Hoppa till huvudinnehåll

Depprock och närpesiska - den perfekta kombinationen!

Som jag så många gånger konstaterat förut så är det otroligt svårt att sjunga på finlandssvenska så att det fungerar fullt ut! Av nån orsak så blir det antingen allt för uppstyltat eller sen en variant på rikssvenska. Men det finns nog de som gör det riktigt bra, och min personliga favorit är helt klart Frida Andersson som får det att låta så jäkla naturligt och från hjärtat att jag inte vet hur jag ska beté mig.

Men idag blev jag tipsad av Roger om nånting helt annat, men som fungerar precis lika bra. Nämligen depprock på närpesiska! Den här gången handlar det om bandet Schlagwerk som just nu streamar sitt nya album "Intro" fram tills imorgon (30.8) på sin hemsida. Speciellt öppningsspåret "Stäjn" fungerar språket otroligt bra! Dialekten sitter som Hans i Greta i musiken som är åt det lite mer dystra håller.

Hela albumet kan du alltså lyssna på här: Schlagwerk: Intro

1G3B och Nektor har ju iofs redan för flere år sedan bevisat att åtminståne metall och hårdrock funkar mer än väl på närpesiska, ja och egentligen vilken musikstil som helst, som t.ex. F+5:s låt "Papp Å In Anin Kar":


eller för den delen Lasse Erikssons klassiker "Kåtongfields":


Så vad är det som gör att denna dialekt fungerar så jäkla bra? Precis som med Frida Anderssons svenska så tror jag inte att det handlar om dialekten i sig, utan att solisterna sjunger på det språk som ligger dem närmast, det språk som de också skulle tala med sina närmaste, använder de ord som är allra mest naturliga att använda för dem, och därmed får vara sig själva fullt ut. Det är då som, inte bara musik, utan all konst blir på bästa sätt - då man inte försöker vara nånting utan bara är.

Har du andra exempel/favoriter som fungerar som smort, lägg en kommentar här under... Under tiden kan ni njuta av de här två favoriterna:




.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje