Hoppa till huvudinnehåll

Tyskland diskuterar historisk vapenhjälp

Kurdiska peshmergakrigare i Makhmour i augusti 2014.
Kurdiska peshmergakrigare i Irak. Kurdiska peshmergakrigare i Makhmour i augusti 2014. Bild: EPA/MOHAMMED JALIL erbil

Det efterkrigstida Tyskland står inför en stor kursändring inom utrikespolitiken. Landet står i beråd att leverera en stor mängd vapen till kurderna i norra Irak, för att stärka dem i kampen mot terrorgruppen IS. Beslutet är redan fattat, men idag på årsdagen av det tyska anfallet mot Polen i det andra världskriget, var vapenhjälpen uppe till diskussion i den tyska förbundsdagen.

– Det finns situationer där endast militära medel hjälper för att nå politiska lösningar. Så motiverar förbundskansler Angela Merkel den tyska regeringens beslut att skicka vapen till kurderna. Att parlamentet idag sammanträder handlar främst om att få regeringsbeslutet symboliskt uppbackat. Att leverera vapen till kurderna är nämligen ett stort beslut.

– Det som framför allt gör vapenhjälpen historisk är att man nu stöder en ickestatlig aktör, som dessutom befinner sig i strid. Tyskland har visserligen levererat vapen till Irak också tidigare, men aldrig på liknande grunder. Det säger Verena Simmel, forskare vid universitetet i München. I sitt arbete koncentrerar hon sig uttryckligen på vapenexport och tysk utrikespolitik.

Libyen avskräcker

Sedan en tid tillbaka har det i Tyskland talats mycket om att landet bör ta ett större ansvar för vad som händer utanför landets gränser. Debatten startades i början av året av president Joachim Gauck vid den internationella säkerhetskonferensen i München. Sedan dess har såväl utrikes- som försvarsministern talat om att det behövs en kursändring.

– Regeringen är i en svår situation. Man vill gärna visa upp att man gör någonting, i synnerhet i skuggan av vad som hände i fallet Libyen år 2011. När FN:s säkerhetsråd då röstade om en flygförbudszon lade Tyskland ner sin röst. Ett beslut som fick mycket kritik, samtidigt som man utomlands fick bilden av att tysk utrikespolitik saknar linje och kurs, säger Simmel.

– Den här gången vill man säkert inte upprepa samma misstag, även om man också har gjort helt klart att Tyskland inte kommer att skicka soldater till Irak. Om det alltså handlar om en riktigt stor utrikespolitisk kursändring, som inte bara rör tysk vapenhjälp, återstår alltså att se, säger Verena Simmel.

Vapen i fel händer

Den tyska vapenhjälpen till kurderna är i alla fall rätt så betydande. I går kväll slog regeringen fast vad som ska levereras under de kommande veckorna. Hit hör bland annat 16 000 stormgevär, 10 000 handgranater samt maskingevär, pansarvärnsvapen och till och med några bepansrade fordon. Meningen är att utrusta omkring 4 000 kurdiska soldater. Bland fredsaktivister skakar man på huvudet.

– Vi säger nej till all tysk vapenhjälp. På det här sättet förvärrar man bara situationen. Ingen kan säga var de här vapnen till slut hamnar och vad de används till. De kan riktas mot Turkiet i kampen för en kurdisk stat, eller så kan de falla i islamisternas händer. Det här kan ingen kontrollera, säger Harald Will från fredsrörelsen DFG-VK.

Och den här åsikten är Will inte ensam om. En färsk opinionsundersökning visar att över 70 procent av tyskarna säger nej till vapenhjälpen.

– Det är klart att Tyskland som ekonomisk stormakt borde ta mer ansvar, men det betyder inte att militära ingripanden eller vapenhjälp är den rätta vägen att gå. I Afghanistan har man krigat i tolv år utan att situationen i landet har blivit bättre, bara för att ge ett exempel, säger Will.

Han måste ändå ge Joachim Gauck rätt, när presidenten talar om att man för att försvara mänskliga rättigheter och oskyldiga mänskors liv, ibland måste ta till vapen.

– I en verkligt kritisk situation, som till exempel för att hjälpa yazidierna i Irak, måste man naturligtvis ingripa. Då räcker det inte med humanitär hjälp. Men samtidigt måste man komma ihåg att vapenhjälp, oftast automatiskt leder till nya brott mot mänskliga rättigheter, säger Will.

Tyskland kan inte bara se på

Traditionellt har Tyskland, med sin historia, varit mycket försiktigt med att blanda sig i kriser. Man har varit civilmakten, som håller sig i bakgrunden. Enligt president Gauck får det ändå inte bli ett tyskt privilegium att alltid hålla sig utanför.

– Det är lite motsägelsefullt att Tyskland gärna visar upp sig som en ekonomiskt och politiskt viktig maktfaktor, men att man samtidigt reflexmässigt och aktivt försöker hålla sig utanför. Därför behövs det en diskussion om Tysklands roll i världen, säger statsvetaren Verena Simmel.

Harald Will å sin sida är rädd för att vapenhjälpen och debatten däromkring är ett första steg i processen, som ska göra tyska militärinsatser allt mer självklara.

– I värsta fall, lite tillspetsat, kan vi hamna i en situation där Tyskland börjar ingripa för att försvara sina ekonomiska intressen.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes