Hoppa till huvudinnehåll

Tove Jansson läser ur Det osynliga barnet

Tove Janssons Det osynliga barnet är en novellsamling från 1962, som pekar framåt mot Tove Janssons mer allvarliga muminböcker och vuxenböcker. I den tar Tove Jansson fram många olika fantasifigurer och behandlar negativa känslor som avund, förlust, sorg och ensamhet.

Det osynliga barnet kom ut 1962. Novellsamlingen pekar framåt mot Tove Janssons vuxenböcker. Den innehåller nio berättelser, varav Tove Jansson läser åtta här. (Vårvisan saknas).

Titelberättelsen om det osynliga barnet är en av Tove Janssons mest kända korta berättelser. Ninni har blivit osynlig för att hon har blivit illa behandlad, med sarkasm och elakhet. Hon blir sakta synlig, men det är bara ilska som kan få henne att bli helt synlig.

Homsans hemska äventyr behandlar också familjekonstellationer och syskonskap.

Filifjonkan är en av muminvärldens sorgsnaste karaktärer. Hon är ensam och illa omtyckt, städgalen och livrädd för katastrofer.

I berättelsen Hemulen som älskade tystnad kan man kanske se Tove Janssons egen reaktion på berömmelse. Hemulen jobbar på ett nöjesfält, och han skulle vilja vara i ensamhet och tystnad.

Den sista draken i världen, inte större än en tändsticksask, visar känslan för skönhet och skörhet. Om att älska någon/något och inte våga släppa taget.

Också Sniff älskar saker. Han älskar sin slitna plysch-hund Cedric med topasögonen. Hur kan det då komma sig att han ger bort Cedric? Och drabbas av en fruktansvärd förtvivlan.

I boken Muminpappans memoarer får vi i en parentes höra att Muminpappan haft hemligheter med Hatifnattarna. Eller som Tove Jansson skriver "Det var på den tiden, för länge sen, när mumintrollets pappa gav sig av hemifrån utan att förklara nånting och utan att ens själv förstå varför han måste ge sig av". Vad är Hatifnattarnas hemlighet?

"Mamma vakna, någonting hemskt har hänt. De kallar det jul." Med dessa ord väcker Mumintrollet sin mamma i berättelsen Granen.

Text: Ida Fellman

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Många faror på skolvägen

    Hur tar man sig till skolan?

    Hur tar man sig till skolan; till fots, med cykel, båt eller buss? När nya förorter byggs glömmer man skolbarnen.

  • Sursik skola 1975 – teori och praktik i grundskolan

    Elever och lärare om sin skola.

    På 1970-talet övergick de flesta skolor till att bli grundskolor. Redaktörerna Joan Harms och Birger Thölix besöker Sursik skola i Bennäs, Österbotten för att bekanta sig med teori och praktik i grundskolan.

  • Skolmaten genom flera decennier

    Finland ger skolbarnen varm mat.

    Finland hör till de få länder i världen som bjuder varm mat åt sina skolbarn. Men problem kan uppstå med näringsinnehåll , krångel, för lite eller för mycket mat.

  • En dag i högstadiet 1981

    Hur ser en idealskola och en bra lärare ut?

    Hur ser en idealskola och en bra lärare ut? Och vad gjorde man 1981 för att förbättra trivseln i högstadiet? Gör en tidsresa till högstadierna i Mattliden, Kimito, Tenala, Borgå, Jakobstad och Karleby.

Nyligen publicerat - Arkivet