenskar som känner sig kränkta. Den här texten handlar om varför vi gör så här. Och jag tror jag har svaret.

Innan jag levererar min teori så vill jag lyfta fram ett annat exempel. På den kommersiella kanalen Radio City har det under den senaste tiden snurrat en reklamsnutt om landskampen. Det finns några olika versioner. Den version som jag tycker att är den bästa är historien om Otso Linna, ett ungt, lovande tennisproffs, som vunnit diverse lokala matcher och cuper, men inte lyckats slå igenom på den internationella tennisplanen.

Efter sin något misslyckade karriär tänkte Otso Linna att han skulle sadla om och ta sig in i underklädesbranschen. (Har du redan märkt vems historia det här är?) Och slutklämmen lyder: - Ja, inte blev det ju något av underklädeskarriären heller, för Otso var finländare! Och så dundrar en röst till: ”Nyt on revanssin paikka, perrrrkele!" Nu är det dags för revansch! Landskampen Finland - Sverige på Olympiastadion 30. - 31.8!

Ja, det är förstås Björn Borg man tänker på i reklamen. Det bör kanske påpekas att reklammakarna tänker humoristiskt i manuset till reklamen. Jag inser det också, men som man säger, i alla skämt finns det en gnutta sanning.

I reklamerna om Finland-Sverige -landskampen så lyser vår nationella självkänsla igenom. Eller rättare sagt så lyser självförtroendet inte alls. För det finns inte. Ta reklamen med Otso Linna till exempel. Inte signalerar den ett väldigt starkt självförtroende som nation, eller hur? Trots att vi skriver 2014 i kalendern så har vi inte ännu lyckats skaka av oss lillebrorskomplexet gällande Sverige. Vi är mindre, vi är kortare, vi är svagare och vi är långsammare. Så anser vi. Speciellt när vi pratar om idrott.

Förutom att vi har mindervärdeskomplex inför Sverige, så är vi också rädda för vår granne i väst, tror jag. Sverige är bättre på friidrott och det är därför vi måste publicera reklamer i stil med ”svenskdödaren Ruuskanen”. Nu ska vi skicka in spjutkastaren på planen och krossa svenskarna. När vi för en gångs skull har chans att vi kan vinna en gren i friidrotten. Och då ska vi göra det med buller och bång, för sådana är vi.

Vi är dåliga förlorare, men ännu sämre vinnare.

Läs också: Svenskdödaren, roligt eller ej?

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt